”Sympati för djävulen” av Johan Heltne (Fri Tanke, 2022)

Johan Heltnes bok (roman, uppväxtskildring eller självständighetsförklaring) är känslig, intelligent och trampar, så småningom, på många ömma tår. Det är härligt förrädiskt när han, inledningsvis i partiet om Biskops-Arnö, beskriver hur han blir tagen av läsningen av på ön sakrosankta författarskap, hur han beundrar och imponeras av lärarna Mara Lee, Jenny Tunedal, Sara Stridsberg m.fl.

Med tiden kommer ambivalensen och även hans motstånd mot delar av undervisningen i dagen. Obehaget kommer krypande. Det är skickligt gjort.

Han beskriver hur där finns en egen "öpoetik" där litteraturen förväntas se ut på ett visst sätt och ge uttryck för den "goda radikaliteten". Poesin är viktigast, men det ska vara en poesi som är utspridd över sidan à la Frostenson eller, tvärtom publicerad i tunga block av information (språkmaterialism).

Heltnes skildrar också ett katastrofalt möte mellan Karl-Ove Knausgård och Athena Farrokhzad (lärare på påbyggnadskursen) under ett seminarium där några tongivande elever tycks övertygade inte bara om att vi lever i ett patriarkat utan också att Knausgård genom skildringen av en möjlig våldtäktsscen i Min Kamp 4 hör till patriarkatets värsta företrädare, medan han själv hävdar att han är en oberoende konstnär.

Heltnes konkluderar hur utvecklingen mot en slags sekterism inom Biskops-Arnö kan, troligen, ha gått till:

”Skolan blev under den första halvan av 00-talet på ett ganska organiskt sätt en estetisk-, politisk motståndsrörelse. Det ena ledde till det andra, till exempel genom att politiskt drivna elever blev lärare, och som lärare valde de ut nya elever bland likasinnade politiskt drivna sökande till skolan. I början var det naturligt med sekteristiska tendenser, medvetet och omedvetet, detta för att definiera en agenda, ta sikte och skapa en enad front. Det kan också ha varit det enda möjliga sättet att skapa en ny kultur på skolan. För att hålla en övertygelse, en tro, vid liv måste man ibland avskärma sig och välja isolation framför kontakt och samarbete. Frågan är bara vad som händer när en sådan rörelse får fart och plötsligt själv står med makt i sin hand.”

Detta ser jag som väldigt kloka ord.