Vildsvinen vilsna i skogen. Jag skriker ut ditt namn. Ekon
mot stupen. Jag lämnar aldrig dej. Fångas
av träden. Den bottenlösa sjön. ”Min bror, min bror, varför har jag övergivit
dej.” Jag lägger mej på knä i leran. Såren i strupen.
Du var ännu en som aldrig skulle lämna mej. Dessa krokiga
stigar som jag gått. Ett entonigt fågelläte. Klagar över sjön. Kylan kommer nu.
I den trädgård som du väljer. Den tysta. Den vilda skogen där jag svälter. Jag
var den sista som aldrig skulle lämna dej.
Du var den vackraste blomman. ”Kolla, kolla då!” Vi drack hemgjort vin på en lekplats. Du var
tretton år. Jag lämnade aldrig dej. En bil
hade kört på mej på gatan. Några blåmärken. ”Men var inte avundsjuk!” Du balanserade
på en klätterställning. Du föll ner i en
blodig sten. Vi stannade en bil. Jag lämnade aldrig dej. Du gjorde inbrott i
mej.
Tycker om.
SvaraRadera