Biblioteken: ekonomismens utarmade landskap

Förr i tiden, säg under 80-talet, kunde den som startade ett bokförlag åtminstone veta en sak: Biblioteken gick att lita på. Också om man gav ut lyrik av oetablerade namn skulle biblioteken köpa in i alla fall några exemplar, så vida de höll en viss miniminivå kvalitetsmässigt (vilket avgjordes av recensionen i BTJ-häftet).

Annorlunda i dag: För det första recenserar BTJ inte längre lyrik, framförallt inte lyrik på eget förlag – de verkar betrakta allt som är mindre än Bonniers som ”eget förlag”. Genren som sådan är hotad. Det svar som Susanne Halvardsson fick, att BTJ inte recenserar hennes bok därför att ”lyrik generellt får mycket låga försäljningssiffror”, var inget olycksfall i arbetet. Det är nästan ordagrant samma svar jag fick när jag försökte sälja in Muntliga dikter för nu två år sedan.

Det här är sorgligt, inte bara för de som drabbas. Eller rättare sagt; de som påverkas negativt av sådana här affärsmässiga beslut utan appell är inte bara de poeter som biblioteken vägrar köpa in, utan lyriken i stort. Jag minns när jag hade börjat intressera mig för att skriva dikter; jag sökte mig till bibliotekens Hc.03 hyllor som dåförtiden var fullmatade, också av egenutgivning och diverse skumma saker, stencilförlagens alster. En sådan grogrund, en sådan uppväxt med diverse blandade ordintryck verkar inte längre vara möjlig i ett läge när bara det allra mest etablerade ska få finnas. Men hur ska då återväxten ske, ska alla bara härma Bonniergruppens poeter? Jag minns att jag tog stora inryck av bland annat Per-Eric Söders debut, Vesuviusgruppens antologi och Peter Lindforss Krigets barn, för att bara nämna några viktiga böcker. Samtliga dessa var egenutgivning! Borde inte BTJ och biblioteken göra en självständig kvalitetsbedömning, se till den konstnärliga tanken med varje bok, börja intressera sig för litteratur igen?

Att AdLibris har börjat leverera böcker till bland annat Stockholms stadsbibliotek låter lite egendomligt. Men jag har svårt att bli så upprörd. Jag tycker det är värre med hyckleriet kring BTJ, där det onekligen finns en stor kompetens, men en kompetens som nu är satt på undantag, och där personalen i dag inte verkar få göra annat än ekonomiska beräkningar. Men det är böcker det handlar om, böcker! Framförallt är det framtidens skaparkraft, som naggas i kanten alltmer på det här sättet.

En sak kan man nu vara säker på när man startar ett bokförlag, och det är att biblioteken kan man INTE lita på. Det krävs nog ett hårt lobbyarbete för att åter få biblioteken att jobba med litteratur och inte se böcker som t.ex. mjölkprodukter (enhetschefen vid Stockholms stadsbibliotek, Martin Hafström uttalar sig till Svensk Bokhandel om att bokleveranser och styrning från AdLibris inte är annorlunda än att man säger till någon: Skicka hit mjölken).