tag:blogger.com,1999:blog-9166768.post116098645016915019..comments2024-03-27T10:34:51.306+01:00Comments on Den Blinde Argus: Mitt litterära arv, del 1: Flickan utan namnOla Lindvallhttp://www.blogger.com/profile/17638656783870923308noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-9166768.post-1161076774284969762006-10-17T11:19:00.000+02:002006-10-17T11:19:00.000+02:00Jomen, jag lyssnade ju faktiskt mycket på min papp...Jomen, jag lyssnade ju faktiskt mycket på min pappas skivor – jag överdriver det där med hårdrocksintresset lite grann ibland. Det är den sortens musik som liksom har följt mig genom livet, men det har funnits annat också, vid sidan av. <BR/><BR/>Jag kommer nog att återkomma till musiken senare eftersom det är svårt att helt bortse från andra konstformer när man ägnar sig åt den här sortens funderingar. I varje fall för mig.Helena Loofthttps://www.blogger.com/profile/14814600559751166891noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9166768.post-1161072274489307912006-10-17T10:04:00.000+02:002006-10-17T10:04:00.000+02:00Hej Helena.Det var intressant att läsa. Jag känner...Hej Helena.<BR/>Det var intressant att läsa. Jag känner inte riktigt igen mej, men det behöver man ju inte. Men tänk om du lyssnat lite mer på farsans skivor. Jag fick Dan Andersson av Thorstein Bergman och Simon och Garfunkel av min farsa, fast jazzen sket jag i, men snodde attityden.<BR/>Det är väl lite hårdrocksattityd över både Cornelis och Dylan. "Play it fuckin loud."<BR/>Äh, jag har bråttom till tåget, får inte ihop det.Jonas Berghhttps://www.blogger.com/profile/13631060728485827341noreply@blogger.com