Ungdomens poeter

Urvalet i Berör och förstör

Det vore småaktigt att racka ner på urvalet i den nya poesiantologin för unga, Berör och förstör. Den innehåller bidrag av många poeter som jag beundrar och respekterar (samt förstås en del som lämnar mig sval). Jasim Mohamed och Tomas Tranströmer är två av de poeter jag har en personlig relation till. De kan också visa på spännvidden i urvalet. Säger jag att även Bodil Malmsten och Bruno K. Öijer är representerade i antologin så är det sant, även om det ger lite fel bild av urvalet då de flesta medverkande är väldigt unga; en del av dem kommer mer eller mindre direkt från skrivarskolorna.

Judith Kiros hann väl knappt få ut sin debutdiktsamling O innan hon blev antologiserad bland de främsta samtidspoeterna. Hennes bok och antologin kom ut mer eller mindre samtidigt, vilket vad jag förstår måste betyda att redaktörerna läst den redan i manusform. En annan av de unga poeterna i urvalet, Yolanda Bohm, som debuterade häromåret med Ikon, har med en fin muntlig dikt. (Yolanda var för övrigt den poet som utsåg mig till cis-man under Poetry Slam-SM 2014. Jag hade på den tiden ingen aning om vad det betydde.)

Det språkkritiska stråket finns med, något annat vore väl att förfalska 00-talets svenska poesi, men är inte alltför påfallande. En tillgänglig poet som Bob Hansson saknas i urvalet, vilket möjligen är en fingervisning.
Men en sak vill jag diskutera, och det har förstås ändå med urvalet att göra. Där föregångaren Kärlek och upprors redaktörer satte en ära i att leta upp klassiker som talade till unga, gör Berör och förstörs redaktörer Folkhammar och Farrokhzad motsatsen och riktar in sig helt på samtidspoesin. Ingen Karin Boye, ingen Hjalmar Gullberg, ingen Edith Södergran. Inte ens någon Henry Parland, och det kan göra mig lite ledsen att unga läsare inte längre får pröva sina hjärtan mot deras ord när det görs en ny antologi. De är – ungdomens poeter.