Frågan jag inte vill ha

Hur är det egentligen?

frågan är ställd

och jag måste ge ett svar

om hur det faktiskt är med mig

jag inser det någonstans och mumlar stammande fram

b-r-a-a

jo, det är väl bra

hur är det egentligen

frågar min danska favoritonkel en gång till

och jag hör att han vill ha kontakt

eventuellt nån slags redogörelse från mig

men jag känner mig som ett preparat

i ett mikroskop

fastnaglad av närgångna ögon

och jag svarar bara

inte så bra, nej inte så bra just nu, nej