BRUNO K ÖIJER - tre dikter ur VÄXLA RINGAR MED MÖRKRET (2024, W&W)

(Omslag av Maya Eizin Öijer)

Börjat Slipa

samhället 

är inhägnat våld

dom som lyckas bryta sej ut därifrån

har redan i tidig ålder

börjat slipa på sina vingar

använt sej av ord färger gitarrsträngar

Satt Tyst

natten kom inte alls smygande

kände direkt igen sej

hade varit här många gånger förut

ställde bara ifrån sej resväskan

och satt tyst med sluten mun

visade inte ens tänderna

nynnade för sej själv

och rullade en tärning fram och tillbaka

över bordet

 

Vägvisare

livet var inte bara

ödsliga hotellnätter

inte heller bara sorlet av dagar

som rann förbi i rännstenen

och jag måste ha gått vilse en natt

såg inte ens handen framför mej

hade ingen aning om var jag hamnat

innanför gravarna

plötsligt lyste mot mej i mörkret

Bruno K Öijer; ”Jag skrev den här boken på sju månader i mitt soldattorp tio meter från skogen och miltals från allt annat. Den sista natten innan dom första texterna började komma till mej hade jag en dröm om en kvinna, som satt inspärrad i nån form av ålderdomlig fängelsehåla. Hon trevade inom sej och bytte ut ett av sina revben mot en rad ur en dikt. Plötsligt hade hon lyckats rymma. Hon svävade högt över staden. Någon knäppte med fingrarna och i samma ögonblick förvandlades hon till ett gnistrande regn som smattrade och sjöng mot dom svarta hustaken.”