Lone Scherfig: Värd en stund

Lone Scherfig, som jag en gång intervjuat, och som var den vänligaste av intervjuobjekt, gjorde ett par uppmärksammade filmer i den "nya danska vågen". Bl.a." Italienska för nybörjare".  

Ikväll går en senare film av henne: An education, från 2009. Ska inte säga ett ljud om innehållet; men den är mycket bra, skådespeleriet på topp, och storyn på våglängd med vår tids brats-mentalitet. Fast - ne - det där var en alltför moraliserande sammanfattning av en film med flera bottnar. Svt 1. 22.00.

Postmodern klädkod?

Intressant hur folk klär sig så fort de har råd. Ähum. Som tur är har jag inte råd. Åtta av tio klänningar på Emmygalan var sådana som min mormor gladeligen klippt sönder till trasmattor. Till och med Glenn Close, som man av någon anledning förväntar sig "stil" av hade fått på sig en monumentalt ful kreation.

The good news is; att den fantastiska serien "Homeland" - som jag skrivit om här - tog hem priset för bästa dramaserie, samt att seriens huvudrollsinnehavare Claire Danes och Damian Lewis båda fick pris för bästa skådespelare i dramaserie-klassen. En ny säsong av "Homeland" börjar i Svt 8:e Oktober. Om uppföljaren blir lika bra som den tidigare så ska ni bänka er.

Budgeten: Gräddfil för Bonusgubbar

Vet inte hur man ska ännu en gång kunna förnya/ nyansera/ dubblera denna utsaga:

Filgubbar får bonusgrädde. Bonusfil för gräddgubbar. Gubbgrädde med bonusfil.  Förfilade bonusar a la Gubbs? Förfinade är de i alla fall inte.

Regeringens budgetpropp gör ett par bra saker: Långsiktig (hur långt fram?) satsning på järnvägen. Pensionärerna får 50 spänn mer kvar på skatten per månad. WOW! Något ska skolan få, och forskning (av rätt sort?) ska få en hel del uppsving. Jomen. Gullemoderaterna! Och så, sisådär med ena handen gömd bakom ryggen: Gissa vilken hand? Och man pekar på den handen som är gömd bakom ryggen: Där det står skrivet med Stora Bokstäver för alla deras kompisar att se: Sänkt skatt för Företagen. Jättesatsning.

Yess! De gjorde det igen: Allt för de redan rika. Det svenska företagargänget som var ute för något år sedan och fällde krokodiltårar över sina omöjligheter att investera i ett land som Sverige. Skitsnack! De har, enligt andra uträkningar (där man tar avdragen med i beräkningen), inte på länge betalt mer än 15% i skatt. Och nu, när regeringen öppnar hela handen ska de alltså förmås investera i Sverige, för svenska jobb; inte outsourca hela led av produktionen till Taiwan, Singapore, Kina, etc. Vad bra allt kommer att bli i den redan globaliserade världen. När företag inklusive banker, med miljardvinster och dito bonusar, kan fortsätta samla sina skithögspengar på Gibraltar och Jersey Islands, fortsätta med skumma affärer, avskrivningar, omskrivningar, nedskrivningar, bortförklaringar i Telia Soneras stil.(Och mer om det har ni redan hört i dagarna).

Som om inte allt redan hade hänt? Som om det nya arbetarpartiet kan vrida klockan tillbaka genom att ge till de redan rika. Min rumpa!

Däremot: Och detta menar jag – skulle det ha funkat bättre om man beslutat sig för att sänka skatter och knepiga redovisningsblanketter för de Småföretagare som kämpar i motvind.  De har all min sympati, och kan gärna få lägre skatt, så att de faktiskt kan anställa folk på ort och ställe. Och inte då i Taiwan (+ Extra bonusgodis, att lägga i enskilda Paradis).

För vad är det som säger att stora gubbar just nu behöver en Tröstsnuttefilt? Dagispolitik för utsatta grupper?

Min rumpa! 

(Obs, aversions-uttrycket snott från Karin och jag tyckte det var så bra att jag tar det två gånger) 

Och mer om detta och liknande kan ni läsa i alla inlägg med beteckningen: Samhällets Synkroniciteter.

Om behovet av fria intellektuella

För ett drygt decennium sedan gjorde tidskriften 90TAL (som den då bör ha hetat) ett temanummer om ”outsidern”, där man skrev att det på grund av samhällsutvecklingen inte längre finns några outsiders i verklig mening.
Jag kände när jag läste detta att det var helt felaktigt, inte minst med tanke på min och mina vänners situation, och jag skrev en dikt om saken. Jag kallade den ”Det finns inga outsiders” och den börjar ungefär så här:

”Det finns inga outsiders
säger socialministern
ordbehandlare och palettkniv
tas inte längre emot på pantbanken

Det finns inga outsiders
när alla sitter inne i värmen…”

Dikten finns med i ”Muntliga dikter” och jag läste den ofta ute. När jag sedan gick på releasepartyt för en av Bob Hanssons första böcker, som ägde rum på Kaknästornet, mötte jag en snubbe som hade läst eller hört min dikt och sa att den utmärktes av trippelironi. Jag håller faktiskt med.

*

Nu har tidskriften 10TAL gjort ett temanummer om de intellektuellas ansvar. Och min kritik blir likartad fast med omvänd tendens. 10TAL problematiserar inte begreppet intellektuell, här tar man för givet att det finns intellektuella i dag och inte några speciella svårigheter förknippade med det.

Jag tycker själv att det råder en skriande brist på intellektuella i klassisk mening i Sverige som det ser ut i dag. Med intellektuell menar jag en fri intellektuell, någon som likt Vilhelm Moberg inte står i sold hos tankesmedjor, universitet eller myndigheter, eller ens hos något enskilt medieföretag. Jag tycker också att det råder en skriande brist på arbetarintellektuella och en tystnad kring begreppet som sådant. Det räcker inte med Göran Greider som jobbat på fabrik en kortare period i sin ungdom!

Inga av dessa problematiseringar eller frågor tas upp i 10TAL. Visserligen låter man Sven-Eric Liedman reda ut begreppets idéhistoriska rötter, att det kom till under Èmile Zolas tid (egentligen bör man väl söka det ännu längre tillbaks hos Voltaire, även om själva ordet intellektuell då inte fanns).

Men 10TAL:s hantering av frågorna blir tunn. Man låter en panel med utvalda intellektuella besvara frågan om vad de intellektuella har för ansvar i dag (Lars Gustafsson är tillfrågad men vill inte svara). Deltagarna är Kajsa Ekis Ekman, Stefan Jonsson, Jan Arnald, Susanne Osten, Thomas Öberg (sångare/textförfattare i bob hund) och den tidigare nämnde Sven-Eric Liedman. Den ende som problematiserar sina egna utgångspunkter är Susanne Osten, och mycket därför tycker jag också att hon lämnar det intressantaste svaret.

Hade man kunnat tänka sig en annan lista? Det är som jag antytt rätt ont om svenska intellektuella men visst hade man kunnat fråga Jan Myrdal (även om han tappat det mesta av sin trovärdighet) samt kanske Jan Guillou, Leif GW Persson och Jon Weman (som skrivit den viktiga boken ”Åtgärdslandet” om arbetslöshetsindustrin). Troligen hade man då fått fram mer överraskande svar.

Stefan Jonsson nämner Marx, Sven-Eric Liedman nämner Gramsci, inte mycket verkar ha hänt på de intellektuellas horisont sedan 1970-80-talet.

*

Inte heller förmår 10TAL problematisera sin egen maktposition. Detta trots att Madeleine Grive skriver följande i sitt förord:

”Karriärvägarna är få och en opinionsbildare måste först ta plats i offentligheten för att upprätta kontakt med allmänheten. Vi måste därför ta ansvar för våra plattformar för att kritiken, poesin och den skönlitterära prosan sprids i massmedier, tidskrifter och på scener”.

Underligt då att en person nära knuten till 10TAL aktivt hindrat mig från att delta i en poesiuppläsning som jag redan var inbjuden till. Orsaken var att jag hade ”fel poesisyn” och det här hände inte under språkmaterialismdebatten utan i våras. Det är uppenbarligen lättare att tala för den arabiska våren (se 10TALS senaste nummer) än för frihet och tolerans på hemmaplan.

Lowdens rappa tag

Vet inte om jag alltid gillar Lowden, rättare sagt - det vet jag att jag inte gör. Men vad beträffar rapp kritik uttryckt med vituoso förakt är hon oslagbar.
Vi som tyckte att Jens Lapidus brats-skildringar i Snabba Cash hade starka poänger, ska tydligen inte ägna oss åt hans senaste kloning av sig själv.
Se Martina Lowdens recension från Kulturnytt igår - här.

Chefers etik granskad

I veckan sänds en intervju med docenten och etikforskaren Tomas Brytting i Kunskapskanalen. Väl värd att avhöras, trots att Birger Schlaug väl inte är världens skarpaste intervjuare. Brytting har skrivit en bok om "Chefsarbetets etik". Hög tid för en sådan i bonusbabianernas samhälle.

"samma egenskaper som gör dig till en framgångsrik chef kännetecknar en skicklig bedragare./…/
Vi rekryterar den kompetens som är nödvändig och sedan litar vi på att cheferna är lojala mot arbetsgivaren. Men 60 procent av bedragarna finns i högsta ledningen eller styrelsen." 

Länk till programmet  här. Intervjun sänds sista gången Onsdag morgon 9.00.

Någon som vill veta mer om finanskrisen...?

 ...och pengarna? ...och bankerna?
Nä, jag trodde väl inte det.
Men utifall att, så har Andreas Cervenca skrivit en bra artikel igen. Varvid man återigen står som förstummad inför sitt lånefria liv.

"Bankerna har visserligen inte helt fria tyglar. Staten har infört olika begränsningar som ska förhindra allför vild kreditgivning. Banker måste till exempel ha en viss andel eget kapital (aktieägarnas pengar) i förhållande till utlåningen. Centralbanker kan också höja räntan. 
Dessa spärrar har fungerat dåligt.
Siffror från Storbritannien visar att bankernas utlåning 1964 motsvarade 46 procent av landets BNP. 2007 var siffran 497 (!) procent. Andelen lån till företag och investeringar hade minskat medan kreditgivningen till hushåll, fastighetsbolag och inte minst till andra finansbolag exploderat. I Sverige och andra länder är utvecklingen snarlik.
En förklaring är att allt mer av utlåningen har gått till spekulation i stigande priser på tillgångar, som hus och aktier. Prisuppgången föder mer krediter, som i sin tur driver upp priserna, vilket gör att bankerna lånar ut ännu mer och så vidare i en självförstärkande virvelvind. På pappret ser det bra ut, bankerna tjänar pengar och ekonomin går för högtryck. I själva verket kan allt vara ett luftslott. Detta blir uppenbart först på vägen ned. Banker har nämligen inte bara förmågan att skapa pengar utan också att destruera dem, vilket sker när krediter dras in och dåliga lån skrivs ned. Det gör att börsen och fastighetspriser rasar, utlåningen sjunker ännu mer och så vidare.

Det är tyvärr väldigt dåliga nyheter för ekonomin"

Läs mer här om ni för evigt vill slippa tro på vad de säger som tror sig veta typ Money-Making-Allt.

Herr Schlingmanns schlarader

Demokraterna samlas i Charlotte, North Carolina. Bill Clinton håller ett bejublat tal. Flaggor, tårar, hurrarop, massivt uppbåd av folk. Svenska politiker är där för att studera kampanjandet, dra slutsatser, förbättra sitt eget kampanjande i Sverige, om ett tag.

Per Schlingmann intervjuas av en TV-reporter: Vad kan ni lära er av det här?
Schlingmann svarar lite otydligt men blir i nästa mening helt distinkt: Här kan man ju inte gå in i en bokhandel utan att se en massa pennor och muggar för demokraterna, säger han; det där måste vi också ta till oss.

Pennor? Muggar?
Senaste nytt från moderaternas chefsstrateg...?
Leve Politiken!

Med sax från Holland: Jules van de Loo

Den här softa saxofonisten hörde jag häromdan i en helt annan omgivning; som solist i Debussy´s "Rhapsodie pour saxophone". Också oemoståndligt.
Återkommer om den konserten en annan dag på Gabis Annex.