Woman with a cigarette

Det  är sommar och vi övergår till underhållningsdetaljen. I detta fallet med könskvotering i åtanke.

Alfabetpoeter (I= Isgren)

"Isgren har ett omöjligt uppdrag. Han skriver tigandet, tystnaden. Och han har gjort det i fyra samlingar som samtliga utkom under åttiotalet. Efter det: bara tystnad. Jag hittar inga som helst offentliga noteringar, inga dikter, inga artiklar. Den senaste diktsamlingen utkommer 1988 – och avslutas med den suggestiva dikten Naivitetens recitativ vars sista meningen förtjänar att citeras: 'Ha!' "

(Ovanstående rader av Kristian Lundberg (Aftonbladet 1988-12-19) 

Fler I-poeter; 

Malin Isaksson (f. 1972)

Folke Isaksson (1927-2013)

Dylans distans

Aase Berg och poesihatet

Aase Berg rekommenderar nu inte bara teaterhat utan även poesihat.

Det påminner mig om när Lyrikvännen med redaktionen Sjölin/Tunedal införde avdelningen "Lyrik-ovännen" i tidskriften under perioden  2004-2005.

Fler exempel på trendigt poesihat från 00-talet finns i slutet av den här gamla artikeln.

Veckans bild: Sarek

Inga kommentarer.

Poesin är internationell, del 2

Olga Sedakova

När jag läser Portar, fönster, valv – ett fint urval med Olga Sedakovas dikter på svenska – slår det mig ganska snabbt vad det är som saknas inom den svenska samtidspoesin. Det är nästan allt; svensk poesi av i dag innehåller alldeles för få parametrar. Olga Sedakova griper över betydligt mer och måste så göra. (Det handlar ju om livet.)

En svensk ”samhällskritisk” dikt är t.ex. enbart samhällskritisk (vanligare för tjugo-trettio år sedan). På motsvarande sätt blir en svensk ”språkexperimentell” dikt lätt enbart språkexperimentell. För litterärt och därför, paradoxalt nog, för dålig litteratur, för få parametrar.

Varje ärlig läsare tror jag inför sig själv kan ge många fler exempel på vad det är jag menar.

Här är den traditionalistiska poesin lika illa ut som den språkmaterialistiska (även om den som har traditionen till sitt förfogande potentiellt sett når mycket längre.)

Språkmaterialismen har – genom sitt insisterande på språkets och själva verklighetens rent materialistiska beskaffenhet (”materialitet”) – sjunkit riktigt lågt vad gäller uttryckskraft och förmåga till gestaltning. Det mesta av det poetiska språket finns ju mellan raderna och i inre erfarenhetsvärldar som poesin ger tillgång till – här kommer språkmaterialismen helt och hållet till korta.

Detta var en exkurs.

Olga Sedakova skriver rimmat och metriskt, det är en sak, hon gestaltar andliga och existentiella erfarenheter som svensk poesi nästan aldrig berör (trots att de är djupt mänskliga). Framförallt har hon en folklighet, trots höga akademiska examina, hennes tidiga dikter ekar av folksånger och folktro. Allt detta skulle göra henne omöjlig som svensk samtidspoet.


Vad vill du mig, bittra vrede,
där du sitter framför mig, som en spåkärring?

Eller tänker du säga att jag lever dåligt,
att jag gör de sjuka och olyckliga illa…

(ur dikten Förbittring, övers. Mikael Nydahl)

Joyce Carol Oates

För första gången framträder Joyce Carol Oates för min inre blick som en fullfjädrad Nobelpriskandidat. (Ett så löjligt sätt att rangordna litterär kvalitet – kanske!) Jag har aldrig tidigare ”kommit in” i hennes konstnärskap, trots flera försök. Men kortromanen ”En fager mö” är ett fulländat mästerverk, med varken ett ord för mycket eller för lite. En vackert och smidigt gestaltad roman om en kärleksrelation med förhinder mellan en 16-årig arbetarklasstjej och en 68-årig rik man. Nej, det stör inte mig, framstår inte för mig som totalt orealistiskt, då drömmar och konstnärskap förenar dem men så mycket självklart skiljer dem åt. Först som sist; döden. Men jag förstår varför Mare Kandre tyckte att Joyce Carol Oates var ”för mycket” och älskade henne för det.

Helene Schjerfbeck - på andra sidan Östersjön

Till den 14:e oktober visas en stor utställning av Helene Schjerfbecks konst på Ateneum i Helsingfors.

På björnstrand backwater publicerar jag en text jag skrev i Paletten 1/92, i samband med en tidigare Schjerfbeck-utställning på Ateneum.

Självporträtt mot svart bakgrund, 1915

Spansk kvinna, årtal?

Karlfeldts sommar

Inom hässjorna

Över Dalälvens lugna yta
timmerstockarna långsamt flyta.
Brunnbyskogen på andra stranden
står under bleknande himmelsranden
svart som ett spjäll.
Dofterna svalna i mörknande kväll.

Stilla och blå som ett dimband hänger
svedjerök över åsarnas bryn.
Hässja vid hässja en ringmur stänger,
skyddande tät, kring den somnande byn.
Tjudrade fålen
frustar på vreten och rycker i pålen.

Än i en bakgårds mörka lider
slipsten skumpande, tungt sig vrider
i plaskande hon;
lien i sliparens händer gnisslar.
Långt ut på älven en åra visslar,
flöjtspel dör bort i en suckande ton.

Snart på skullarnas strån och stjälkar
karlarna sova i blytung ro.
Svalan därovan bland takets bjälkar
gömmer sitt huvud i barnrikt bo.
Suset vilar
i bygatans rönnar och strandens pilar.


----------------------------------
(Jag skippade sista versen
eftersom den var lite fånig)

Skogsmissbruk

Vidarebefordrar den här bilden, och en lång artikel om Skogs(miss)bruket, från Lars Gustafssons blog.
Artikellförfattare är Civiljägmästaren Peter Lindgren. En internationell skogsvårdsexpert som kan fylla luckorna i Maciej Zarembas artikel, och dessutom understryka riktigheten i densamma. 

En klok recension

...förlänger livet.
Till exempel Håkan Lindgren i UNT.

Sommardikt från Stockholm

Trasproletariatet kommer ut i sommaren
med slitna kläder
och trasiga tänder.

Inga pengar att resa för,
sätter sig på tåget ändå.

Utan matsäck men med ett tungt
och osynligt bagage.

Uteliggartjejen får snabbt sällskap.
Det är sommaren.