Om den litterära mångfaldens potemkinkulisser

Jag och Peo Rask från numera nedlagda tidskriften Komma publicerade en gemensam debattartikel i Aftonbladet igår.
Den handlar om stödet till kulturtidskrifterna; hur det har urholkats och i dag närmast missbrukas av statsmakterna. Den tidskrift som visar sig alltför självständig och yttrar sig alltför kritiskt mot Kulturrådet riskerar att bli av med sitt bidrag. Det är ett hot som aldrig behöver uttalas, det verkar ändå och manar tidskrifterna till försiktighet och att söka konsensuslösningar gentemot makthavarna. I praktiken handlar det om underkastelse, där tidskrifterna inte längre kan ha den frimodiga roll de hade under 70-, 80- och 90-talen, såvida de samtidigt ska uppbära bidrag. Det är en farlig utveckling som naggar yttrandefriheten i kanten så länge ingen säger ifrån. FSK (Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter) har drivit en alldeles för försiktig linje. Vi redovisar ett antal exempel, det rör sig om fakta som bör läggas fram för offentligheten, det handlar inte om enstaka tidskrifter som drabbats utan snarare ett tiotal. De stora och medialt uppmärksammade kulturtidskrifterna är förhållandevis gynnade, dem vågar eller vill inte Kulturrådet spara in på, det är de små litterära tidskrifterna som framförallt hamnat i strykklass. För dem är spelet i stort sett förlorat, även om Aurora finns kvar.