Maria Sveland är en hyfsad författare, inte mer (jag läste hennes debutroman från 2007). Men som debattör är hon både ovederhäftig och osaklig.
De hotangrepp som förekommit och förekommer mot henne är oacceptabla. Det betyder inte att all kritik mot hennes ståndpunkter är hat och inte heller att alla män är hatare. Måste det sägas? Ja, tydligen, inte minst efter debaclet på Gräv 2013.
Paradoxalt nog är hennes skildring från det sistnämnda tillfället bland det bästa hon skrivit, där finns en hetta, men hur trovärdig är bilden hon ger? Inte helt, om ni frågar mig. Naturligtvis är det en partsinlaga.
Jag har alldeles nyss upptäckt någonting i hennes senaste debattbok Hatet som gör att hennes trovärdighet sjunker som en sten. Det är i det andra bärande kapitlet i hennes historieskrivning över feminismens backlash och tillbakagång - man kanske kan tala om misslyckande - sedan 2005. Det första kapitlet handlade ju om Evin Rubars dokumentär "Könskriget" som hon avvisar helt som lögnaktig och klippt med onda avsikter. Nästa kapitel handlar om grundandet av partiet Feministiskt initiativ samma år.
"Fula, maktgiriga, sexgalna" lyder rubriken på kapitlet, med underrubriken "Berättelsen om världens första feministiska parti".
Men vänta nu, reagerar läsaren, dvs jag. Fanns det inte minst ett feministiskt parti tidigare, och var inte det grundat i Norden, nämligen på Island? Jo, alldeles riktigt. På Island för ganska exakt trettio år sedan (13 mars 1983) grundades partiet Kvinnolistan. Det var också väldigt framgångsrikt, i första alltingsvalet 1983 fick man 5,5 procent av rösterna, i nästa val hela 10,1 procent. Kvinnolistan är alltså en framgångssaga, i motsats till svenska Feministiskt initiativ som fick långt under 1 procent av rösterna i första valet 2006, och inte har ökat nämnvärt sedan dess.
Det är inte förvånande att det (troligen) första kvinnopartiet grundades i Norden, där kvinnan har en väldigt stark ställning. Varför osynliggör Maria Sveland dessa pionjärer? Eller rör det sig bara om usel faktakoll? Varför har ingen av de mestadels hyllande recensenterna reagerat?
"Historien om när några kvinnor startade världens första feministiska parti är till stora delar en berättelse om härskartekniker", skriver Maria Sveland i avslutningen av kapitlet. Men vilken härskarteknik använder hon inte själv när hon ljuger om detta? Vad finns det mer för faktafel i hennes debattbok?
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Källorna har väl hämtas i källaren och där brukar inte det fräschaste och mest uppdaterade finns.
SvaraRaderaEn dikt om 8 mars:
Hela Sverige doftade offerkofta.
En söt doft av tårar mot ull.
Jag såg många kvinnor med lök i
händerna som de tryckte mot ögonen.
Jag vill inte ha några personangrepp mot Maria Sveland eller andra kvinnor.
SvaraRaderaJag vill inte ha några personangrepp mot Maria Sveland eller andra kvinnor för den delen.
SvaraRaderaOm man nu har för avsikt att kritisera någon för usel källkritik så kanske man själv bör vara försiktig med sina källor. En fem meningar lång artikel på svenska Wikipedia framstår inte i mina ögon som särskilt vederhäftig.
SvaraRaderaVarför Maria Sveland valt att inte nämna Kvinnolistan (oavsett om de själva definierade sig som ett feministiskt parti eller ej) i detta sammanhang kan man naturligtvis undra, men att hennes trovärdighet för den skull sjunker som en sten kan jag inte alls hålla med om. Hennes trovärdighet i det hon berättar i Hatet handlar väl inte om fakta, eller utelämnade fakta, utan om hennes och andra feministers upplevelser av systematiskt hat och hot.
Jag upprörs också när jag läser Hatet, men inte av samma anledning som du. Jag ser den som ett välbehövligt och vederhäftigt debattinlägg. Kanske är det Maria Svelands härskarteknik som satt griller i skallen på mig?
Nu hade jag ju hört talas om Kvinnolistan långt innan jag hittade dem på nätet (Wikipedia). Finns flera artiklar om dem, dock förvånansvärt lite skrivet.
SvaraRaderaI sanningens namn ska sägas att Devrim Mavi - f.d. talesperson för Feministiskt initiativ - syftar på Kvinnolistan i ett av sina intervjusvar i "Hatet", där hon säger ungefär att det var några kvinnor på Island som det gick bra för i politiskt avseende. Jag hade inte uppmärksammat detta när jag skrev ovanstående.
SvaraRaderaMen namnet "Kvinnolistan" nämns inte, det framgår inte om det var före eller efter Feministiskt initiativ, och det framgår inte heller om det var ett feministiskt parti. Kanske kan man rentav läsa mellan raderna att det ansågs vara fel sorts feminism?
Sveland nappar hur som helst inte utan fortsätter hävda att Feministiskt initiativ var "världens första" feministiska parti.
Jag anser att det påverkar trovärdigheten att ha faktafel i en debattbok av det här slaget, könsrollsfrågor och likande går att debattera i det oändliga (och det blir lätt väldigt inflammerat) men fakta bör vara rätt.
I sanningens namn ska sägas att Devrim Mavi - f.d. talesperson för Feministiskt initiativ - syftar på Kvinnolistan i ett av sina intervjusvar i "Hatet", där hon säger ungefär att det var några kvinnor på Island som det gick bra för i politiskt avseende. Jag hade inte uppmärksammat detta när jag skrev ovanstående.
SvaraRaderaMen namnet "Kvinnolistan" nämns inte, det framgår inte om det var före eller efter Feministiskt initiativ, och det framgår inte heller om det var ett feministiskt parti. Kanske kan man rentav läsa mellan raderna att det ansågs vara fel sorts feminism?
Sveland nappar hur som helst inte utan fortsätter hävda att Feministiskt initiativ var "världens första" feministiska parti.
Jag anser att det påverkar trovärdigheten att ha faktafel i en debattbok av det här slaget, könsrollsfrågor och liknande går att debattera i det oändliga (och det blir lätt väldigt inflammerat) men fakta bör vara rätt.
Det fanns många kvinnopartier innan Schyman startade sitt parti.
SvaraRaderaRedan 1918 ställde ett kvinnoparti upp i Storbritannien och lyckades sånär bli invald i parlamentet.
I Israels första val 1949 så fick ett kvinnoparti 1 mandat i knesset. Intressant nog var det ett konkurrerande kvinnoparti i samma val men som inte klarade 1procentspärren.
Finns många fler att välja på, men om man vill leka paragrafryttare och hävda att dessa är kvinnopartier och inte "feministiska partier"..(skillnaden är hårfin) så grundades Feministische Partei - Die Frauen i Tyskland i juni 1995.
http://en.wikipedia.org/wiki/Category:Feminist_parties