Dialogen är inre eller yttre

att jag inte har sagt något på ett tag
betyder inte att jag inte har något att säga
kanske kvävs jag av allt det osagda
kanske var det något som var bara alltför viktigt
för att jag skulle kunna börja berätta om det
helt oförberedd i ord som äter av dimman och toner som sprider ut sig
jag behöver oceaner av tid, vem vill ge mig det
jag gillar evigheten och nuet, jag gillar inte racet som pågår
den ständiga fajten mot klockan
förbrukningsvarorna arbetet det nödvändiga reproduktionen
Emil Boss är en tänkbar författare, mer än så kan inte sägas
varför är kritikern Niklas Darke så konstig
detta ska det pratas om på Bibliotek Plattan på onsdag
hur förhåller sig outsidern till arbetarklassen
och varför ses det som frihet att du får skaffa en advokat på egen bekostnad
dessa mina frågor kommer inte att tas upp
om man börjar alla sina bästa dikter med formuleringen ”om jag skriver så här”
då har man ännu inte börjat skriva på allvar
det är därför jag säger att Emil Boss är en tänkbar författare
en del av det han skriver är bra men inramningen är större än innehållet
inramningen har helt enkelt inte den laddning som han gärna vill ge den
och en stor del av hela författarkåren är helt enkelt genomgarderad
att jag inte har sagt något på ett tag
betyder inte att jag inte har något att säga
jag tillhör den tysta minoriteten den tystade majoriteten
detta är inget konstigt
ibland börjar jag att säga något och då har jag så mycket att säga att du hinner inte med
du vet jag jobbar inte i en livsmedelsbutik
även om arbetsförmedlingen sa till mig att ”det enda du kan bli är livsmedelsarbetare”
jag började som skrivande gallimatiashäst, jag samlade orden
till livstidsdikten, den möjligen förvanskade, därför att allt är bara en avglans
den som kommer att spridas men inte som sprawl-dikternas tyranni
här har du min hand, det är det enda jag har att säga
du vet hur det är med fikapauser
jag tänker inte ta tillbaka orden, jag har börjat att skriva
jag vet, jag bröt tystnaden, det blir bättre sen
de riktigt dåliga poeterna nämner jag inte längre

långfredagen 2011