Skev bild av prerafaeliterna

Om utställningen med prerafaeliterna på Nationalmuseum vill jag säga följande, efter att hittills ha tillbringat en halv dag med den:
Det är en väldigt fin utställning som tilldrar sig påtagligt stort intresse från besökarnas sida; det var trångt framför tavlorna den temadag när jag var där på ett sätt som det sällan är. Det verkar finnas ett sug efter en föreställande konst med stor hantverksskicklighet som så att säga träder upp ur historiens brunn och ändå pekar framåt.
Ändå har jag en viss kritik... det rör sig om följande iakttagelse: Nationalmuseum talar om "djup religiositet" i sin presentation av prerafaeliterna. Ändå känns det som om man någonstans vill förneka det starka stråk av kristendom som finns hos prerafaeliterna, i deras intresse för den oftast religiösa medeltida konsten och deras sätt att förnya den religiösa emblematiken och konsten i stort. På utställningen finns några fantastiska tavlor med "Jesus som världens ljus" och Jesus respektive David mot en bakgrund av karg skotsk natur. Inget av dessa motiv lyfts fram i museishopen eller på annat sätt i presentationen, där man helt fokuserar på de mer sensuellt-erotiska sena prerafaelitiska motiven, den Dante Gabriel Rossetti som målade fatala kvinnogestalter som Proserpine eller Astarte. Här framträder en väldigt intressant för-symbolistisk konst, som kan påminna om Edvard Munchs bilder av kvinnan som vampyr några decennier senare.
Men tonvikten läggs så helt på just dessa sena erotiska motiv att det gränsar till historieförfalskning.