Om en kvinna visar sig starkare än man hade hoppats, börjar man genast förtala henne.
Om en kvinna yttrar sin ståndpukter och åsikter med fasthet, tror man att hon vill ta över.
Om en kvinna förhåller sig oberoende till gruppen, blir hon betraktad som en katt bland hermelinerna, eller - egentligen - en hermelin bland katterna.
Om en kvinna är bildad säger man att hon är halvbildad, om en man är halvbildad säger man att han är ordblind.
Om en kvinna kan uttrycka sig utan omsvep säger man att hon överdriver, om en man överdriver säger man att han är en eldsjäl.
Om en kvinna yttrar sin vrede, är hon besvärlig, om en man manipulerar med sitt besvärliga humör är han en konstnärstyp.
Om en kvinna är för intelligent och begåvad för det manliga kollektivet, kan även andra kvinnor hänga på. Bäst går alltid ut först ur en kollektivgruppering, sämst kan bli kvar hur länge som helst.
Det är den så allmänt förekommande Omvända Hierarkin. Av somliga kallad Jantelagen.
Men den kunde även heta kappvändarlagen. Eller The Boys in the band can´t stand any noise from women.
(PS: Ovanstående gäller förstås bara omogna män, ni andra kommer att transcendera allt det där).
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar