Stulet och kopierat: Thomas Tidholm om Arbetslösheten

"Det sades att när konjunkturen gick upp skulle arbetslösheten bli till ett minne blott. Men ingenting är i dessa dagar mer aktuellt än arbetslösheten.

Det sades att när räntan gick ner skulle arbetslösheten följa efter. Men icke.

Det sades att när inflationen gick ner skulle arbetslösheten minska, men uppenbarligen var det inte så.

Det sades att om den offentliga sektorn minskade skulle alla små entreprenörer få vind i seglen och arbetslösheten skulle sjunka. Men nedskärningarna hjälpte inte.

Man sade (i förra valrörelsen) att orsaken till arbetslösheten är den höga företagsbeskattningen. Men företagsbeskattningen i Sverige är låg. Och arbetslösheten är hög.

Man sade det ena och man sade det andra, men ingenting av vad som sades var sant om arbetslösheten.

Sanningen är att man inte kan råda bot på arbetslösheten alls annat än tillfälligtvis, eftersom den nya sortens ekonomi inte i något avseende är ägnad att minska arbetslösheten.

Hot om en minskning av arbetslösheten har tvärtom visat sig orsaka turbulens och lägre kurser på världens börser, eftersom, i spekulanternas fantasi, minskad arbetslöshet stärker arbetskraftens ställning och kan medföra vidlyftiga lönekrav, ergo minskade vinster. Man inser lätt att detta knappast främjar lusten hos näringslivet att bidra till en minskning av arbetslösheten.

Tvärtom är ett av de säkraste och därför vanligaste sätten att uppnå de ekonomiska målen i ett företag just att minska personalstyrkan med bibehållen produktion, vilket man åstadkommer genom att ständigt vara beredd att ersätta människor med robotar och/eller datorer, alternativt genom att redan anställd arbetskraft får producera mer för samma betalning.

Det är naturligtvis också en god idé att minska eller helt avlägsna personalstyrkan från sådan verksamhet som inte lever upp till redan budgeterade vinster (ej att förväxla med lönsamhet) och flytta de frigjorda medlen till sådan som lever upp, helst i något överbefolkat asiatiskt land med en jungfrulig, aldrig reglerad arbetsmarknad.

Personalminskningar är alltså vad alla företag strävar efter.

Personalminskningar tycks ha nästintill ett egenvärde.

I själva verket handlar framgång i företagandet om just detta, att vara först med att minska antalet anställda mest, och det är en tävling som aldrig kommer att ta slut. Samma sak gäller tävlingen om vilken nation som kan etablera det mysigaste företagsklimatet. Ett sådant uppnår man enklast genom att sänka alla typer av skatter som kan tänkas belasta företagsamheten och dess företagare, vilket blir möjligt om man först skär ner kostnaderna för själva befolkningen: skolor, sjukvård och annan kringverksamhet. När man gör så minskar samtidigt behovet av arbetskraft i det offentliga. Ingen av dessa sänkningar eller minskningar kan logiskt sett ha ett slut.

Allt detta sammantaget gör att arbetslösheten milt sagt knappast kommer att minska, och att man med en stigande häpnad lyssnar till ledande politikers tal om att den skulle vara Fienden nummer ett. Detta tal är vår tids offentliga lögn, varken mer eller mindre, och den som har sinne för sådant kan låta sig fascineras av hur raffinerat den döljs trots att den lyser som en fyrbåk över landen."

- - - - - - - - - -

Artikeln är ur Aftonbladet, september 2006.
Någon som tycker att den saknar aktualitet?

Texten kopierad och stulen, tillägnas Saabs arbetare,och andra anställda; kopierade och stulna.