2013-11-26

Lena Andersson fick Augustpriset i år

Lena Anderssons korta roman "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek" fick alltså det skönlitterära Augustpriset!

Jag ska inte säga att det var väntat, för det kan jag inte bedöma, men välförtjänt var det. I den mån man nu ska bry sig om sådana här priser var det en glädjande nyhet.

"Egenmäktigt förfarande" är en liksom vibrerande, kort och intensiv text - som åtminstone i mina ögon kan påminna om och kanske rentav mäta sig med Kierkegaards "Förförarens dagbok" (ett parti av "Antingen eller") och William Hazlitts " Liber Amoris" - två av mina favoritböcker.

Rapporter av det här slaget från svartsjukans och förälskelsernas värld kan vi inte få för många av, om det nu handlar om lärostycken eller igenkänning eller vad det må vara. Att "Egenmäktigt förfarande" började som ett sidoprojekt till ett betydligt större och mer ambitiöst verk som hon skulle skriva om Kärleken (vilket Lena Andersson berättade på Hedengrens 22 oktober) är på något sätt typiskt. Kärleken kommer in från sidan, stora verk dyker gärna upp liksom i förbigående för att stanna kvar.

Att läsa Jan Erik Vold hösten 2013

Jan Erik Vold markerade väldigt tydligt att han inte är någon romantiker, utan hellre skulle kalla sig för realist, när jag intervjuade honom på Sensus studieförbund för Romantiska förbundet häromveckan.

Hur det än förhåller sig med den saken, så är jag väldigt glad att jag fick tillfälle att sätta mig in i Jan Erik Volds författarskap. Hans bok ”Entusiastiska essäer” (på svenska 1982) är en av de främsta essäsamlingar jag läst under senare år och ganska ovanlig, så till vida att han både vill och förmår göra olika sorters poesi rättvisa i det han skriver. Dessutom är han just entusiastisk, vilket fungerar medryckande också när han tar upp svåra och komplicerade frågor. Till och med ett idag smått uttjatat verk som Samuel Becketts ”I väntan på Godot” förmår han, så vitt jag kan bedöma, säga något nytt och intresseväckande om.

Vold skriver lika införstått och pedagogiskt om konkret poesi, som inkännande om Tomas Tranströmer (i den svenska utgåvan i kapitlen närmast intill varandra). Detta ser jag som symptomatiskt för hans hållning; han presenterar poesi med helt olika estetiska ideal och låter läsaren så att säga möta dem på deras egna villkor.

Gör inte alla det? blev Jan Erik Volds korta kommentar till denna min tanke kring hans skrivande.

Nej, jag anser verkligen inte att alla gör det, tvärtom framstår hans hållning som ganska unik, speciellt i dagens polariserade klimat. Man anar vilken typ av poesi han själv föredrar men han skriver – vanligtvis – ingen på näsan utan förmedlar i stället ett sätt att tillägna sig poesi för kritiker och andra läsare:

”Det intressanta med en dikt är inte om den är bra eller dålig för den eller den, men efter vilka kriterier den är bra eller dålig. Den tiden är förbi då man kunde avgöra en dikts kvalitet genom att kolla rimflätan i en sonett, räkna tryckstarka stavelser på en rad, osv. Det är diktens helhet det rör sig om, diktens tillstånd, och om detta är ett tillstånd läsaren kan dras till, fyllas av. Hur ska man då värdera detta diktens tillstånd, om man är tvungen att företa och formulera en sådan värdering – som alla kritiker enligt definition är tvungna till? Helt enkelt, först och främst genom att känna efter om man själv dras i riktning mot ett nytt tillstånd, i riktning mot diktens tillstånd. Senare är tiden inne att försöka komma fram till orsakerna till denna dragning, eventuellt uteblivna dragning. Utifrån en sådan analys av ens diktupplevelse tror jag enskilda drag kommer att upprepa sig, bilda spår: Då har man vissa hållpunkter, kriterier. Men de kommer alltid att komma efter upplevelsen och därför vara sekundära: Dikten kommer först, sedan värderingen.”
(Entusiastiska essäer, s. 80-81)

För övrigt anser jag att Jan Erik Vold är modernare än OEI; de debatter i Norge och Sverige han var en del av under mitten/slutet av 60-talet föregår det som OEI tagit som sin uppgift att rita upp, här finns en del av originalen till 00-talets reprisdebatter. (Konkretismen, det ”plana” språket, metaformotståndet.) Men Vold är en bra författare, men något eget att säga, till skillnad från många av dagens nykonkretister.

2013-11-23

Arne Anka och Commando M. Pigg på Mosebacke

På anrika och gemytliga Mosebacke höll i fredags Kartago förlag en välbesökt 30-årsfest för en kultförklarad seriefigur: Arne Anka, en cynisk och misslyckad suput med citat som
"Vårt kulturarv är som en anglosaxisk spya där man kan skönja några falukorvsbitar kryddade med fransk senap."

Charlie, Robert och Rolf
Estradörförläggare Rolf Claesson och Arne Ankas skapare Charlie Christensen delgav oss gamla anekdoter från svartbaren Zeke`s Bar, som låg i en lägenhet på Högbergsgatan. Robert Gustafsson berättade om pjäsen "Arne Anka – en afton på Zekes” som Stadsteatern motvilligt satte upp i mitten av 90-talet efter övertalning. Den ledde till både kaotiska biljettköer och publiksuccé, nådde en ny och ung publik och spelades en tid hela tre gånger om dagen. Framgången hängde mycket på Gustafssons prestationer. Undra hur karln orkade...

För oss som inte redan visste, så avslöjades att figuren Krille Krokodil var baserad på Kristian Petri, också han på scen under kvällen.

Förutom nyutgåvor av serieböckerna, som förstås gick att köpa och få signerade, så spelade ett gammalt favoritband på kvällen, Commando M. Pigg. Tydligen både mitt och Christensens när det begav sig.

Commando M. Pigg
 Det var mer pga av rockbandet är ankan som jag var på plats - för en pigg nostalgikväll med Eva Sonesson på sång och legenden Peter Puders, gitarr.
Spellista, Puders boxar och fot
Kvällens spellista framför Puders effektboxar och pedaler.

Bland Mosebackes gäster syntes också kulturcelebriteter som Ella Lemhagen, Niklas Rådström, Jonny Röön, Wille Crafoord, Håkan Helin och Micce Rylander.
Peter Stormare, som en gång betalat sprit i Zeke's Bar med en check på hela 52900:- var dock inte där. (checken? utan täckning, men med i den "loggbok" som gavs ut av förlaget.)

Referenser för vetgiriga:
Pjäsen i en youtube-video.
Arne Anka, seriewiki
Förlagets pressrelease inför releasefesten

2013-11-22

Jag åkte grön buss

Jag for två kilometer med bussen för att titta på en lägenhet
i den supersöta lilla lägenheten, stor nog att leva i med katt/er
bodde en kvinna, jag for för att se en lägenhet och fann en poet.

Sara Gilliard har skrivit Dagbok från Babylon livs.

Givetvis gick jag till biblioteket dagen därpå och lånade boken,
och blev plötsligt sugen på att skriva kärleksdikter igen.

FRYSBOXEN

Biträdet står vid frysboxen
som ett dokumentskåp
med utdragbara lådor för varje känsla
ett fack för varje reaktion.
Frysboxen frustar
metalldörrar slår
skyltar faller och blir liggande.
Fiskpinnarna är torra som en ensam kväll.
Hyllorna suckar under vanans tyngd.
Bland pensionärernas bleka färdigrätter
förvarar biträdet sina oskickade kärleksbrev
i hopp om att orden skall svalna.
Sara Gilliard ur Dagbok från Babylon livs


Jag åkte buss gick åt fel håll fick se Zlatancourt, väldigt fint belyst, tänkte på filmen med Benicio del Toro, Traffic, som slutar med att han simmar med barnen i den upplysta swimmingpoolen som han köpt, mammor i olika former gick hem med sina färdiglekta barn, några spattiga tonnisar drog fram över cykelvägen, i buskarna fanns det katter i området fanns en förening som samlar in katter och kastrerar dem och ger dem hem, och mitt emot vårdcentralen låg ett matställe med vansinnigt starkt kallt ljus och fyrkantiga bord med blommiga vaxdukar på, allt som jag gillar. När jag skulle åka hem, stod jag på busshållplatsen med en ung man, han ville gifta sig med mig, han skulle tillochmed sköta alla hushållssysslorna och jag började skratta så att jag nästan missade bussen, det händer så oerhört mycket när jag går ut.

Sara Gilliards bok var som ett bultande hjärta, en kärleksförklaring till en plats, och jag kände att den var lätt att älska. Ibland är livet så.

2013-11-18

Release för min nya diktsamling

Tisdagen den 17 december kl 19 blir det releaseparty för min nya bok, ”Kärleksbikter – muntliga dikter 2”, på Kafé Klavér i Stockholm. Adress: Rutger Fuchsgatan 5, tunnelbana Skanstull.
Nå, det kanske blir rätt lugnt, men presentation och uppläsningar ur min bok blir det i varje fall! Förlaget som funnits sedan slutet på 60-talet heter Fri Press, om jag inte redan sagt det, mer info där eventuellt.
Gästpoet blir Johan Nordgren, som inte bara är min vän utan också en sällsynt bra live-poet. Hans första tryckta bok – han har givit ut e-böcker tidigare – heter ”Arbetarklassen har fått nog” och kom på Författares bokmaskin i somras.
Fri entré och drop-in, kom gärna tidigare än 19. Vin/öl/kaffe och mat finns i den närbelägna serveringen, som är öppen under kvällen.
Här min verkförteckning som det ser ut hittills:
”Från mitt kontor” (outsiderförlaget, 1988), ”Visitbok” (Megafon, 1991), ”Muntliga dikter” (stencildiktsamling, black coffee publications, 2001), ”Muntliga dikter”(tryckt och utökad upplaga, Titel, 2008).
medverkat i antologierna:
Grupp 86 (Wahlström & Widstrand, 1986), Poeternas estrad (Poeternas Estrad, 1991), ”Kom över på den här sidan” (Brombergs, 2000), ”Poeter mot krig” (Yelah, 2003) ”Svensk slam” (Ord på scen, 2006).
”Inga recensioner. Som att publicera sig underjordiskt”.
Jan Erik Vold, ur Skillingtryck




2013-11-14

Gudfar

Dy Plambecks Gudfar rör sej lätt och ledigt fram och tillbaka i tiden utan att jag tappar kontakten eller koncentrationen.
Den tredje delen handlar om Pettring. Det är 2007 i danska Hörby (där Uffe och Tenna är återförenade) och i Köpenhamn där Ungdomshuskravallerna rasar på Nörrebro.
Uffes kontrollbehov, hans klumpiga sätt att vilja väl. Och han har beställt flera smuggellimpor Prince från Polen men får en öststatsvariant av kalaspuffar, flera förpackningar på vinden. De blir snabbt mjuka och sladdriga, vedervärdiga, och Pettring märker ju det och klagar men Uffe kan aldrig erkänna något fel, kan inte se något krackelera, säger att jodå, de är riktiga kalaspuffar, de ligger i ett annat paket bara: "Hon var fyra år och hela hennes ansikte sa: Står det idiot stämplat i pannan på mig?"
I första delen är det 70-tal och Uffe är några och tjugo, medlem i klubben Spitfire: "Miss Wet T-shirt-tävlingen var i full gång på 4ever2wheelträffen. Kvinnor i trosor och vita t-shirtar gned sig mot en påle på scenen, medan män sköt på dem med vattenpistoler."
Det är det vanliga, kärlek, längtan, och att möta Jesus i en landsortskyrka och inte vara förmögen att se världen och vardagen med humor. Allt beskrivet med ett djupt allvar och varm humor.
Och Tenna då (Uffes mamma som andra delen handlar om), hänger på Ordrupbanan och cykeltävlingarna i tidigt 50-tal, sargad av andra världskriget, änka efter en tysk man, fängslad för landsföräderi och den enda hon vill ha kan hon vara alldeles nära men ... kan hon aldrig få och aldrig, aldrig, kan hon känna sant välbefinnande, inte ens i fyllan, aldrig kan hon se sej i en familj, en trygghet.
Det är en verkligt bra bok, Gudfar av Dy Plambeck (översättning: Fredrik Ekelund), född 1980.

2013-11-12

Med en bit tandguld på fickan

En dikt ur min nya diktsamling

I

Jag går runt och visslar
med en bit tandguld i fickan

Det stod om mig i tidningen i dag
Jag har en bit guld att sälja

Men överallt är guldpriset för lågt
och jag börjar bli trött på att vandra

Till slut lägger jag mig att vila
med en kavaj som huvudkudde och tandguldet i.

II

Vi har ett val
att plundra oss själva
eller plundra vår nästa

att förbinda våra egna sår
eller vår nästas

det är inte mycket till val.

2013-11-10

Tänk på katten

När jag läste Malins roliga glass- och katt-text här tidigare så kom jag att tänka på en annan dikt som har fastnat hos mig. Det är ju någonting speciellt med katters tassar, de är tysta och vassa, sammet med klor, och trampdynorna är slitstarka fast de ser så ömtåliga ut. Och, alltså, en dikt som jag har burit med mig ända sedan jag först läste den är Ann Jäderlunds "Ledton", ur Vimpelstaden, som slutar med orden:

Tänk på katten
Tänk på katten
Tänk på kattens tassar!


Jag har inte funderat på mycket på vad "Ledton" handlar om – jag har bara haft de där raderna hos mig och de dyker upp ibland när jag umgås med katter – och katten återkommer ju flera gånger i diktsamlingen precis som andra ord. Men just nu när jag läser om den så tolkar jag "Ledton" som en vädjan om försiktighet eller något slags lyhördhet. Människor kan vara klumpiga, högljudda och osmidiga – vi vill gärna spela, sjunga, prata, nå fram till varandra men det uppstår så lätt hål, luckor och gälla toner – och då kan man se kattens tassande som en kontrast till allt det där. I sin helhet ser dikten ut så här:

Tänk på din hand som ett hål
i den andres huvud
Tänk på det blå, där det
lossnar
ur stycket
och blir en lucka
Tänk än en gång, och gå
en ton
till nästa gälla upp
Som blindhet i din hårda
mun

Tänk på katten
Tänk på katten
Tänk på kattens tassar!


Jag kommer också att tänka på den där gamla nordiska myten om kedjan som ska binda Fenrisulven – en länk som är smidd av sådant som inte finns: bergens rötter, fiskens andedräkt och klampet av kattassar. Katter är paradoxala på något vis, mystiska, magiska, det vet ju alla, och det är också något vi människor gärna applicerar på dem. Så för mig handlar nog dikten också helt enkelt och simpelt om respekten för djur: Tänk på katten och kattens tassar, tänk på att en katt är en levande varelse, den är som vi men ändå inte, den har tassar i stället för händer; bry dig om den, låt den vara på sitt eget sätt och se den för vad den är.

2013-11-09

Bubbel i Söderbokhandeln

Igår skålade jag för den alldeles pinfärska romanen »Tre dagar och två nätter« av Håkan Lindquist inne på Söderbokhandeln – som höll kvällsöppet. För att fira boken bjöd Håkan och bokhandeln på mingel och bubbel. En trevlig trängsel! 
Romanen är hans sjätte, och ges ut i samarbete med Telegram Förlag både som e-bok och elegant print-on-demand.



2013-11-08

Jan Erik Vold intervjuar Tomas Tranströmer 1965

- Jag var representerad i en antologi kristen lyrik för några år sedan, berättar Tranströmer senare. Och så ringer kulturredaktören på en av våra tidningar och närmast skäller ut mig för att jag velat vara med i den här boken. ”Ni är väl inte kristen? Tror ni på jungfrufödseln – ja eller nej?”

ur Entusiastiska essäer, Korpen, 1982

2013-11-06

2013-11-05

Om litteraturens kommersialisering

"It’s possible that the fact that literature has been commercialized now in a way it never was before has had an influence. That is, the fact that people now talk about “bestsellers,” that fashion has an influence (something that didn’t use to happen). I remember that when I began to write, we never thought about the success or failure of a book. What’s called “success” now didn’t exist at that time. And what’s called “failure” was taken for granted. One wrote for oneself and, maybe, as Stevenson used to say, for a small group of friends. On the other hand, one now thinks of sales. I know there are writers who publicly announce they’ve had their fifth, sixth, or seventh edition released and that they’ve earned such and such an amount of money. All that would have appeared totally ridiculous when I was a young man; it would have appeared incredible. People would have thought that a writer who talks about what he earns on his books is implying: “I know what I write is bad but I do it for financial reasons or because I have to support my family.” So I view that attitude almost as a form of modesty. Or of plain foolishness."

Läs hela texten ur en intervjubok med Borges. Så roligt för alla oss som skriver, vare sig man håller med eller ej. Själv gillar jag att han säger att litteratur är psykologi och handlar om individer. Nåt att lyssna till i struktur-rafsets tidevarv.

Och därmed säger jag hej och farväl och tack för de här sju åren, till Argusbloggen. Vi hörs igen, på de sju haven.
  
Jorge Luis Borges on Writing: Wisdom from His Most Candid Interviews


“A writer’s work is the product of laziness.”

2013-11-04

Alfabetpoeter (J= Jacobsson)

"Att skriva är i första hand att vara motståndsman", hävdade Magnus Jacobsson i en intervju i DN (1/8-86). Tidningsklippet är gulnat och ramlar ur hans debutdiktsamling "Furst Kropotkin" (Bonniers 1982). Hur många motståndspoeter finns det idag? Förlagen verkar rädda att föra fram samhällskritiska röster nuförtiden. De verkliga motståndspoeterna är hänvisade till internet och egen utgivning. För trettio år sedan vågade t.o.m. Bonniers ge ut Göran Greiders "Sjundenovemberdikter".
Nu är det annat klimat för de som brinner, de som står i opposition mot det etablerade. Man får leta efter dom i cyberskogen.


Vid floden stod jag
och en klocka av mässing
hade man hängt runt halsen
och min svarta rock
var prydda med röda tofsar

Och allt det som hade hänt
mitt liv var strött som pulver
på ett löv i min hand
Gnistrande klorofyll

Lenin sa: Jag vill revolution
jag sa: Alla vill revolutionen
 lövet var så tunt och
darrande
en skog döljer alltid ett hjärta

                                ur Furst Kropotkin av Magnus Jacobsson



Fler J-poeter;
Arne Johnsson  (f 1950)
Anders Johansson (f 1947)
Elsie Johansson (f 1931)

2013-11-03

jag har legat

i Lund i några månader på en madrass
och ätit glass
och blev i magen ganska kass
dass, pass, lass, kass patrass(k-kalmaruttal)
oh och en liten sametslen tass