Lina Ekdahl, Thomas Tidholm och estradpoesin på 1980-talet

Innan språkmaterialismdebatten på 2000-talet fanns det en debatt om estradpoesin. Jag minns hur man drogs till Konstepidemin nere vid Älvsborgsbron under varje bokmässekväll och lyssnade till Lina Ekdahls poesi, denna av publiken så uppskattade och samtidigt av kitikerna så ofta nedvärderade muntliga dikt. Det var under sent 80-tal då denna problematik började uppmärksammras. Var inte estradpoesin alltför underhållande, något man inte riktigt kunde ta pä allvar? ”Tillgänglig” blev under några snabba år det samma som ”dålig”, och Lina och andra unga poeter fick sitta emellan. Det var som om kritikerna inte riktigt litade på Kennet Klemets. Petter Lindgren. Magnus Ödmark, Åsa Wettergren, Lina Ekdahl och alla andra unga poeter som var ute och läste på scener runt om i Norden.

Lina Ekdahl var känd i Göteborg, gav ut sina diktsamlingar på det lilla förlaget Gavrilo och nekades länge att lämna denna speciella form av offentlighet. Bob Hansson uppmanade sitt eget förlag, Wahlström & Widström, att ge ut henne men förlaget svarade honom ”att de redan hade en estradpoet”.

 

Nu är Lina Ekdahl sedan länge en etablerad poet, efter att hon sökt ett tag i tomrummen inom och omkring henne. Hon har börjat nå sin egen bästa potential och i det läget bjuder hon in Thomas Tidholm som en samarbetspartner i sin egen diktsamling under arbete. Resultatet  blev den synnerligen lyckade ”Hur var det i Söderköping?” (Ordfront, 2024) som är ett slags humoristiskt sorgearbete över Sveriges minskande jämlikhet och systerskap.

Thomas Tidholm är den mångårige landsortbesjungaren på väg till eller från Arbrå i Hälsingland. Inför honom känner jag lite som i den här dikten, Upp är bra i den gemensamma nya boken

 

Upp är bra

Modet ska hållas uppe

Håll humöret uppe

En viss nivå ska också hållas, helst uppe

 

När Thonas Tidholm har en så där uppåtstigande ljushet i rösten, låter liksom meningslöst glad. är det nästan alltid något lurt. När han låter nollställd som för det mesta, är det alltid något dystert på gång, krig i Ukraina till exempel. För Thomas Tidholm står det alltid en International Harvester i proggens landskap.

Lina är den mångfacetterat möjliga, en röst som nästan blir absurd och brutal när hon nalkas nuets svårigheter. Hennes bästa dikt är fortfarande den där ”Konflikten är löst!” där Lina är en myndighetsperson som försöker muta de bråkande småbarnen (världspolitikerna) med deras favoriträtt ”Ris à la Malta” för att få tyst på tjafset runt bordet.