2011-12-30

Vittring

Det glasklara vattnet
Det jag inte kan säga om det
Stora fält av midsommarblomster
Det jag inte kan göra själv

Den uppstoppade björnen
Som hälsar hotellgästerna i foyéen
Den sällan vittrade björnen
Som passerade vår stig

Inte då med en känsla av vilt
Inte ens med en känsla av blom
Trots att vi doftar annorlunda
Åratal efter att vi bodde där

Den uppskruvade haren hoppar
över golvet, stupar på tröskeln
Två hagalna barn drar isär den;
sådär, nu har de varsin bit

Kung Salomo och drottning Saba
begrundar tvisten; är den olöslig?
Blir haren aldrig hel igen?
Vem skilde barnen åt, så hårt?

Språkmaterialismdebatten går vidare

Striden om språkmaterialismen går vidare, förklädd till en fejd om ord.

Nej, det här är inte helt och hållet en repris, läs gärna vidare.

Nils Svensson i Västerbottens-Kuriren (11-12-29) bygger sin artikel på en rad klipp ur blogginlägg och andra texter. Framförallt använder han citat och ställningstaganden från den här gamla artikeln (mailintervjun) med Anna Hallberg. Allt för att påvisa att ordet "språkmaterialism" inte får/bör användas då det i sig innebär ett negativt ställningstagande.

Vad Nils Svensson glömmer att redovisa är att jag redan på ett tidigt stadium bemött Anna Hallbergs påståenden i artikeln; det skedde i kommentarsfältet till intervjun på tidskrift.nu (05-02-25). Den historiskt intresserade hittar svaret här nedan. (Sedan dess har många andra skribenter och kritiker - t.o.m. svagt välvilliga sådana - använt ordet språkmaterialism. Det betyder inte att företeelsen som sådan är älskad.)


Hej Anna! Bra att du bidragit till att denna artikel blev verklighet. Din research har dock inte varit tillräckligt grundlig. Du säger att den första användningen som du kan hitta av ordet "språkmaterialism" är från 2000. Du säger också att benämningen mest används av illvilliga kritiker som vill sätta en stämpel på andra.
Nå, det första belägget _jag_ hittar för ordet språkmaterialism är ur en essä om modern brittisk poesi av Björn Gunnarsson, ur Pequod nr 15/Lyrikvännen 3/96. Jag citerar:
"Den akademiska kritiken, med dess introduktioner av kontinentalt tänkande och poststrukturalistisk, lingvistisk-retorisk filosofi, stod i ett intrikat växelspel med de spektakulära poetiska genombrott som skedde runt mitten av förra decenniet. I Sverige kom termen postmodernism att ensidigt förknippas med intellektuell avantgardism, språkmaterialism, antigrammatik, antipolitik och dekonstruktivt avsked från subjektet och jaget i konsten. Poesin gjorde uppror i syntaxen, inte på gatan."
Björn Gunnarsson är en av de mest seriösa kritiker jag kan tänka mig. Här kopplar han som synes ihop språkmaterialismen redan med 80-talets teoretiskt avancerade svenska poesi, vilket jag inte tycker är felaktigt. Här finns några av rötterna till det som kom sedan.
Vad gäller att endast illvilliga kritiker använder sig av uttrycket (som du säger ingen vet vad det betyder) vill jag anföra följande:
Magnus William-Olsson urskiljer språkmaterialismen (han kallar det så) som en av fyra dominerande riktningar inom "ny" svensk poesi i sin essäbok "Det är för att jag har lärt mig av Homeros" från 2003. Också Magnus William-Olsson är en otroligt seriös kritiker, vad man än tycker om honom i övrigt. Och han är definitivt inte illvillig till språkmaterialismen, jag lovar! Jag håller delvis med honom i denna skildring (om än inte i hans värdering) fast skulle själv snarare säga att språkmaterialismen varit DEN dominerande riktningen under senare år. Var och en får väl döma själv som tagit del av denna diskussion.

2011-12-26

Peter Lindforss om Sverige och världen

Landet jag försökte leva i
har gått sönder
Kanske berodde det
på människor som jag
som vägrade tjäna
det allmännas bästa
som söp och skrev dikter
och låg med fel personer

Kanske berodde det på något helt annat

Världen har gått sönder
Kanske berodde det
på girighet och hunger
eller på en mycket större brist

Kanske är det så enkelt att det är svårt att förstå

- Peter Lindforss

2011-12-25

Årstid?

Hämtad från MorgueFile.com. Via ett tips från Anna Brodow.

Alltså; jag har aldrig förstått mig på det där med klagan över årstider. Sant. Varje årstid har sin tjusning - och hela den klichén. Sant. Men i år, babies. I år är det inte klokt. Stormar och lågtryck avlöser varandra, vänners hus i havsbandet står strömlösa, norrlänningar saknar telefonförbindelser, mellansverige svämmas över, tak blåser bort, hundarna ylar. Ja, och då kan man ju vara nöjd att man bor på viss höjd över havet i en stad där det mesta fixar sig. Träden svajar på bakgården, och det drar lite i ventilerna, som det förr drog i kakelugnarna så att mässingsluckorna darrade till och sa kling.

Mässingsluckor med kling - det är barndom. Nu är det ett ovädersmax som ingen riktigt känner igen, och nej, jag ska inte föreläsa om miljön så här efter klockan tolv. Var och en kan se efter själv.
Men det mörker vi nu genomlevat har varit som gjort för den vinterdepression jag aldrig känt. Man går som i en tunnel, det blåser lite, kallas frisk luft. Är rått, snor sig in under ylle och undertröja, gör en kallsvettig. Är jag sjuk? Nä, det är vädret.

Såg bilder från Indien på TV, folk som badade i mjölkigt ljus med nyanser av turkos. Dagen därpå fick jag ett julmail från en vän i Bengalen; där var 4 grader på natten och 15 på dan. Indien är sig inte heller likt.
Men: Kan man tänka fram ljuset? Måste göras fort i så fall. "Nu vänder det" som det står på varannan blogg. Ja, men det känns inte så.
Ljus. Sol. Hitåt! Snö fall ner! Jag vill inte bo i den här säcken som man dödar kattungar med.
Vet ni att UV-effekten från Sol På Snötäcke är den dubbla? Ne. Men nu vet ni varför ni mår som ni gör. Godnatt.

Tranströmer genom julnatten från Halland

Jag ville hitta den här dikten, jag hittade den inte. Men Lennart Erling i Halland hittade den åt mig. Nu delar vi:


EPIGRAM

Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få.
Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar
och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv.


Ur "För levande och döda" 1989

2011-12-21

Raderna: D.H. Lawrence

When we get out of the glass bottles of our ego,
and when we escape like squirrels turning in the cages of our personality
and get into the forests again,
we shall shiver with cold and fright
but things will happen to us
so that we don’t know ourselves.

Cool, unlying life will rush in,
and passion will make our bodies taut with power,
we shall stamp our feet with new power
and old things will fall down,
we shall laugh, and institutions will curl up like burnt paper.

Dikten överförde/snodde jag direkt från Helena Loofts blogg. Passar fint så här mellan jul och nyår: Life will rush in! Hoppeligen.

2011-12-20

Prokofievs snabba fötter och Mahlers Broder Jakob.

Den här musiken passar för den lätt upphetsade - förhoppningsvis inte stressade - stämningen före Jul. Tyvärr slutar den abrupt. Som så mycket annat här i livet .
Därför ger jag er också den här länken till tredje satsen i : Mahlers etta, med ett ovanligt fint You-tube-ljud.
Länken har jag hämtat på Gunnar Strandbergs blogg.

2011-12-17

Springnota

Trots Nobelpriset till Tranströmer framstår 2011 som ett förlorat år för den svenska poesin.

Du smiter från lidandet
du smiter från lyckan
så blir din poesi
heller inget vidare

Tranströmer förstod nog
vad priset var värt
i form av smärtsamma
erfarenheter, men den gåvan

är så svår att förmedla –
Jag ser bara en stor springnota
stämplad över dessa rader
som ska föreställa svensk poesi 2011.

2011-12-08

Att läsa Lundell

De flesta recensenter som skrivit om Ulf Lundells "Allt är i rörelse" verkar ha tagit fasta på den första delen av boken. Det är där vi har de vindlande inre monologerna med angrepp på diverse namngivna offentliga personer, som t.ex. Lena Mellin. Martin Aagard på Aftonbladet liknar hela boken vid en blog, som han dock vill avfölja. Fredrik Sjöberg i SvD kallar det för "det sämsta Lundell någonsin givit ut".

Även jag blev påverkad så till vida att jag började göra anteckningar redan på ett tidigt stadium i läsningen. Så här skrev jag:
"Språket ser ut som följer:
Var tredje mening kommenterar något fenomen i samtiden.
Var tredje mening kommenterar väderleken.
Var tredje mening för 'handlingen' framåt.
Det funkar faktiskt. Resultatet är sprött och slängigt. Luftigt. Mycket bättre än det kompakta bluddret i 'Värmen'".


Då bortsåg jag från att boken successivt skulle ändra karaktär. I andra avdelningen börjar handlingen ta fart och språket blir tätare. Vi har gått från september till november, en betydligt hårdare månad, och det avspeglas också i sättet att skriva.

Den första avdelningen skildras läget som det är, en aning gnälligt kanske, men de ständiga stormarna över Österlen blåser oftast rent över nejden. Försonande drag är också (halvfarts)relationen med Anne, som kommer på besök då och då.

I andra delen av boken har vi de oönskade konfrontationerna som huvudpersonen Joar "Red" Cirroan tvingas utstå, med sin bror och med socialen som vill tvångsvårda honom för alkoholism. Han bereder sig för att fly fältet.

Han har också ett första möte med sitt eget (ovanligt illa förklädda) alter ego, den avdankade rockartisten Ugg Madekus. Namnet tycks hänsyfta på att det är han som drar in merparten av pengarna!

I tredje delen befinner sig "Red" (den berömde fotografen) på chartersemester på Teneriffa. Där möter han Ugg Madekus och en hel rad andra karaktärer, och Lundells replikkonst firar triumfer. (Boken har fram tills dess varit nästan fri från direkta repliker.)

Han möter också en ung kvinna, Sara, som vill bli stjärna och Red ska med sin fotografikonst göra henne till det. Väl att märka är hon i ungefär samma ålder som Lundell själv var på den tid han slog igenom och blev en del av det svenska allmänmedvetandet.

I tredje delen har vi alltså en serie mer önskade konfrontationer, och återigen har språket ändrats och fått ny lyster. I fjärde delen är det tidig sommar och språket brinner verkligen av nyvunnen energi. De sista 20-30 sidorna är bland de bästa Lundell skrivit.

Sägas kan också att boken har ett väldigt snyggt omslag (omslagsbild av Love Lundell och Mr. Ulf himself). Det påminner mig i sin myllrande effekt om det tecknade omslaget till Iggy Pops gamla platta "Brick by brick", men här är det ingen storstadsdjungel det handlar om utan mer en tillvaro i stort som är försatt i gungning och svajning. Ständig förändring, alltså.

Titeln har underligt nog ingen recensent, av dem jag läst i varje fall, kommenterat. Den förefaller vara en direkt hänsyftning på marxismens (och modernismens) credo "Allt som är fast förflyktigas". Det visar att Lundell fortfarande har en solidaritet med 68-generationen; även om han sjungit betydligt mer om 1967.

Problemet är att Lundell inte längre tror på socialdemokratin, att även den har förflyktigats. Lundell ger den i början av boken 25-30 år för att renovera sig själv och komma tillbaka till makten, en siffra som mot slutet av boken har höjts till 30-40 år. Men boken andas ändå optimism i sin rörelse från höst-sen vår (Lundells böcker är numera väldigt årtidsbundna och väderberoende) och rörelse mot ett allt mer öppet värmande språk. Första delen är som skriven i ett bakrus, redan den är övervägande rolig och charmig, men efter avslutad läsning ser jag mer boken som helhet som en stor läsupplevelse.

Ny dikt för Erkki Lappalainen

I helgen som gick var det premiär för en ny estradpoesitävling i Stockholm vid namn "Erkkis minne". 32 estradpoeter från hela Sverige samlades för att göra upp om mästerskapet, men där var också en speciell minnesstund för Erkki Lappalainen. Tanken är att hedra grundaren av svensk Poetry slam på hans födelsedag varje år!

Enligt Wikipedia föddes Erkki L den 3 december 1946. Han skulle alltså fyllt folkpensionär i lördags, om han hade fått leva. Den här dikten handlar om det.

Erkki, ska du dra
dig tillbaka nu, då du
har startat nånting?

Dagens notis om klimatfrågan

För det första:
INGET amerikanskt sändebud närvarande vid klimatkonferensen i Durban, första dagarna.

För det andra:
EN mycket bra intervju med Chair Rajendra Pachauri från IPCC gjord av Amy Goodman på Democracy Now igår. Ett litet flitigt nyhetsprogram med extremt bra bevakning.

IPCC, ifall ni inte visste det, betyder Intergovernmental Panel on Climate Change.

2011-12-06

2011-12-02

Några citat ur "Allt är i rörelse"

I torsdags i förra veckan ägde Stockholms internationella poesifestival rum. Det var länge sedan jag hade någon relation till det arrangemanget och jag var inte heller på plats.

Däremot stötte jag på följande rader under läsningen av Lundells "Allt är i rörelse" på s. 207, nästan på dagen ett år efter förra festivalen:

"Poesifestival på Dramaten. Grieve [sic]. River itu naziflagga, säjer:
Håll för öronen, Jimmie Åkesson!
Hur smart verkar det vara?"


Men hittar också denna rad: "November borde vara poeternas och filosofernas månad."

Vi har just överlevt november. Lundell glöder under askan i sin underskattade nya bok.