Barnens jul?

Dagarna mellan jul och nyår och trettonhelg går undan. Snön faller oupphörligt och förvandlat det lilla parklandskapet i utkanten av Vasastan till ett mjukt skulpturalt täcke, som inte kan bli bättre, ens i en Disneyfilm.
Här har jag åkt skidor som barn, med syskon och kompisar. Här lärde jag mig åka skridskor tillsammans med en uppmuntrande mamma. Anklarna vek sig hit och dit, några timmar, sen gick det bra att lämna mamma bakom sig. Med syrran tog jag de små skidbackarna med fart, kom hem med inglasade lovikavantar och fick varm choklad.

I år har jag, och en eller annan vän, promenerat runt sjön, dag efter dag, i solsken eller lätt grånad himmel. Snön lyser alltid upp. Men den lyser tom. Inga barn är ute på isen och skidar, inga ungar åker i backarna, inga föräldrar är ute med kidsen och ger dem den närmaste och enklaste och billigaste gåva som finns. Parken och sjön, i vinterklädnad.
Nej. Inga barn. Jag möter en kvinna på vägen, hon är från Gällivare, och tilltalar mig så där öppet som folk ofta gör i Norrland.
- Här står jag och får nästan tårar i ögonen, säger hon. Inte en enda unge i backen här. Var e alla? Du vet, när jag var barn, i sånt här väder, då var man lycklig. Det vara bara ut i snön direkt. Jag förstår inte det här. Tomt. När det e så vackert. Det är sorgligt.
- Nåt konstigt är det. Vad tror du, sitter de vid dataspel, eller är de i Thailand?
Vi kommer fram till att Vasastan är ett så rikt område att många har råd att resa bort under julen. Det är klart deras ungar har kul på thailändska stränder. Men alla de andra, som varken är utomlands eller hemma hos mormor och morfar i Gnesta?

Det är mellandagar. Folk shoppar loss på rea, och drar ungarna med sig. Konsumtionen som inte steg så mycket under julen (inget riktigt rekord) går i höjden nu under mellandagsreorna. Jag ser framför mig hur man släpar sig själv och ett par kids genom överfulla lokaler, dränkta i musak. Eller hur man byter prylarna som inte dög. Jackan i fel färg. I-paden som man fått två av. Eller så kan man numera ägna några juldagar åt att deala med prylar på nätet, sälja fel julklappar till rätt person. Byteshandel pågår. Medan jullovsdagarna förflyktigas och parken är tom på barn.
Barnens jul? Nej, handelsmännens. Same procedure as last year. But worse.

Jag tänker på vad Imre Kertész sa i en intervju: (citatet är ungefärligt): Vi lever i ett samhälle där folk sliter för att kunna köpa saker som de ska ha för att kunna göra intryck på folk som de inte bryr sig om.