Pseudonyma Petter

Varför slutar folk egentligen blogga, när man ändå vet att de kommer att börja igen inom tre veckor? (Som t.ex. Monica Antonsson och Ann Helena Rudberg har gjort.) Vad är det för fel på begreppet bloggpaus? Och varför påstår Alex Schulman - ärkebloggaren som ju byggde en hel karriär på att vara elak på nätet - att bloggarna helt saknar inflytande? Enkelt min käre Watson, han fick ju in inte bara foten utan hela benet i de traditionella medierna, tv, radio och tidningar, och han vill stänga dörren efter sig så att inte fler ska slippa in efter honom i de mer prestigefulla sammanhangen. Det är klart han tycker det är finare att vara med i tidningen, det ger ju betalt om inte annat, och eftersom det är mer exklusivt att medverka där inte alla får vara med så måste det följaktligen vara mindre fint att bara vara bloggare.

*

Aftonbladet skrev om litterära pseudonymer på kultursidan förra veckan. Bland annat kom två av kultursidans medarbetare (lustigt nog heter bägge Petter i förnamn) ut som gamla pseudonyma medverkande i Den Blinde Argus. Poeter under påhittat namn alltså.
Under 80- och 90-talen hade den litterära leken med pseudonymer ännu en lockelse och en slags explosiv kraft för skapandet. Förutom Petter Lindgren och Petter Larsson, har ju även bland andra Lukas Mooydsson, Håkan Sandell och Kristian Lundberg uppträtt under pseudonymer i Den Blinde Argus-sammanhang. (Just den här vågen av alternativa identiteter som kom just då tror jag hade en del att göra med Michael Strunge, och den mediehappening - Knud Muncks ord - som blev när han 1985 gav ut en diktsamling under pseudonymen Simon Lack och sedan recenserade den under eget namn i Tidningen Politiken.)

Hur ser det ut i dag när vi lever så mycket av vårt liv på nätet och där pseudonymer och nicknames är vardagsmat, för att inte säga det normala? Jag tror saken kommer i ett helt annat läge då. På Maja Lundgrens blogg är t.ex. 98 procent av alla kommentatorer anonyma. Det blir ett maskspel – som karnevalen i Venedig. Själv vill jag bara att folk ska visa sina ansikten. Det är faktiskt min högsta önskan sedan länge.