Just nu
jag följer Peter
på väg upp
genom havet
bland muränor
och krossade amforor
på den avsats där
den antika staden stod
Peter lyfter mig
med oanad styrka –
När våra badbyxor
torkat
ger vi oss ner till
stranden igen
de långa resorna
är inte
över än
Så himla fin memoriam, en dröm. Jag hyllar också mina döda, mest genom att prata med dem ibland. Minnas en blick, en ton.
SvaraRadera