...just som jag gick utmed Söder Mälarstrand, förbi en skuta som luktade bajs, och såg mot de finskurna fasaderna på Gamla Stan och Norr Mälarstrand. Staden trädde fram ur Dimmorna och blev en Ljus erfarenhet i änden av November. Det var Solen. Och alla dessa fakta får Stor Bokstav.
Så fint här är, sa vi också igår. Helena och jag på gång vid Universitetet, och sedan vackert inslagna i den lilla indiska restaurangen som alltid serverar sitt bästa, där röda ljus lyser mot orange väggar, och kryddorna bränner till en stund innan man går hem i glipan mellan två moln och hinner se att månen är halv.
Och har pratat sig knollrig om att skriva.
Och gett varann jämna doser av beröm och svårigheter att bemärka.
Jag pratade dessutom en hel del om Klas Östergren, som jag först nu börjat läsa. Gangster. En sträckläsarbok som jag tog mig igenom raklång på sängen en hel lördag utan tanke på något annat. Jag tycker så mycket om honom: Hans lätthet och distans, och de återkommande tecknen på medkänsla, humor och dessutom, vilket är svårt att kombinera med en så personrik roman, ett stort grepp om den yttre verkligheten; Tiden och tidsandan och fula gubbars spel i kulisserna. Läs honom; och tro föralldel inte att böcker utan intrig, utan cliffhangers, utan feeling, utan metaforer, utan, utan, utan, utan, utan, med nödvändighet är av finare slag.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2009-11-23
Lästips och lemurer
Bara 3 procent av Författarförbundets medlemmar kan leva på sina böcker, berättar ordföranden Mats Söderlund i NSD. I en av mina krönikor för Fria Tidningar har jag skrivit lite grann om hur det är att tillhöra de andra 97 procenten: En vanlig författare.
Och eftersom jag nu äntligen har fått till ett inlägg här tänkte jag passa på att utnämna årets blogg, nämligen den nystartade I ett förvirrat paradis – var med från början och läs om landsflykt och lyxproblem i Schweiz!
Årets bok är förstås Kennet Klemets senaste diktsamling Kling kling – köp och ge bort så blir den årets julklapp också! Årets film har jag inte sett och årets låt får någon annan rota rätt på, men årets djur är i alla fall som vanligt aye-ayen.
Och eftersom jag nu äntligen har fått till ett inlägg här tänkte jag passa på att utnämna årets blogg, nämligen den nystartade I ett förvirrat paradis – var med från början och läs om landsflykt och lyxproblem i Schweiz!
Årets bok är förstås Kennet Klemets senaste diktsamling Kling kling – köp och ge bort så blir den årets julklapp också! Årets film har jag inte sett och årets låt får någon annan rota rätt på, men årets djur är i alla fall som vanligt aye-ayen.
2009-11-22
Något om Lennart Sjögrens författarskap
Det är lätt att glömma bort hans namn när man diskuterar vilka som är de allra främsta nu verksamma svenska poeterna, men Lennart Sjögren hör dit, tillsammans med de självskrivna Tomas Tranströmer och Bruno K. Öijer.
I tider när språkmaterialismen som litterär-filosofisk inriktning har skadat bara alltför många lyriska författarskap (nästan ingen författare under 45 år är opåverkad av denna strömning) är det glädjande att se hur några få författare håller fast vid sin egen röst och följer sin egen väg; konsekvent genomför ett konstnärskap som bara kan fortsätta att djupna. Lennart Sjögren fyller snart 80, men gav ut sin kanske hittills bästa diktsamling, Ur människovärlden, så sent som i fjol. Jag köpte den på rea på Akademibokhandeln Fridhemsplan, en bokhandel som egentligen inte ska ha någon lyrik över huvud taget i sitt sortiment.
Lennart Sjögren konstnärskap har väl alltid tematiserat gränslinjen mellan natur och kultur, mellan människa och djur. Men det är som att han nu, när han kan börja ana slutet på sitt liv – mänskligt sett i varje fall – i grunden solidariserar sig med människoexistensen mitt i ett kosmos av så många andra livsformer.
Därav den allt djupare existentiella tonen i hans diktning. Senaste diktsamlingen är mycket vacker och allvarlig, även om där också finns några få svaga dikter. Här en av de bästa kortdikterna, med titeln ”Benådning?”:
Som i förbigående och med yttersta likgiltighet
utfärdas dödsdomarna
något mera långsamt men lika effektivt
fäller träden sina löv.
Ändå återstår förvåningen
över årstidernas förlopp
och ryktet om en hemlig benådning.
I tider när språkmaterialismen som litterär-filosofisk inriktning har skadat bara alltför många lyriska författarskap (nästan ingen författare under 45 år är opåverkad av denna strömning) är det glädjande att se hur några få författare håller fast vid sin egen röst och följer sin egen väg; konsekvent genomför ett konstnärskap som bara kan fortsätta att djupna. Lennart Sjögren fyller snart 80, men gav ut sin kanske hittills bästa diktsamling, Ur människovärlden, så sent som i fjol. Jag köpte den på rea på Akademibokhandeln Fridhemsplan, en bokhandel som egentligen inte ska ha någon lyrik över huvud taget i sitt sortiment.
Lennart Sjögren konstnärskap har väl alltid tematiserat gränslinjen mellan natur och kultur, mellan människa och djur. Men det är som att han nu, när han kan börja ana slutet på sitt liv – mänskligt sett i varje fall – i grunden solidariserar sig med människoexistensen mitt i ett kosmos av så många andra livsformer.
Därav den allt djupare existentiella tonen i hans diktning. Senaste diktsamlingen är mycket vacker och allvarlig, även om där också finns några få svaga dikter. Här en av de bästa kortdikterna, med titeln ”Benådning?”:
Som i förbigående och med yttersta likgiltighet
utfärdas dödsdomarna
något mera långsamt men lika effektivt
fäller träden sina löv.
Ändå återstår förvåningen
över årstidernas förlopp
och ryktet om en hemlig benådning.
2009-11-18
Grooveshark i ny kostym - trevlig konkurrent till Spotify
Musiktjänsten www.grooveshark.com erbjuder förstås massor av musik, men också en smart widget-funktion, som gör det möjligt att lägga in en låtlista på din sajt eller blogg...
2009-11-16
Post Scriptum återuppstår
När Post Scriptum startade 2005 var den en del av en tidskriftsboom, tillsammans med nystartade kolleger som jmm, Fantasin, Fabrik, o-tidskrift, Cora och Komma. Men ganska snart visade sig bräckligheten i denna (tillfälliga?) uppblomstring av den litterära tidskriften; tidskriftsstödet kunde på grund av de neddragningar som skett på området inte längre spela den kreativa roll för tidskrifter under uppbyggnad som det under t.ex. 80-talet hade gjort.
Här lite nödvändig information för att förstå hur tidskriftsstödet har utvecklats eller snarare avvecklats: Produktionsstödet för kulturtidskrifter uppgick budgetåret 1988/89 (brutet budgetår) till 18,6 miljoner kronor vilket fördelades på 242 tidskrifter. I dag uppgår stödet till 17 miljoner vilket fördelas på 102 tidskrifter. Hade stödet räknats upp med inflationen skulle det i dag uppgå till närmare 30 miljoner kronor (27,7 miljoner i 2007 års penningvärde enligt Kungl. Myntkabinettets tabeller). Den här neddragningen är på sikt den viktiga och riktigt allvarliga förändring som har skett – långt allvarligare än eventuella förändringar i definitionen av stödberättigad kulturtidskrift – och den har kommit smygande.
Det stöd som de nystartade tidskrifterna fick visade sig snart vara otillräckligt; först Post Scriptum och senare Komma fick halverade bidrag, vilket i Post Scriptums fall ledde till nedläggning. Jag har skrivit tidigare på bloggen om tidskriftsboomen som kom av sig.
(En annan sak är att läget inte är statiskt, och att andra nystartade tidskrifter sedan dess har tillkommit, som Vi läser och Album, fast med en mer ”kommersiell” framtoning; nystartade tidskrifter undviker också att göra sig beroende av tidskriftsstödet vilket i detta läge kan vara klokt.)
Nu återuppstår dock Post Scriptum som en del av Tidningen Kulturen.
Från början var det tänkt att Post Scriptum skulle bladas in som en bilaga i den dåförtiden tryckta Tidningen Kulturen, men de planerna gick i stöpet när Kulturrådet sade nej till en sådan användning av Post Scriptums 25.000 kr i tidskriftsstöd. Låt oss därför hoppas på en nytändning på nätet i stället, genom denna nya och av ekonomiska bidragsgivare fullständigt oberoende satsning! Kvaliteten har inte varit något problem för Post Scriptum, däremot Kulturrådets bedömningar. Nu måste också en lämplig teknisk lösning till.
Här lite nödvändig information för att förstå hur tidskriftsstödet har utvecklats eller snarare avvecklats: Produktionsstödet för kulturtidskrifter uppgick budgetåret 1988/89 (brutet budgetår) till 18,6 miljoner kronor vilket fördelades på 242 tidskrifter. I dag uppgår stödet till 17 miljoner vilket fördelas på 102 tidskrifter. Hade stödet räknats upp med inflationen skulle det i dag uppgå till närmare 30 miljoner kronor (27,7 miljoner i 2007 års penningvärde enligt Kungl. Myntkabinettets tabeller). Den här neddragningen är på sikt den viktiga och riktigt allvarliga förändring som har skett – långt allvarligare än eventuella förändringar i definitionen av stödberättigad kulturtidskrift – och den har kommit smygande.
Det stöd som de nystartade tidskrifterna fick visade sig snart vara otillräckligt; först Post Scriptum och senare Komma fick halverade bidrag, vilket i Post Scriptums fall ledde till nedläggning. Jag har skrivit tidigare på bloggen om tidskriftsboomen som kom av sig.
(En annan sak är att läget inte är statiskt, och att andra nystartade tidskrifter sedan dess har tillkommit, som Vi läser och Album, fast med en mer ”kommersiell” framtoning; nystartade tidskrifter undviker också att göra sig beroende av tidskriftsstödet vilket i detta läge kan vara klokt.)
Nu återuppstår dock Post Scriptum som en del av Tidningen Kulturen.
Från början var det tänkt att Post Scriptum skulle bladas in som en bilaga i den dåförtiden tryckta Tidningen Kulturen, men de planerna gick i stöpet när Kulturrådet sade nej till en sådan användning av Post Scriptums 25.000 kr i tidskriftsstöd. Låt oss därför hoppas på en nytändning på nätet i stället, genom denna nya och av ekonomiska bidragsgivare fullständigt oberoende satsning! Kvaliteten har inte varit något problem för Post Scriptum, däremot Kulturrådets bedömningar. Nu måste också en lämplig teknisk lösning till.
2009-11-09
Notis om August-pris
Enligt Stefan Eklund på SvD är Klas Östergren den bäste svenske författare som (ännu) inte fått Augustpriset. Det är förstås möjligt. Men i såna fall är väl Theodor Kallifatides den bäste svenske författare som aldrig ens blivit August-nominerad.
2009-11-02
Raderna: Oates
Hur man uppnår ett mål är alltid intressantare än vad målet slutligen är, eftersom det omfattar både uppfinningsrikedom och arbete. Moralister har alltid kommit med det tröttsamma argumentet att konstnärer tycks skatta sin konst högre än den så kallade moralen. Men är inte konstnären per definition en individ som bryr sig mer om sin konsts inre dimensioner än om dess allmänna aspekt av den enkla anledningen att han eller hon - det kan väl inte betvivlas - vistas alla dygnets vakna timmar och en hel del under sömnen i detta landskap?
(- - -)
En författare kan nämligen inte skriva en roman eller novell utan att först bli den som måste skriva denna, och att han eller hon inte kan vara den personen utan att först underordna sig processen att skapa denna litteratur...Det är väl anledningen till att författare har en sådan benägenhet för sömnlöshet och en ständig känsla av att saker och ting kommer att misslyckas, att äggen håller på att gå i kras och korthuset är på väg att blåsa bort".
Joyce Carol Oates:
En författares övertygelse, 2005
(- - -)
En författare kan nämligen inte skriva en roman eller novell utan att först bli den som måste skriva denna, och att han eller hon inte kan vara den personen utan att först underordna sig processen att skapa denna litteratur...Det är väl anledningen till att författare har en sådan benägenhet för sömnlöshet och en ständig känsla av att saker och ting kommer att misslyckas, att äggen håller på att gå i kras och korthuset är på väg att blåsa bort".
Joyce Carol Oates:
En författares övertygelse, 2005
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)