Det finns något strängt och kylslaget över Nils-Åke Hasselmarks nya diktsamling. med titeln Ingenmans strand (Norstedts).
Hasselmark är en av de äldre poeter som håller en stilla koll över det poetiska landskapet och bidrar med sitt eget vart tredje eller vart femte är. Nu vid fyllda 90 verkar han snarast trappat upp sin utgivningstakt till en ny bok vartannat år. Han har intagit sin plats på parnassen på allvar.
Hasselmark var länge bosatt på ön Arholma i Stockholms skärgård. Hans konstnärskap är fortfarande färgat av det
Det handlar om ett strängt återhållet skärgårdsliv där karga livsomständigheter möter det öppna havets ständiga brus på vägen till Arholma. Dikterna i sig anammar den överväldigande hemlighetsfullheten hos havet självt. Dikterna är elementära och tunga som levrat blod.
Författaren tillhör de äldre poeter som fortsätter att skapa något nytt eller åtminstone håller konstarten poesi levande med sitt sinnes resonansbottnar. Men nu är det som sagt de äldre som driver på utvecklingen.
När Nils-Åke Hasselmark debuterade var året 1957; samma år grundades även Romantiska förbundet. Jag finner att romantiken klingar på nytt i några av de bästa stroferna:
Vi är många
med ensam belysning från vintern
Jag låter minnet
stanna kvar i tidens flimrande hav
bland frusna ting
årens isblå sjöbodar och förtegna nätter
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar