Mina färdvägar (med beundran till andra)

 Den Blinde Argus - grundade mig

Vesuviusgruppen – skakade mig

Lukas Moodysson – kunde ha tillhört en flock,

blev istället en liga

John Peter Gister – skrev på baksidan

 

 

Poesi var den väg som fanns

Poesin kom smattrande ur molnen

liksom Azouras Lazuli Tintomara

klev på en blixt som gick sönder

-hon flög vidare –

så trampade Eric Fylkeson på månstrålar

och Edith Södergran på alla de tusentals

skärvorna i sin trädgård

 

Vänner i kvartar och kyffen

med självinsikt vakande över dem -

kom gärna en smula närmare

och bli er egen horisont

Det kostar att ligga före

Det kostar att vara med i början

Festen kom aldrig av sig

med musik i Gugus Bands händer

byggd direkt av vinyler från Örebro centralstation

natten då poeter återvände till

sångstrupar och nattöppna bagerier

med gud vet vilket mystiskt sortiment

det var ett dokument och en uppräkning som aldrig tog slut

medan natten grydde mot morgonen

och Sandell gjorde själsligen ett intryck

av att aldrig behöva landa

så fortsatte han också efter ett dygns vila

mot nordväst och fjordarna

- han hade sin egen färdväg - 

han tyckte nog att tiden

inte förtjänade bättre än att

lämnas bakefter relingen

medan poesins egen drog gick fri

och dikten sökte

mognad i andra länder

där som texten sökte lydnad

stod ingen hjälp att få

med beundran för många poeter

(alla är inte nämnda här)