tag:blogger.com,1999:blog-9166768.post114120632363992860..comments2024-03-27T10:34:51.306+01:00Comments on Den Blinde Argus: Ny diktsamling av Håkan Sandell!Ola Lindvallhttp://www.blogger.com/profile/17638656783870923308noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-9166768.post-1142430178084494952006-03-15T14:42:00.000+01:002006-03-15T14:42:00.000+01:00Jag hade tänkt skriva detta mycket mera lyriskt, m...Jag hade tänkt skriva detta mycket mera lyriskt, men nu har ju texten varit borta. Jag skrev om det på min egen blogg istället (jonasbergh.blogspot.com)-<BR/>Men ändå. Jag såg Håkan i torsdags på Inkonst. Vi har stött på varandra några gånger under årens lopp (bl a på Hultsfred -97, i regi av Thomas), men vi känner inte varandra jätteväl.<BR/>Jag skulle tro att vi fascineras en smula av varandra. Vi är olika, men kanske lika glödande. Eller brinnande, som i alla fall Håkan är på en scen. Han brinner så att parodin knackar på dörren, men aldrig kommer in. <BR/>Jag förstår inte allt vad han säger. Men jag tycker verkligen om att han säger det. <BR/><BR/>Arne Johnsson var också i Malmö, som åhörare, och verkade nöjd.<BR/>Och Per Engström.<BR/><BR/>Det var konstigt och mycket bra. Först ut var Knud som skrivit biografin över Michael Strunge (snart på svenska), och han gjorde diverse lätta påhopp på Pia Tafdrups och Sören Ulrik Thomsens ovilja att ställa upp på Strunges Ut med poesin till alla-projekt. Men det valde dom att inte prata om.<BR/>Istället så böljade Pia vackert, och Sören Ulrik var halvt skojig och halvt allvarlig. <BR/>Båda gjorde bra uppläsningar.<BR/>Håkan Sandell var den som sjöng och brann, den som Strunge säkert älskat mest.<BR/>Men hur hade han varit idag. Allt förändras ju.Jonas Berghhttps://www.blogger.com/profile/13631060728485827341noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9166768.post-1141460682774124622006-03-04T09:24:00.000+01:002006-03-04T09:24:00.000+01:00Jag och Håkan Sandell hade en uppläsning/samtal ti...Jag och Håkan Sandell hade en uppläsning/samtal tillsammans i Kristianstad 1999, några tanter och ännu färre farbröder och en entusiastisk kulturrepresentant. Det for vetebröd genom luften. Det var annorlunda på nittiotalet, det lovar jag.<BR/>Senare den dagen åkte jag ensam till Bornholm, en helt annan historia.Jonas Berghhttps://www.blogger.com/profile/13631060728485827341noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9166768.post-1141424104393356152006-03-03T23:15:00.000+01:002006-03-03T23:15:00.000+01:00"Snöbollsincidenten" låter som en liten kupp av de..."Snöbollsincidenten" låter som en liten kupp av den unge, lätt anarkistiske Håkan Sandell. Troligtvis var det den katalanske Bakhållsförfattaren Örebro-anarko-syndikalisten Roland Vila som stod på scenen, och då kan man misstänka att upptåget kan ha varit ett försök till poesihappening, med glimten i ögat. Det var lite annat poesiklimat på 80-talet. Huruvida Håkan skulle uppskatta att bli attackerad av snöbollsdikter idag låter jag vara osagt. Allting var annorlunda på 80-talet, tro mig...Thomas C Ericssonhttps://www.blogger.com/profile/10359588869633950314noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9166768.post-1141250964109786792006-03-01T23:09:00.000+01:002006-03-01T23:09:00.000+01:00Om jag inte minns fel så någon gång för hundra år ...Om jag inte minns fel så någon gång för hundra år sedan i Lund så satt Håkan Sandell med "Malmöligan" och lyssnade på en Bakhållförfattare med franskt klingande namn på Café Arimans. Håkan rev ut några sidor ur en diktsamling (möjligen scenpoetens) och kramade en "snöboll" och kastade på poeten som läste...kramade ännu en..bredvid satt en storögd sjuttonåring Lukas Moodysson...<BR/><BR/>PS Man kanske helt enkelt ska gå dit och kasta dikter i skallen på honom ;-)Anonymousnoreply@blogger.com