Save it for a rainy day.

Duggregn hela dagen, rännilar över fönstret framåt fem. Ljuset liknar Köpenhamn, evig tvekan under skyarna från väst och syd. Nu vet jag varför galonmössan vi bar om somrarna, hela familjen - pappa, mamma, tre döttrar - hette sydväst. Det är från det vädersträcket det mesta av regnet kommer. Min pappa var förtjust i den där mössan redan som barn, och blev därför kallad ”fiskis” i skolan. Hur det sen gick för ”fiskis” vet ju alla med lite allmänbildning.

Riktigt duggiga dagar på landet, väl försedda med regnkläder, satt vi på huk nere vid klipporna och rensade strömming. Det luktade inälvor och ryggrens. Måsar och trutar gjorde fartiga lovar över våra huvuden. Vått utanpå, vått innanför tröjan, vått i sockorna. En lycklig dag.

Så vad var det då man skulle spara för en ”rainy day”?

Vissa regniga dagar spenderades med Lasse på andra sidan viken, vi metade abborrar, och som morfar sa: Det nappar bäst i duggregn. Jag minns aldrig att det nappade värst, men vi hade det fint. Blenda och jag tog långa utflykter, i galon då, och matade korna med färskt gräs, eller var inne hos bonden i stallet och gav kalvarna mjölk. Med systrarna spelade jag kort och mormor blev sur om hon inte vann. Vi lät henne vinna rätt ofta.

Jag minns inte låten, men ramsan ligger fast: “Save it for a rainy day”. Endast regniga dagar bör brukas till garderobsstädning, golvtorkning, tvätt, damma bokhyllor, lämna returpack. Idag gick jag, med redan våt mössa, förbi återvinningsstationen, uppför backen till den lilla parken. Gråbergets trollform lyste av grön mossa, men på gångstigen var det fortfarande is. Den såg ut som söndervittrad cement. Hundskit utmed kanterna. Folk borde, och så. Nåväl, det blir dags för något av det sedan länge uppskjutna. Snygga till skorna, Merell sport, nu på andra året. Om det inte blir av idag, så beror det på att det kommer fler dagar. Regniga. Troligen redan i morgon.