Fast det doftade ändå lite citron

Via facebook fick jag i dag reda på att Stig Larsson tycks ha fastnat på en Google Maps-bild, alltså i en sådan där street-view-grej-vad-det-nu-kan-heta där man liksom kan spankulera omkring i bilden precis som om man gick runt där på riktigt i kvarteren. Så om ni vill se Stickan utanför sin stamkrog Rosa Drömmar på Lilla Essingen så är det bara att bege sig dit och hälsa på. Det kan ju inte vara någon annan än han som sitter där på uteserveringen?

Detta gjorde också att jag påmindes om det där med poesi som fastnar som jag skrev om tidigare – närmare bestämt om en dikt i Natta de mina som heter "Även känslan av att det svalkade där". Jag brukar tänka på den varje gång mitt diskmedel tar slut. Så här börjar den:

Gick han in på nattöppna Seven Eleven-butiken för att köpa diskmedel?
Det var slut, det citrondoftande diskmedlet var slut – det lät
sprojt
eller nånting i den stilen när man har tryckt på flaskan (fast det
doftade ändå
lite citron om den fastän det bara lät FRÖJT FRÖJT, inte kom ut nåt);
och så har han kanske glömt
att det var det
han skulle ha.

Det är en väldigt rolig text i sin helhet och jag är särskilt förtjust i det där fröjtet; det har hängt med mig ända sedan jag läste Natta de mina första gången. Funkar även på andra tomma flaskor, exempelvis ketchup. Och härom dagen tog mitt schampo slut när jag tvättade håret och när jag satt där i badkaret och försökte få ut det allra lilla sista ur flaskan hörde jag mig själv säga högt: "fröjt fröjt".