Tal i egen sak och på eget bevåg

Peter Lindforss höll på att få ett stort erkännande för sin poesi - ja, postumt förstås. Det var några år då Peter lyste över allt och bland andra Bruno K Öijer erkände hans storhet. Känslan av att här formas något stort och avgörande i svensk litteratur för lång tid framåt, en romantisk samhällskritik återvände med drag från förr och nu. Men sen är Peter plötsligt borta ur offentligheten, ingen nämner hans namn längre. Så vad hände med hans sista bok, Last Poems, den som allt skulle leda fram till? Jag vet inte, men  jag tänker mig att avundsjukan kom tillbaka.