Jag föreställer mig dandyn som ett förstadium till poeten

Den sjaskiga elegansen hos arbetarklassens dandys. Sjaskighet, inte på grund av deklassering, utan på grund av stolt nonchalans, ett hat mot borgarklassen. Ett uttryck för att ”vi är bättre än er”, vilket vi kanske trots allt inte är, men vi är mer äkta. Äkthet må vara det bortglömda kvalitetskriteriet. Vi har smak och stil – om nu inte de uttrycken vore förstörda av Svenska Akademien respektive Susanne Ljung. Kalla det snobbism om vi möter er i slängkappa och hög hatt, under 70-talets traktorrealism. Mot Stalin och medelklassen: Bruno K. Öijer i backspegeln.


När dandyn kom in i arbetarklassen uppstod sårbarheten som nejlikans baksida. Eric Fylkeson och den berömda regnrocken, Leonard Cohen på god väg. Paul Weller and the Style Council. Jag minns att tråden gråter blod när den träs genom nålsögat på omslaget till Eric Fylkesons diktsamling ”Dandy”. Vad det betyder begrep jag aldrig; begriper nu. Ställd i fabriken för din försörjning har du ingen annan utväg än att appellera till din äkthet och din visshet om litteraturens makt, du vet att du kommer att ta revansch för samhällets syn på dig själv som förbrukningsvara. Staten vill att du ska bli slav åt andra. Företagen tror sig veta att du måste slava åt dem. Så blev du en fattig poet i alltför dyra, om än solkiga kläder. Din snobbism är en överlevnadsstrategi när du lever i gruvan tolv månader om året. Din dikt har tonsatt sin smärta.


Baudelaire hade en annan uppfattning om dandyn, men vi har rest oss ur den oklanderliga rännstenen, mot en samtida romantisk poesi. Det handlar inte längre om kläder utan vad som finns bakom dem. Gestiken är bara en ledtråd, du signalerar att poesin tar skalper från livet.


Är det här en dandy eller är det poesin som talar, en slags Everyman?

”Vikarien – på bilden representerad av Peter Turbin, 26 år, med examenskod 1 + 1 + 2 + 1 + 2 inkl. praktik A och B – har en ledig, oregelbunden och neurotisk livsrytm. Solglasen står för sad and lonely.” (Eric Fylkeson, ”Skolsituation”, ur En far för mina tankar, Janus 1980).