Henry Parland var en förgrundsgestalt inom den finlandssvenska modernismen trots att han gick ur tiden redan vid 22 års ålder. Här ett smakprov, ur Idealrealisation från år 1929:
I. Fläckar.
I.
Dagarna växa –
en rad vita spöken
– gengångare
som återkomma och försvinna.
II.
Den sjuka natten
blek och tyst
lyssnar
till de unga lövens
förvånade prassel.
Röda eldar
fräta dess barm,
fräcka fåglar
jubla och sjunga
Sol! Sol!
III.
Visst
är havet som en kvinna
trots oljefläckar drivkanistrar. *
– – – –
Det tycker om
att flirta med solen
och klä sig naket
för månsken.
*I kommentarerna till den utgåvan står det t ex:
»3. drivkanistrar: Behållare eller dunkar av metall innehållande smuggelsprit som lämnats att driva i havet i väntan på att plockas upp; under förbudslagstiden (1919–1932) lade sig fartyg lastade med sprit på internationellt vatten utanför finska kusten och alkoholen hämtades i land med snabba båtar.«
© Henry Parlands Skrifter. Digital textkritisk utgåva. Svenska litteratursällskapet i Finland.
Har jag aldrig läst tidigare. Jättebra.
SvaraRadera