Känslig vuxenlyriker och skruvad barnpoet

om Lennart Hellsing 90 år

Expressen har upptäckt att Lennart Hellsing inte bara är barnens märkliga försångare, utan även skrivit en hel del (bra) vuxenlyrik. Det tog dem åtta artiklar om honom att komma dithän. Aase Berg låtsas sympatiskt nog inte insatt i ämnet innan hon tog sig an det.

För den som i första hand är intresserad av Lennart Hellsings barnlyrik (det är ju onekligen den som satt mest avtryck i vår litteratur) rekommenderar jag Petter Lindgrens artikel i Aftonbladet, som på en begränsad yta säger mer än de flesta artiklar i ämnet som varit publicerade i Expressen.

Själv minns jag med en blandning av fascination och obehag många av de där sångerna/texterna från min barndom: ”Här dansar herr Gurka / både vals och mazurka!”. ”Krakel Spektakel, Kusin Vitamin, hängde och svängde i en gardin.”

Det blev lite för mycket på något sätt, vi sjöng dem lika ofta som Dylans ”Blowin in the Wind” eller ”My Bonnie” på musiklektionerna. Jag antar att det är det som Petter är inne på, att Lennart Hellsing någonstans är oskiljaktig från välfärdsbygget, han möblerade liksom barnens folkhem, åtminstone så länge vi var i skolan.

Det var en lättnad att inse att Lennart Hellsing var något så pass vanligt (för mig) som en fyrtiotalistisk poet, det verkade lugnande på något sätt. Pappa samlade på fyrtiotalistiska diktsamlingar, och även Lennart Hellsing hade ju gett ut några sådana. (Han medverkade också i den klassiska antologin ”40-talslyrik”.)

Jag var uppvuxen med modernistisk, orimmad lyrik så där erbjöd Lennart Hellsing egentligen inget nytt för mig, mer än en röst med ovanligt tydlig förankring i ett befintligt landskap. Många av dikterna i Akvarium (1945), Kalejdoskop (1946) och Vykort från verkligheten (1949) utspelas i ett igenkännligt nordiskt skärgårdslandskap, friska naturimpressioner omväxlar med längtan ut, till något mer exotiskt, Kina eller Spanien. Det finns både burleska och sagomässiga drag, en del som kan påminna om den gryende femtiotalsromantiken med dess underminderade idyll. Den enda riktigt fyrtiotalistiska diktsamlingen han gett ut är nog Vykort från verkligheten, som har de där stora ångestlandskapen insvepta i dimma. Men fortfarande utspelar sig dikterna i skärgården!

Det är en paradox att Lennart Hellsing upplevs som mer nyskapande när han rimmar för barn. På ytan är det ju traditionellt med rim och bunden rytm, men i verkligheten är det snarast en fantasi som löper amok med hjälp av rimmen. Det är vackert så. Jag tycker faktiskt, numera, att det är väldigt roligt. Men jag har svårt för Lennart Hellsing som monument. ”Hela sommaren firar kulturredaktionen Lennart Hellsing, 90 år. Vi skrattar åt skämten, sjunger låtarna och läser rimmen.” Även Aase Berg tydligen.