Poetry in motion

Ute på isen i gnistrande vitt. Svart trädkant på andra sidan viken, i motljuset. Så vitt, så svart, Malevitj kan slänga sig i väggen. Här pågår saker. En man på superskridskor nothalar sig själv i vinden. Hans segel är rött mot det blå, genomlyst av sol, en halv spinnaker. Varför är det alltid det häpnadsväckande som snor vår livskänsla?
I dånande fart tar han sig från vikens ena sida till den andra. Själv pulsar jag på över skaren, där rykande snö drar som puderstråk över isen. Sådan snö har de ett namn för bland samerna. Men vad vet jag. Jag bara ser. Det ser ut som i Doktor Zhivago.
När jag vänder mig om har spinnakern fått en annan vinkel. Röd mot ett åskblått moln liknar den en stor larv, med många veck över magen.