Noterat om Eva Ströms nya diktsamling "Jag såg ett träd" (Bonniers)

Eva Ströms (-47) elfte diktsamling Jag såg ett träd (Bonniers, 2021) har väckt entusiasm hos kritikerna. Ändå är det något som skaver när jag läser gårdagens recension av boken i Aftonbladet

Bara genom att snabbt ögna igenom diktsamlingen hittar jag öppna eller dolda citat från Anne-Marie Berglund, Edith Södergran, Paul Andersson m.fl.

En noggrannare genomläsning avslöjar fler citat, av bl.a. Bertil Malmberg. Jag är förmodligen inte tillräckligt beläst för att identifiera dem alla. Men varför påstår då Aftonbladets recensent att Eva Ström i Jag såg ett träd INTE är ”referenstung eller anspråksfull som hon tidigare varit”? Recensenten Joni Hyvönen har ju ändå fått korn på att där finns påverkan av Paul Andersson och Göran Sonnevi i boken. Det är bara en liten del av de ekon som förekommer och som ger åtminstone den första avdelningen i boken (träd-delen) sin särprägel. Diktsamlingen är ju så full av referenser att författarinnan på sina ställen tappar sin egen ton. Recensenten Bernur nämner inte ens detta stildrag.

 Vad gäller boktiteln behöver vi bara gå till Edith Södergran, som skriver i några berömda diktrader:

"Jag såg ett träd som var större än alla andra

och hängde fullt av oåtkomliga kottar "

 

Den ofrånkomliga tanken blir ju då att jag hellre läser originalet! Jsg vill åtminstone ha en kommentar av den förhoppningsvis beläsa kritikern till titelns betydelse i sammanhanget. Det är snudd på yrkesfel att inte ta upp hur den skogliga ekokammarens roll är tänkt att uppfattas.

Nu låter jag väldgt kritisk och detta angående en detalj som kanske inte alls är avgörande? Ja, möjligen, för när jag släpper irrationen över alla referenser och oidentifierade citat hittar jag ändå dikter av stor skönhet. Mystiska influenser som känns mer egna för författarinnan och som i alla fall har en stor verkningskraft i själ och sinne hos den som läser.

"Läs ditt namn baklänges" är en ljuvlig dikt som snudd på besegrar pandemitidens sorgliga och lite krasssa förhållande till mänskligt umgänge.

 

”/---/Sväng din trollstav av askträ

Läs ditt namn baklänges

Ave Ave Ave

frilägg en väg

två munnar möttes

utan att skära sönder

den tunna väggen

som skyddade munnen

för den allomfattande

förrädlska kyssen”

 

Ja, munskydd är förvisso nödvändigt!

 

Dikten om den heliga Birgitta liksom den om munkarna vid Tibern (”Gudstjänare”) är mycket starka, Det tycks mig som om poeten Eva Ström har en förkärlek för andliga förvandlingar och kanske är det just detta jag kommer att minnas av diktsamlingen.