Ett stort problem med kärnkraften är att människor är rädda för den. Det tror jag att både jag och kärnkraftskramarna måste hålla med om. Förmodligen är det en av anledningarna till att den här diskussionen pågick så länge – mina motståndare försökte förklara för mig att jag inte behövde oroa mig. Och jag har naturligtvis grubblat på min egen rädsla i den här frågan. Jag vet att fakta är bra om man är osäker. Så jag försöker sätta mig in i ämnet, jag lyssnar på mina antagonister i debatten och tro mig, jag skulle verkligen vara glad om jag kunde känna att kärnkraft är tryggt och trevligt och helt okej.
Men det gör jag inte alls. Så man kan ju fråga sig hur det kommer sig att jag inte blir övertygad. Varför är det så svårt att tänka det som kärnkraftskramarna vill: Kärnkraften har hittills inte orsakat flera döda än andra energikällor, avfallet är inte särskilt problematiskt, det finns redan fullt med radioaktivitet i bananer så vi behöver inte oroa oss för om det släpps ut lite till.
Ja, det låter väl bra? Herregud, varför är jag så känslig? Jag borde ju bara vara lättad och glad?
Men det känns för mig lite som att ... eh, jag testar med en liknelse här. Jag vet inte om den blir begriplig, men man skulle kunna tänka sig att man i en vanlig stad får se en massa poliser springa runt i buskarna och jaga harar. Man tänker "jaha, vi har ju några harar som lever i parken, men varför detta polispådrag?" Politikerna säger "det finns ingen anledning till oro" och zoologerna försäkrar att "harar är helt ofarliga för människan och äter bara gräs". Och så står man där och ser polisstyrkan med piketbilar och pistoler och batonger och sköldar och tänker "nä, det är något skumt på gång ..."
Alltså: Ett stort problem med kärnkraften är osäkerhetsfaktorerna och oöverskådligheten. Det är ett ämne som är svårt att få grepp om och svårt att diskutera på ett sansat sätt. Det innehåller konflikter, oklarheter och motsägelsefulla element, som exempelvis det jag försökte illustrera ovan. Alla som sysslar med kärnkraft säger sig vara så lugna och trygga samtidigt som de står där med sin rigorösa säkerhetsapparat. Tjernobyl är ett annat exempel. Det talas om att det faktiska antalet döda vid olyckan inte var särskilt stort, men sedan vimlar det av motstridiga uppgifter om cancerfall, missbildningar och naturpåverkan i en öde stad där allt förfaller och ingen längre vill bo.
Det finns en sorts förnekelse i alltihop. Det finns också ett stort problem i att kärnkraftsmotståndarna hela tiden hamnar i en trist naturromantisk sentimental vänstersäck medan förespråkarna blir hårda-fakta-killarna-som-tänker-rationellt. Trots att det i en annan mening är vi, motståndarna, som är de mest förnuftiga.
En kärnkraftskramare i den tidigare nämna diskussionen kom med ett intressant och talande exempel när jag tog upp just detta med förnuft:
Det är lite som att du står hos en bilhandlare... du har två alternativ... bil A och bil B... i en jämförelse visar det sig att Bil A är en gammal diesel SUB från 1989 medan bil B är plug-in bybrid billigare, säkrare, drar mindre bensin, kan köras helt på el för resor under 50 km och rymmer dessutom lika mycket som bil A.
I det äget kan man inte säga "Ja men mitt förnuft är annorlunda så jag tar 80-tals SUV'en". Det funkar inte så...
Nej, för jag skulle ha sagt: "Jag väljer ingen av bilarna, jag vill över huvud taget inte ha någon bil." Men så kan man inte resonera enligt det här exemplet – man kan inte välja C när det bara finns A och B. Och det är på något sätt symptomatiskt för hela diskussionen, jag kan till och med förstå att kärnkraftskramarna irriterar sig på mig. Jag kliver inte in i deras låda, jag accepterar inte deras premisser, hur mycket fakta och siffror de än kommer med. Så min slutsats av den förra diskussionen blev helt naturligt att det finns ämnen där de båda lägren är så långt ifrån varandra att det inte är någon mening att diskutera ens.
Jag har varit med om det förut. Det handlar inte om olika åsikter i en fråga. Det handlar om olika världsbilder. Och då kommer man ingen vart, det är lika bra att sluta tjafsa, för ingen av parterna vill överge sin värld.
Bild: Timm Suess (Swimming Pool Building 3)
Om de som är för kärnkraft lovar att sanera vid ett haveri så kan de som är för vindkraft lova att hjälpa till när ett vindkraftverk havererar.
SvaraRaderaVad bra att du fortsätter diskussionen.
SvaraRaderaI brist på ork, just idag, skickar jag en länk.
Åsa Moberg skriver bland anat så här:
Det som skiljer kärnkraft från andra energikällor är att en stor olycka i en kärnreaktor inte har något slut. En härdsmälta i en avfallsbassäng har det inte heller. Men, säger kärnkraftskramarna, trots detta måste vi ha kärnkraft ”för det finns inget alternativ”. Vad kan de mena?
Hela länken här: http://mobil.hd.se/kultur/2011/03/29/asa-moberg-sluta-ljug-om-jan/
Envis som en iller återkommer jag dock till det ringa energiflödet från kostsamma och livsfarliga anläggningar (15% av energiproduktionen).
Vid Tjernobylolyckan hade vi cirka hälften så många kärnkraftverk i världen som nu, vid Fukushima, sannolikheten för olyckor ökar givetvis med antalet kärnkraftverk i världen.
Om teknikpessimisterna får som de vill kommer vi troligen att binda upp oss till en okontrollerbar framtid.
Intressant rent psykologiskt är det att de som anser sig rationella, ha kontroll etc, vill leva med en så undermålig kontroll, som den av kärnkraften, där enbart den mänskliga faktorn kan välta en hel stad, samt lämna efter sig okontrollerbart avfall.
Enligt kärnkraftsinspektionen är det också så att andra och tredje gradens "problem" i kärnkraftverken rapporteras mycket oftare i Sverige än från t.ex. Östeuropa och Sovjet, vilket man ibland uppfattat som att svenskarna är mer noggranna i sin rapportering. Ingen vet riktigt. Men vill vi tänka oss en värld där rapporteringen från kärnkraftverken då och då mörkas, av ekonomiska eller prestigemässiga skäl?
Det var tydligt vid Fukushima hur länge ledningen försökte påstå att de hade fått situationen någorlunda under kontroll. Tills det att katastrofen tog över kontrollen.
Den sortens herrar vill i varje fal inte jag vara beroende av. Som vanligt; de som sätter förtjänst före all moral och etik.
Min åsikt: Kärnkraften är ett utmärkt exempel på vår civilisations arrogans och kortsiktighet.
SvaraRaderaÄven med den fromma förhoppningen att inget mer kärnkraftverk havererar någonstans, någonsin, är kärnkraft en förkastlig energikälla.
Varför? Det är just aspekten med oöverskådlighet, som du nämner, som är mitt främsta argument mot kärnkraften. Bara det svenska kärnavfallet som produceras varje år uppgår till över 200 ton och är farligt i 100.000 år. Jag har för mig att vår art homo sapiens är ungefär 100.000 år gammal. Hur ser världen ut om "bara" 100 år? Perspektiven blir svindlande.
Vi kan inte lämpa över ett sådant giftigt arv till våra ättlingar.
Dessutom: enligt folkomröstningen 1980, det mest demokratiska beslutet som fattats kring kärnkraften i det här landet, skulle kärnkraften slutligen ha avskaffats... förra året, 2010. Och det var ändå enligt det urvattnade kompromissförslag som vann över linje 3 (avveckla kärnkraften omgående) med ett par procent, om jag inte minns fel.
Fint med kommentarer som delar min syn på förnuft :-) Jag skrev lite om kärnkraftsfolkomröstningen en gång tidigare här på bloggen – jag röstade nej och det var mitt första, egna genomtänkta politiska ställningstagande. Det kan vara en av anledningarna till att den här frågan ligger mig så varmt om hjärtat – jag tyckte det där med linje 2 var ett svek redan då och när man nu inte ens följer den linjen så slutar i alla fall jag lita på somligas så kallade rationalitet. "Avveckla kärnkraften, men med förnuft" var ju linje 2:s slogan och, ja, förnuftet bestod väl i att göra en listig manöver för att få fortsätta på den väg man redan hade valt.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAttans... jag glömde ett helt stycke... det där med rädsla.
SvaraRaderaOk att du är rädd Helena... du tycker att kärnkraften verkar vara stor, skrämmande, "oöverblickbar". Well... fine... du tycker så.
Men vad tycker du att jag skall göra gentemot dig? Skall jag uppmuntra din rädsla och bara lägga mig platt för den... eller skall jag göra något annat?
Nu har jag lyssnat på dig och din rädsla... jag försöker se det från ditt perspektiv och dina känslor om frågan. Och detta(!) är mina känslor om det hela.
Så... Helena... hur tycker du att vi skall göra för att försöka gå mot en gemensam världsbild som så att vi faktiskt kan agera i samförstånd? Skall vi bara lägga oss för rädslan och känsnla av oöverblickbarhet, eller skall vi bearbeta dem?
Nu måste jag kommentera igen :)
SvaraRaderaVisst är jag medveten om att det finns en stor rädsla när det gäller kärnenergi och jag har alltid försökt komma på något sätt att förklara varför rädslan är obefogad.
I mina ögon har kärnkraftsmotståndare skapat en artificiell distinktion där kärnenergi behandlas separat från allt annat, som något med extraordinära risker jämfört med annat vi accepterar och sysslar med. Men det är inte så egentligen, jag tror i mångt och mycket att det handlar om rädslan för det okända.
Ingen är rädd för tex kol eller ved, trots att båda dödar miljontals människor per år. Vi är inte rädda helt enkelt eftersom vi alla grillat korv över en brasa sen vi var små barn och vet vad det handlar om på en fundamental och känslomässig nivå. Radioaktiva material däremot, de flesta har inte någon naturligt relation till det, trots att det är något fullständigt naturligt. Man ser det inte, så ingen har någon känsla för att vi ständigt och jämnt bestrålas. Många kanske vet det på ren faktagrund, men den känslomässiga kopplingen finns inte där.
Har man tex pluggat fysik på universitet så får man en helt annan relation till radioaktivitet. Då är radioaktiva material helt plötsligt något man lekt med, labbat med, haft i sina händer. Något fascinerande som visar hur fantastisk naturen är i alla sina olika uttryck. Helt plötsligt blir den okända radioaktiviteten till något precis lika välbekant som den där brasan. Man får en känsla för att, precis som med eld, så måste det hanteras med stor respekt. Men hela tankegången att det skulle vara något unikt farligt försvinner. Det är svårt att vara rädd för något man själv hållit i sina händer och som man vet, på den mest fundamentala nivån och inte bara rent faktamässigt, finns överallt runtomkring.
Sen inser jag att det är en enorm brist i debatten att vi förespråkare generellt är så teknokratiska. De flesta av oss är nördar helt enkelt, vi gillar att dyka ner i tekniska detaljer och vi går igång på alla cylindrar när vi kan vältra oss i detaljer om passiv säkerhet, fission, kärnfysik och alla andra underbara tekniska och vetenskapliga detaljer som finns.
Men vi missar den känslomässiga aspekten, vi vet inte hur man ska förklara till hjärtat snarare än hjärnan varför kärnenergi i grund och botten är något väldigt bra. För det är vad det handlar om i slutändan, de tekniska detaljerna talar direkt till hjärtat för oss som älskar naturvetenskap. Att gräva ner sig i en lärobok om fysik är som poesi för oss. Vi försöker förmedla budskapet på det sätt som talar till våra egna hjärtan.
Men vi misslyckas radikalt att förmedla denna känslan eftersom våra resonemang bygger på olika grunder. Jag kan sjunga teknikens lov till jag dör och det kommer inte vinna över en i grund och botten teknikointresserad person eftersom det inte skapar någon känslomässig koppling. Precis på samma sätt som tex ditt resonemang om att 70 talet var bra nog inte skapar någon koppling för mig, jag ser helt enkelt en värld utan vetenskaplig och teknisk utveckling som en värld olidligt meningslös att leva i. En sådan värld håller ingen glädje för mig. För mig är naturvetenskap helt enkelt det finaste uttrycket för vad det innebär att vara människa.
Den här kollisionen mellan olika världar och olika resonemang har pågått sen 60 talet och det verkar aldrig komma längre än så. Man har på ena sidan en stor ingenjörskår som får ståpåle av hur fantastiskt enorm potential för att göra gott i världen energin som förvaras i uranet har, men framförallt hur intressant tekniken och fysiken är. Vi kan inte begripa hur man kan vara mot kärnenergi när alla hårda fakta tala för den. På andra sidan har man en skeptisk allmänhet som inte bryr sig om de detaljerna, som inte vet hur de ska relatera till något som är för dem fullständigt främmande och en rädsla finns för att ingenjörerna inte kan hantera de leksaker de suktar efter.
Jag vet inte hur man ska överbrygga det gapet, men det är oerhört viktigt att någon lyckas så att vi faktiskt kan börja prata med varandra!
Snygg skrivet Johan... jag skriver helt under på detta också. :)
SvaraRaderaSå, Helena, hur tycker du att vi skall göra för att mötas, enligt den problembeskrivning som Johan skriver? :)
För ovanlighetens skull gick jag faktiskt in och tog bort två av mina kommentarer, därför att jag ser väldigt mycket hellre en diskussion just om rädsla och hur vi skall överbrygga dessa skillnader i världsbild.
SvaraRaderaInväntar med spänning svar. :)
Ja, Johans inlägg var väldigt bra och gjorde att jag förstår mycket mer av hur ni tänker – det sätter fingret på många viktiga saker omkring det där med de olika världsbilderna. Jag upplever dessutom samma sak hela tiden eftersom jag är en nörd på mitt vis – jag kan inte få hela världen att intressera sig för litteratur, trots att jag själv älskar det, har upplevt böckernas underbara värld på djupet och vet vilken glädje, livsvisdom och frälsning som finns att hämta där. Men det är bara att köpa, tänker jag. Människor är olika, alla ser inte frälsning på samma sätt som jag.
SvaraRaderaJag tror också att det handlar om en liknande rädsla för det okända, människor känner sig dumma och utanför av det de inte begriper – det gäller såväl fysik som poesi. Men till skillnad från er så ägnar jag mig inte åt någon mera omfattande upplysningsverksamhet, jag vill till exempel inte susa runt i bloggosfären och sjunga litteraturens lov så fort någon skriver "poesi är tråkigt och obegripligt". Jag sysslar med mitt, försöker så ett frö här och var och jobbar på att acceptera att vi alla är olika, punkt slut.
Det som blir problematiskt för er, gissar jag, är att ni på något vis vill få resten av världen att se det ni ser. Varför vill ingenjörskåren så gärna arbeta storskaligt och globalt? Kan ni inte leka lite mer för er själva, som jag gör, på min lilla plats i den svenska litteraturen? Ni kan väl syssla med det ni älskar även om inte hela världen vill satsa på just det ni jobbar med?
Varför vill ingenjörskåren så gärna arbeta storskaligt och globalt?
SvaraRaderaDärför att naturvetenskapen och ingejörskonsten är universell. De ger oss verktyg som är alla människor till nytta och - förhoppningsvis - glädje. Med naturvetenskap och ingenjörskonst kan människor ges verktygen för att skapa en bättre värld, där hälsa och hållbar utveckling råder, och där framför allt kultur får den främsta rollen istället för saker som att slita för att skaffa mat för dagen.
Hans Rosling - som jag hoppas du känner till - beskriver på ett mycket jordnära sätt hur teknisk utveckling frigör människan att syssla med kultur och fortbildning.
Hans Rosling and the magic washing machine
I en annan av hans äldre föreläsningar berättar han hur kultur är det viktigaste vi har att sträva efter.
Hans Rosling's new insights on poverty
Dessutom måste jag säga emot dig... problemet - så som Johan och jag ser det ifrån vår synvinkel (ja, vi känner varandra) - är att ingenjörerna gör just detta: de leker lite mer för sig själva... de går inte ut storskaligt och globalt.
Men om vi som ingenjörer är övertygande om att vi med naturvetenskap och ingenjörskonst kan sprida välstånd, hälsa och hållbar utveckling, och att vi därigenom kommer att frigöra människor så att de kan lägga tid på kultur och utveckling hellre än att slava med att helt enkelt överleva för dagen... tja Helena... vad tycker du att vi skall göra då? Skall vi bara sitta i vår hörna och leka våra tekniklekar för oss själva? Eller skall vi åtminstone försöka diskutera saken med människor som faktiskt inbjudit till en diskussion? :)
Jag tycker inte att du som litteraturintresserad skall sitta i din hörna och bara syssla med ditt. Tvärtom... jag inser - rent logiskt - att det finns enorma kulturskatter som jag i dagsläget inte har glädje av, helt enkelt för att jag inte förstår dem. Om du då kan läsa mig att uppskatta dessa skatter... nåde dig då om du tjuvhåller på det och förnekar mig det. Det är nu närmast att betrakta som en synd! :)
Kunskap och förståelse är till för att spridas, därför att det minskar också rädsla. jag avslutar den här postningen med ett citat jag helt fräckt stjäl från Johan:
Nothing in life is to be feared, it is only to be understood. Now is the time to understand more, so that we may fear less.
--Marie Curie
Det stämmer att vi vill få resten av världen att se vad vi ser. Man kan ju alltid fråga sig varför.
SvaraRaderaFör min del är det helt enkelt för att jag ser en värld som använder sig av enorma mängder smutsig energi, avfallet och föroreningarna från det dödar miljontals människor varje år helt i onödan. Dessutom kommer de resurserna snart ta slut vilket kan leda till krig, elände, svält och alla annan misär mänskligheten försöka lämna bakom sig.
Det jag förespråkar skulle rädda miljontals liv varje år och säkra mänsklighetens energiförsörjning för tiotusentals år framöver, det är på tok för viktigt för att inte förespråka så länge det finns aktivt motstånd! Jag vill att jag ska ha ren luft att andas, rent vatten att dricka och vill desamma för mina eventuella framtida barnbarn och alla andras barn och barnbarn. Så länge vi är begränsade till ett jordklot så måste vi se till att inte förstöra våra egna förutsättningar för ett gott liv.
Jag förespråkar kärnkraft av precis samma anledning som folk förespråkar förnybar energi (jag är definitivt inte motståndare mot förnybart föresten, jag ser bara dom som för lite och för sent och förnybart behöver inte mig som förespråkar, det finns så många andra). Problemen är helt enkelt globala och då måste man jobba globalt.
Sen handlar det också om att kärnkraft särbehandlas, vilket tvingar mig att gå ut och berättar hur jag ser på saker och ting. Om felaktigheter sprids som, om de får fäste, riskerar att lagstifta mot utvecklingen av den energikälla med mest potential att eliminera fattigdom, svält och elände. Då måste jag säga ifrån. Allt annat vore omoraliskt. Precis på samma sätt som du, förmodar jag, skulle säga ifrån om en hel genre inom litteraturen uttryckligen förbjuds från att tryckas eller om politiker skulle börja revidera historieböckerna?
Det enda jag vill är att kärnenergi ske behandlas som alla andra energikällor. Det ska finnas hårda teknikneutrala miljö och säkerhetskrav och är de uppfyllda så är de. Det borde inte spela någon roll om det är vindkraft, solkraft, bioenergi eller kärnenergi så länge kraven är uppfyllda. Men just eftersom de flesta inte förstår kärnenergi och är rädda för den så särbehandlas den och den kommer fortsätta särbehandlas tills fler vet mer.
Jag är helt med på att ställa hårda krav på kärnkraft (och lika hård krav på all annan energiproduktion). Men jag kommer aldrig vara med på att helt och hållet förbjuda en energikälla. Inte ens kolkraft. För det går aldrig att förutsäga vilka förbättringar och innovationer som är möjligt. Ett förbjuda en teknik är i mina ögon lika förkastligt, och egentligen precis samma sak, som åsiktscensurering.
Det du och andra vill är ju ändå att uttryckligen förbjuda kärnenergins existens. Vilket skulle leta till mycket mänskligt lidande. Vill jag censurera bort dina favoritförfattare och agiterar för det på min blogg så tror jag att du skulle komma och ta diskussionen med mig? Speciellt om det vore en utbredd åsikt.
Michael, konsten är också universell, men den utvecklas inte efter samma principer som naturvetenskapen. Gilgamesheposet är lika värdefullt som The Waste Land och uppenbarligen sysslade människan med konst även innan det fanns tvättmaskiner.
SvaraRaderaMen som Johan skrev i sitt förra inlägg så har kollisionen mellan olika världar – ingenjörerna och en skeptisk allmänhet – pågått sedan 60-talet utan att komma någon vart. Vill man ändå fortsätta kämpa för att övertyga människor så har man så klart sin fulla frihet att göra det, men det ideliga kolliderandet mellan världsbilder kommer ju att göra det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att få dem att byta sida. Det vissa kallar nytta och glädje kallar andra för livsfarligt, som vi har sett i den här debatten, inte minst.
Och det är ju också här det kör ihop sig i vårt samtal, på den här bloggen, och så har det varit ända från början. Därför tycker jag att vi ska hålla oss till världsbildsdiskussionen, jag tror att den är mest fruktbar och intressant. Vi får nöja oss med att vi inte ser saker och ting på samma sätt, att vi har olika idéer om vad som är bra för mänskligheten, och kanske blir diskussionen bättre om vi bara försöker förstå den andra parten i stället för att försöka övertyga varandra.
Och då kan jag säga att jag förstår att er idealism och övertygelse i den här frågan handlar om att ni vill rädda världen. Det vill jag också, men vi har olika idéer om hur det ska gå till.
Vill också säga att jag inte har tagit ställning till om man verkligen ska förbjuda en teknik. Brukar man göra så? Finns det annan teknik som är förbjuden? Jag har väl mera sett det som att man från politiskt/ekonomiskt håll ska låta bli att satsa på vissa saker och koncentrera sig på annat som, i mina ögon, verkar vettigare.
Ytterligare en sak... livskvalité. Detta är den kanske absolut mest viktiga hållpunkten som finns att sträva efter.
SvaraRaderaAt leve er ikke nok. Solskin, frihed og en lille blomst må man ha'
-- Hans Christan Andersen
Nej, materiellt välstånd och billig el ger inte per automatik livskvalité... men en avsaknad av dessa ger garanterat en sänkning av livskvalitén. Jag gråter hellre för att jag är kulturellt ouppfylld än att jag gör det för att mina barn saknar mat för dagen...
En annan viktig aspekt vad gäller just livskvalité är din rädsla,. Få saker sänker livskvalitén så mycket som just rädsla. Om jag då kan ge dig information eller förståelse som minskar din rädsla, då har jag höjt din livskvalité.
Tycker du då att jag skall sitta i min hörna och leka mina tekniklekar bara för mig själv? Jag tycker inte det...
Vill också säga att jag inte har tagit ställning till om man verkligen ska förbjuda en teknik. Brukar man göra så?
SvaraRaderaNär det gäller kärnkraft har så skett i Sverige, ja. Det var under 30 år förbjudet i Sverige att ge tillstånd att bygga nya reaktorer. Det förbudet avskaffades vid nyår i år.
Det var till och med förbjudet att räkna på vad en ny reaktor skulle kosta, eller att ens rita en ritning eller skissa på en plan för en ny reaktor.
Så jo... teknikförbud sker verkligen inom denna fråga... att man rent ut hindrar människor från att uppföra kärnrkaft.
Jag har väl mera sett det som att man från politiskt/ekonomiskt håll ska låta bli att satsa på vissa saker och koncentrera sig på annat som, i mina ögon, verkar vettigare.
Enligt samma resonemang: skall man premiera eller motarbeta vissa typer av kultur bara för att det "i dina ögon" är bättre eller "vettigare" än annan kultur?
Lika lite som att frågan om vilken kultur som är finast eller "vettigast" kan avgöras i en omröstning i plenisalen, lika lite kan vi låta åsikter som vilken kraftform som är "vettigast" vara ett föremål för en omröstning.
Men som Johan skrev i sitt förra inlägg så har kollisionen mellan olika världar – ingenjörerna och en skeptisk allmänhet – pågått sedan 60-talet utan att komma någon vart. Vill man ändå fortsätta kämpa för att övertyga människor så har man så klart sin fulla frihet att göra det, men det ideliga kolliderandet mellan världsbilder kommer ju att göra det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att få dem att byta sida. Det vissa kallar nytta och glädje kallar andra för livsfarligt, som vi har sett i den här debatten, inte minst.
SvaraRaderaVad säger du om jag då kan visa på att den världsbild du har, har skapats igenom att någon ljugit för dig, med avsikt att göra dig rädd? Tycker du att den världsbilden skall försvaras?
Jag tror att om du ser dig omkring i historien så fins det många världbilder som människor har haft igenom epokerna, som inte bara var fel, utan dessutom skadliga. En viss liten mustasch i 30-talets Tyskland exempelvis... han hade en världsbild som var... eh... smått sjuk om vi får uttrycka det hela milt.
Hur länge skall en världsbild försvara tycker du?
Eller tycker du kanske - som jag - att ens världbild bör stå i ständig utveckling, raffinering och förfining... ibland kanske till och med utsättas för en smärre omvälvning?
Igen refererar jag till Hans Rosling, och med honom behovet av att utveckla ens världsbild, eller som det heter på engelska: ens "mindset".
Hans Rosling: Let my dataset change your mindset
I'm going to talk about your mindset. Does your mindset correspond to my dataset? If not, one or the other needs upgrading, [doesn't] it?
-- Hans Rosling
Michael, man motarbetar redan vissa typer av kultur och främjar annan, det är ingenting konstigt med det. Staten stöder viss sorts kultur, bokförlagen ger ut vissa böcker, media sorterar ut och väljer vad som ska uppmärksammas – det finns många som anser sig kunna bestämma vilken kultur som är "vettigast". Det är sådant man får leva med som konstnär.
SvaraRaderaVad gäller energifrågor så läser jag på så gott jag kan och försöker tänka själv och se med mina egna ögon. Jag har för länge sedan förstått att du vill ändra min världsbild, att du tycker att jag ska ge upp den, att du tror eller vet att din egen är bättre och mera sann än min. Det hjälper inte att du kommer dragandes med Hitler, jag känner inte igen mig särskilt mycket i hans värld heller.
Att du och jag inte ser världen på samma sätt betyder inte att en av oss är galen. Ingen av oss behöver uppgraderas. Vi kan och får ha helt olika syn på världen, det är helt okej och ingenting någon av oss behöver ändra på. Ursäkta om jag låter överdrivet pedagogisk, men du är så himla frenetisk i den här frågan att jag börjar undra vad det är du försvarar egentligen.
Ingen av oss behöver uppgraderas.
SvaraRaderaJag är ledsen men det där är för mig ett förkastligt påstående.
Den som tror att de kan världen så bra att denne aldrig behöver lära nytt eller lära om kommer inom kort med största sannolikhet att ha fel, därför att världen ändras hela tiden, precis som Hans Rosling visar.
Om inte vi ändras och uppgraderas med världen så kommer vi att akterseglas och en dag - med förskräckelse - finna att världen inte alls är som vi tror, elle rännu värre: kanske inte ens märker det.
Faran med det är att vi tar dåliga beslut som skadar oss, våra medmänniskor och framtida generationer.
Michael: Hans Rosling är en alldeles utmärkt person, på sitt område, som är stort. Och att han har fått guru-status i dina ögon har jag fattat. Men jag vet inte om jag tycker det är riktigt schysst att komma dragande med honom som sköld när vi diskuterar kärnkraftens olyckor; okontrollerbarhet, avfall och "sannolika" återkommande haverier.
SvaraRaderaDu har fixerat dig också vid det som Helena kallat sin "rädsla". Rädslan är universell.En del har ingen mat, inget vatten. Rosling är bra på att tala om allt det där. Men att lösningen på egna och andras rädslor skulle vara KÄRNKRAFTSTILLIT är, speciellt i dagens läge, horribelt. Säg det till japanerna, om du gillar att predika! Du kan ju statistik-undersöka hur deras "mindset" ser ut idag. Och säga åt dem att nästa dag ändra "mindset". Om man brukar sådana ord får man också inse att indoktrinering och propaganda är uttryck för behovet att ändra andras "mindset", inte enbart upplysningen och den goda människans ärliga vilja (som i fallet Rosling) utan en massa ideologiskt krafs och makt, kan uttryckas just på det sättet.
Man ändrade någons mindset också i Gulag och Abu Kraib. Jag vill ha mitt eget mindset, i lugn förvissning om att det utvecklas efterhand. Må var och en ha sin egen guru. Låt tusen "mindset" blomma! Tack för idag.
Gabrielle, för att paraffrasera dig: Jag tycker inte riktigt det är schysst av dig att komma dragande med "olyckor; okontrollerbarhet, avfall och "sannolika" återkommande haverier" när du gör det för bara kärnkraften men ingeting annat.
SvaraRaderaOch anledningen till att du gör det är för att ditt "mindset" dikterar det... inte för att faktan och att dessa frågor styr ditt "mindset", så som det borde vara.
Faktan, argumenten och verkligheten skall styra ens världsbild. Om man vänder på det, och låter ens världsbild styra verkligheten, argumenten och faktan, då är man ute på farliga vägar.
Jag tror att i slutändan, om man ska kunna diskutera en fråga, så måste man samsas om ett gäng grundfakta. Oavsett vilken världsbild man har så finns det objektiva sanningar som alla måste samsas om (om man nu inte råkar vara postmodernistisk och då går det inte diskutera överhuvudtaget). Alla kan ju samsas om att tex gravitation och elektromagnetism existerar. En kylskåpsmagnet fungerar oavsett vad för saker i livet man uppskattar, oavsett hur man vill att världen ska se ut. Sen är det givetvis så att alla inte behöver vara intresserade av hur magneten fungerar, medan andra gärna gottar sig med Maxwells ekvationer för elektromagnetiska fält. Men alla behöver inte bry sig om ekvationerna så länge man kan samsas om att elektromagnetismen faktiskt finns där.
SvaraRaderaPå samma sätt så kan man arbeta sig fram till en gemensam faktagrund när det gäller energiproduktion. En faktagrund som är sant helt oavsett hur man vill att samhället ska se ut eller hur vi vill nyttja energi. Det är här någonstans när man försöker bilda en faktagrund det oftast går snett, det är här falska påståenden, missförstånd och nonsens florerar vilt. Det finns odiskutabla fakta när det gäller energiproduktion, kärnenergi, radioaktiva material, joniserande strålning etc. Vissa gillar detaljerna, andra bryr sig inte överhuvudtaget. Det förargliga är att man inte ens kan samsas om vad som är sant eller ej, det är precis samma sak som att någon skulle säga att kylskåpsmagneter fungerar inte medan de som studerat Maxwells ekvationer bankar huvudet i väggen i frustration över att de överhuvudtaget inte verkar kunna förklara vad elektromagnetiska fält är för något. I fallet med kärnenergi så ignorerar ofta motståndare blankt demonstrerbara fakta eftersom det inte passar in med deras åsikter om kärnenergi.
Ett första steg till att kunna kombinera världsbilder vore att kunna enas om en faktagrund. Problemet är då att man av nödvändighet måste dyka ner i vissa tekniska och vetenskapliga detaljer.
Ett exempel på någon som började på "er sida" och kom över till "vår sida" är journalisten och författaren Gwyneth Cravens. Hon har skrivit en fantastisk bok om det, det skulle vara intressant om någon av er skulle vara villig att läsa den boken och sen diskutera den? Här är Amazon sidan för boken (finns även på adlibris). Jag kan gärna skicka mitt exemplar ifall någon av er vill läsa den. http://www.amazon.com/Power-Save-World-Nuclear-Vintage/dp/0307385876/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1305035085&sr=8-1
Johan, ja, det är tyvärr ett problem i kärnkraftsfrågan, att det inte ens finns en gemensam faktagrund. Ta Tjernobyl som exempel, det finns inga tillförlitliga siffror någonstans; såväl antalet döda som skadeverkningarna ser helt olika ut bereoende på vem man pratar med. Detsamma gäller avfallet. Pratar man med miljöorganisationer så är förvaret inte säkert, pratar man med dig så är det hur bra som helst. När ett ämne är oöverskådligt och komplicerat så måste man, förutom att tänka själv och försöka se vad man har omkring sig, välja vilka källor och experter man vill lyssna på.
SvaraRaderaI fallet med kylskåpsmagneterna så ska man väl vara lite galen om man säger att de inte fastnar när man sätter upp dem, men sedan kan man förstås ha olika åsikter om ifall de bör vara där. Somliga gillar dem, andra gillar dem inte, och sedan finns det till och med vissa som tror att magnetism är nyttigt och botar sjukdomar och hellre har dem som armband.
Ingen normalt tänkande människa betvivlar heller att kärnkraft ger relativt billig och koldioxidfri energi. Däremot är vi oense om ifall vi ska ha den sortens energi. Wikipedia brukar väl försöka vara någorlunda objektivt och där står det: "Utnyttjandet av kärnkraft för elektrisk ström har både förespråkare och motståndare. Kärnkraftförespråkarna pekar bland annat på fördelarna med elproduktion med mindre utsläpp av koldioxid. Kärnkraftsmotståndarna menar bland annat att både för- och efterbehandlingen av kärnbränsle medför oacceptabla risker, miljömässigt ekonomiskt och säkerhetsmässigt."
Kan vi inte bara låta det vara så? Ni får acceptera att jag tycker att riskerna är oacceptabla, på samma sätt som jag låter folk läsa klyschiga kändisböcker fast jag inte ens vill kalla det litteratur.
(Vad gäller boken du rekommenderar så blir jag lite nyfiken, jag ska försöka läsa den.)
Michael, alltså: alla som är emot kärnkraftsutbyggnaden har alltså fel "mindset", oavsett om de är forskare, fysiker, elektroingenjörer, eller författare/skribenter?
SvaraRaderaDet finns mängder av naturvetare som också är emot kärnkraften. Fel "mindset"?
Det är lika lätt för mig att påstå at en hel massa tekniker har fel mindset därför att de "tillhör" teknikens värld, därför att deras framtida jobb ligger där, deras inkomster ligger där, hela deras mentalitet, och självbild, ligger där.
Om vi i alla diskussioner börjar gräva i folks "mindset", och hävdar att motståndaren har fel sort, hamnar vi aldrig i annat än cirkeldiskussioner. Så, tack för mig, inga fler cirklar.
Gabrielle: Michael, alltså: alla som är emot kärnkraftsutbyggnaden har alltså fel "mindset", oavsett om de är forskare, fysiker, elektroingenjörer, eller författare/skribenter?
SvaraRaderaNej... nej, nej nej och nej.
Om du vill vara emot kärnkraft så - fine - var det! Men om de argument, skäl och fakta du anför för din åsikt inte är överensstämmande med verkligheten, logik eller kända fakta... då har du fel mindset. Samma sak gäller för den som för kärnkraft men har verklighetsfrämmande argument för det. Skulle jag exempelvis påstå att vi skall ha kärnkraft därför att all världens kaffe smakar godare när det tillagas med kärnkraftsel... då är mitt mindset tämligen stukat, vilket jag tror du håller med om. :)
Skilj på åsikten och argumenten för åsikten.
Felet som oftast begås idag är att många kärnkraftsmotståndare (och vindkraftsmotståndare, och vaccinationsmotståndare, och så vidare) börjar med åsikten... och konstruerar sedan argumenten utifrån detta.
Den här lilla bilden visar ett liknande exempel.
Helena, visst kan vi låta det vara där. Någongång skulle det dock vara intressant att sätta sig ner med en motståndare och försöka få en samsyn när det gäller faktagrunden. Men det är förstås ett enormt arbete och vi har nog diskuterat tillräckligt :)
SvaraRaderaOm du läser Cravens bok så skriv gärna vad du tycker om den! Du har förmodligen min emailadress genom mina bloggkommentarer.
Mannen som skriver förordet till hennes bok, Richard Rhodes, är föresten författare till den förmodligen bästa boken jag någonsin läst, alla kategorier. "The making of the atomic bomb". Boken har mycket bredare innehåll än vad titeln antyder och är en fantastisk skildring av tiden och människorna som låg bakom starten på atomenergins era. I mina ögon den viktigaste historieboken som skrivits om 1900 första hälft början.
Kan vi inte bara låta det vara så? Ni får acceptera att jag tycker att riskerna är oacceptabla, på samma sätt som jag låter folk läsa klyschiga kändisböcker fast jag inte ens vill kalla det litteratur.
SvaraRaderaTja saken är den att frågan är tämligen viktig och att lämna den i ett sådant limbo ger problem, vilket vi märkt nu de senaste två vintrarna. Leveranserna blir lidande, säkerheten blir lidande, alla lider under en sådan situation där det hela hänger obestämbart i luften bara för att ingen tar tag i frågan och kommer med någon långsiktig policy för den.
Personligen tycker jag "Vill ni lägga ned kärnkraften så - för f-n - gör det då!". Men att hela tiden behålla kärnkraften samtidigt som man bara djävlas med den... då blir det skit av det hela, och det kan ingen tycka är bra, inte vare sig motståndare eller kramare. Skrev faktiskt en artikel tillsammans med några andra kärnkraftskramare och en av Sveriges största motståndare för kärnkraft om detta.
Tyck vad du vill om kärnkraft, så länge du tycker något tydligt och grundar det i fakta. :)
Michael, ja, jag gissar att det är den där linje 2-mentaliteten som ställer till det. Det var ju tydligen så att ingen politiker vågade stå för en riktigt äkta vare sig ja- eller nej-linje i folkomröstningen 1980. Men så där funkar väl politik i stort. Man mesar omkring för att inte tappa väljare och så blir det bara en seg soppa av alltihop.
SvaraRaderaOch Johan, jag skulle också tycka det vore intressant att försöka enas om någon sorts faktagrund, även om det bara blir på det mest basala planet. Det är ju något man kan fundera vidare på, hur som helst, även om vi har diskuterat klart för den här omgången.
Jag tror att jag ska läsa den andra boken du pratar om också – jag har faktiskt på senaste tiden intresserat mig lite grann för Manhattanprojektet och den där första provsprängningen med Robert Oppenheimer och hans anhang.
Michael, ja, jag gissar att det är den där linje 2-mentaliteten som ställer till det. Det var ju tydligen så att ingen politiker vågade stå för en riktigt äkta vare sig ja- eller nej-linje i folkomröstningen 1980. Men så där funkar väl politik i stort. Man mesar omkring för att inte tappa väljare och så blir det bara en seg soppa av alltihop.
SvaraRaderaJag håller med... tyckande och partipolitik ställer till det. Det är fel fokus.
Linje 3 var en äkta "Nej"-linje... den var tydlig. Men Linje 1 och 2 (som var samma sak) saknade tydlighet.
I vilket fall som helst... tack för den här omgången. Jag hoppas det var givande och att du kom lite djupare in i huvudet på oss kärnkraftskramare. :)
Är det något du undrar... en fråga om kärnkraft eller strålning eller någonting däromkring, var inte rädd för att ta kontakt. Vi svarar direkt. Du hittar vår kontaktadress på hemsidan.
See ya! :)
Tack själv! Jag förstår mycket bättre hur ni tänker efter den här diskussionen – det blev mer intressant när vi lämnade själva sakfrågan :-)
SvaraRaderaSåg förresten just att min senaste krönika i Fria Tidningar ligger ute på nätet nu också – men den skrev jag efter vår förra diskussion, innan det här inlägget kom till:
http://www.fria.nu/artikel/88149
Bra artikel Helena. Men för kort. Just när du kom fram till det intressanta ämnet om människans omedvetna drivkrafter tog den slut. Skriv mer.
SvaraRaderaJag är övertygad om att även Hitler och Stalin ansåg sig vara rationella, och hade sin tids vetenskapsmän att luta sig mot.
Oppenheimer, efter Hiroshima, hade åtminstone självinsikt: "I have become death".
Tänk om man kunde göra en film där man låter en kärnkraftsdirre säga de orden.
(Kameran panorerar över bukten, stranden, husen, människorna vid Fukushima).
Om Peter Sellers hade levat hade han gjort den rollen bra.
Dr Strangelovers!
Men det får man ju inte skratta åt :)
Jag kunde inte fortsätta, tyvärr, krönikan blev exakt två tecken under maxgränsen ... Men det omedvetna är ju ett ämne att återkomma till, ständigt aktuellt.
SvaraRaderaKom bara ihåg att omedvetna drivkrafter påverkar alla människor... även miljövänner och kärnkraftsmotståndare. ;)
SvaraRaderaJag beklagar, men jag har verkligen inte tid att gräva ner mig på djupet allt som skrivits i den här diskussionen, hur intressant den än är.
SvaraRaderaMen vid en snabb genomläsning noterar jag att ingen nämnt kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen.
Hur ställer sig herrar kärnkraftsförespråkare till den ständigt överhängande risken att stater med tveksam agenda (t ex Nordkorea och Iran) utvecklar nya kärnvapen? Samt risken att de kärnvapen som redan finns faller i orätta händer?
Detta handlar inte om irrationell rädsla utan om en högst reell fara - ett kärnvapenkrig kan sätta igång redan i morgon om andan faller på.
Kärnkraften är grunden till denna teknologi och så länge den används kan man utveckla kärnvapen.
Förespråkar man kärnkraft måste man ha en lösning - för all framtid - på hur man ska hindra stater från att utveckla kärnvapen. Lycka till med att utveckla en sådan lösning.
De kärnvapen vi har i väst är knappast heller säkra för all framtid. Vet vi med säkerhet att våra demokratier är stabila i evighet, amen?
Västvärlden är knappast vaccinerad mot maktgalna despoter som vill lägga världen för sina fötter. Här i Europa hade vi diktaturer för bara 20 år sedan.
Och hur förklarar man för till exempel Iran den grundläggande orättvisa världssituationen som vi postulerar - vi kristna får ha kärnvapen, men inte ni muslimer?
Jakob: Kärnkraft och kärnvapen är två skilda frågor, precis som att biomedicin och biologiska stridsmedel är två skilda frågor... precis som att kemisk industri och kemiska stridsmedel är två skilda frågor... precis som att bilindustri och stridsvagnstillverkning är två skilda frågor... och så vidare.
SvaraRaderaKärnkraften är grunden till denna teknologi
Nej, det är ett felaktigt postulat. Kärnklyvning är grunden... precis som att biologi är grunden bakom penicillin och och mjältbrand... precis som att kemi är grunden bakom Ariel Ultra Color och stridsgasen Sarin.
länge [kärnkraften] används kan man utveckla kärnvapen
Sant, men samma påstående gäller även i en värld utan kärnkraft, vilket Hiroshima och Nagasaki med extrem tydlighet bevisade.
Kärnkraften såg dagens ljus 1954. Innan dess hade människan redan byggt över 2000 atombomber och redan sprängt en prototyp till vätebomber. Detta utan att en enda kärnkraftsreaktor fanns i världen.
Förespråkar man kärnkraft måste man ha en lösning - för all framtid - på hur man ska hindra stater från att utveckla kärnvapen.
Du kan inte hindra stater från att utveckla kärnvapen, vare sig man har kärnkraft eller inte.
Och omvänt kan du heller inte avsvära dig ansvar inom världssamfundet bara för att din egen stat inte har kärnkraft. Det vore ju rent löje att inom FN säga något i stilen "Vi har inte kärnkraft, så frågan om Iran och Nordkoreas kärnvapen-program struntar vi helt i". Det är ju skitlöjligt rent ut sagt att ens tänka i de termerna. Vi bor på en och samma planet; då är ansvaret gemensamt.
Och hur förklarar man för till exempel Iran den grundläggande orättvisa världssituationen som vi postulerar - vi kristna får ha kärnvapen, men inte ni muslimer?
Jag tycker inte att någon skall ha kärnvapen. Kärnkraft får de gärna ha, men inte kärnvapen.
Vad gäller just Iran så startades deras kraftreaktor för 3 dagar sedan. Den delen av Irans kraftprogram är faktiskt inte ifrågasatt, därför att där samarbetar Iran helt med FN/IAEA.
Det som är omstritt är tungvattenreaktorn och anrikningen, dels därför att det är där möjligheten att göra vapenmaterial finns, och för att där Iran har sina egna idéer om hur de vill låta sig övervakas.
Michael, jag citerar dig:
SvaraRaderaKom bara ihåg att omedvetna drivkrafter påverkar alla människor... även miljövänner och kärnkraftsmotståndare. ;)
Jamen, det är ju i min värld fullständigt självklart, till och med kulturutövare, musiker,författare, psykologer har omedvetna drivkrafter. Skillnaden, om jag får lov att vara lite partisk, är att människor som arbetar med och utifrån sitt eget inre, ofta har bättre kontakt med sitt undermedvetna, bättre check.
Men i övrigt, politik och krig vimlar ju av omedvetna projektioner. För att inte tala om potenssymboler; stridsspetsar, bomber, evigt förnybar aggressiv libido. You name it!
Gabrielle: om du vill tro det så varsågod, ha så kul. Jag ser för min del inget värde i att bedöma grupper av människor som bättre eller sämre på vare sig det ena eller det andra. Jag kallar sådant för "förutfattade meningar".
SvaraRaderaOkej, gör det du.
SvaraRaderaJag vidhåller att alla människor - om än helt lika begåvade - alltid blir bättre på det de dagligen ägnar sig åt.
Ägnar man sig åt inre uppmärksamhet blir man bättre på det. Ägnar man sig åt tjurfäktning blir man bättre på det.
Så enkelt är det.
Practice makes perfect! Det är inte mer förutfattat än att det kan stå som devis över vilken som helst undervisningsanstalt; teknisk, eller humanistiskt-psykologisk.
Michael: Här är retoriken på hög nivå, logiken mer satt på undantag.
SvaraRaderaAtt kärnkraft och kärnvapen är två helt skilda frågor är förstås bara nys, vilket du förstås är medveten om. Både kärnkraft och kärnvapenproduktion bygger på kärnklyvning. Har man kärnkraftverk blir det väldigt mycket enklare att utveckla kärnvapen än om man inte har det, och man har då också något att gömma sig bakom.
"Du kan inte hindra stater från att utveckla kärnvapen."
Jo, det måste vi göra tillsammans. Och då måste vi först lägga ner de kärnkraftsprogram vi själva har i västvärlden.
"Det vore ju rent löje att inom FN säga något i stilen "Vi har inte kärnkraft, så frågan om Iran och Nordkoreas kärnvapen-program struntar vi helt i". Det är ju skitlöjligt rent ut sagt att ens tänka i de termerna."
Ja visst, och det har jag heller aldrig sagt något om. Däremot tror jag att du kan hålla med om att det inte känns speciellt mysigt att Kim jong-Il i Nordkorea utvecklar kärnvapen. Vad gör vi åt detta? "Vi bor på en och samma planet, då är ansvaret gemensamt", säger du. Till intet förpliktande ord. Har USA, Storbritannien och Frankrike kärnvapen så har de ingen moralisk auktoritet att hindra andra stater från att skaffa det.
Då får du gärna förklara vad du menar med begreppet "att vara i kontakt med sitt undermedventa". :)
SvaraRaderaBåde kärnkraft och kärnvapenproduktion bygger på kärnklyvning.
SvaraRaderaJa? Det var precis det jag skrev.
Har man kärnkraftverk blir det väldigt mycket enklare att utveckla kärnvapen än om man inte har det, och man har då också något att gömma sig bakom.
Nej, det är där du har fel.
En reaktor som du gör kärnkaft med är skiljd ifrån en reaktor som du gör kärnvapen med... på samma sätt som att en penicillin-anläggning är skild ifrån en anläggning du gör biologiska vapen med... på samma sätt som att en maskin du gör tvättmedel med är skild ifrån en som du gör nervgas med.
Till detta kommer att för att ha har privilegiet att ha kärnkraft måste du gå med på att vara öppen om din verksamhet inför FN, och då måste du redovisa införskaffat kärnmaterial, mängden producerad energi och mängden restmaterial.
Om du inte har kärnkraft är det lättare att dölja verksamhet som bryter mot icke-spridningsavtalet (NPT).
"Du kan inte hindra stater från att utveckla kärnvapen."
Jo, det måste vi göra tillsammans. Och då måste vi först lägga ner de kärnkraftsprogram vi själva har i västvärlden.
Förlåt men det resonemanget är nonsens.
Det är som att påstå att vi skall stoppa tillverkningen av biologiska massförstörelsevapen genom att lägga ned Astra Zeneca, McNeil (f.d. Pharmacia) och alla andra medicintillverkare i Sverige. Det rä som att påstå att vi måste lägga ned alla badhus i Sverige för att de använder klor, som också användes som stridsgas under första världkriget. Det är som att påstå att vi skall förhindra styrkeuppbyggnad genom att lägga ned Volvo. Det är som att säga att vi skall stoppa den svenska jakten, samt hindra IKEA från att sälja knivar, bara för att skjut- och skärvapen är vanligt förekommande i krig.
Kärnkraft och atomvapen är två olika frågor. Att de har sin grund i samma fysikaliska process är inte relevant i sammanhanget.
Och du kan inte stoppa någon från att göra kärnvapen genom att du avstår kärnkraft, vilket bevisades med total tydlighet från åren 1945 till 1954.
Michael: Det undermedvetna tänker jag inte föreläsa om här, det finns rik litteratur i ämnet för den som verkligen är intresserad :)
SvaraRaderaFör resten föredrar jag "det omedvetna". Som drivkraft får det minst halva världen att "go around".
Och, jag har aldrig påstått att du, för att du är tekniker, skulle ha dålig kontakt med dina inre sidor. Det är så klart individuellt. Men jag vidhåller att självkännedom hör samman med en viss utveckling som man lättare bedriver i sammanhang där intresset är fokuserat på individens inre källor och/eller fobier.
Konsten har ofta försprång i det fallet.
Jag skulle snarare påstå att konsten - och speciellt den kommersiella konsten - inte har något som helst intresse av att utmana känslor, instinkter och andra sådana underliggande drivkrafter utan istället spelar på dem och uppmuntrar dem därför att det säljer bättre. Att konsten därmed känner till dessa drivkrafter är då något som är givet, men utnyttjar dem då hejdlöst, inte för att få människor att tänka om utan förstärker istället förutfattade meningar.
SvaraRaderaNär du säljer känslor och upplevelser är det tämligen korkat att gå helt på tvärs med vad folk tycker och känner... det får du inte många ören för.
Jakob när det gäller kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen så ställer jag mig först och främst denna enkla frågan.
SvaraRaderaKan man bygga kärnvapen utan att ha civil elproducerande kärnkraft?
Svaret på den frågan är ja. Om jag skulle vilja ha vapenmaterial så skulle jag helt enkelt bygga en primitiv grafitreaktor, i stil med MAGNOX, Hanford reaktorerna, RBMK etc som Storbrittanien, USA och Ryssland använde för sina vapenprogram. Bränslet skulle vara i en form som är enkelt att upparbeta och driften av reaktorerna skulle ske på ett sådant sätt att uppbyggnaden av skräpisotoper av plutonium minimeras. Upparbetning av bränslet är sen en enkel match med kemiska metoder som varit kända sen 40 talet. Den här vägen är den snabbaste, billigaste och lättaste vägen till kärnvapen. Vilket demonstrerats av att till och med ett tekniskt efterblivet land som Nord Korea kan ta den vägen.
Den andra frågan jag ställer mig är om det är till någon hjälp att ha civil kärnkraft för att åstakomma det jag beskrev ovan?
Då är svaret nej. Lättvattenreaktorer som används idag för elproduktion är riktigt kassa på att producera högkvalitativt plutonium. Konverteringen av uran till plutonium är lägre, mer av de dåliga Pu isotoperna byggs upp, man driver dom på ett sätt som inte maximerar plutoniumproduktion (och avvikelser från det är lätt att upptäcka med tex satelliter), bränslet är i en form som är svårare att upparbeta och man måste använda anrikat bränsle för att komma igång. Dessutom måste man ta kostnaden att bygga turbiner, ångledningar, säkerhetssystem, ställverk etc.
Så i ena fallet har man en liten primitiv reaktor som man i princip kan gömma i en grotta och som använder naturligt uran som bränsle och som inte kräver någon stor utvecklad infrastruktur. I andra fallet så har man behov av hela livscykelns komplexitet. Det finns en anledning till att inget land någonsin använt en lättvattenreaktorbaserad bränslecykel som källa till vapenmaterial. Det är helt enkelt korkat, svårt, dyrt och långsamt även om det är teoretiskt möjligt.
Den sista frågan jag ställer mig är, blir det signifikant svårare för en nation att bygga kärnvapen om kärnkraft inte existerar i resten av världen?
Svaret är nej, den teknik som krävs för kärnvapen är vid det här laget nästan 70 år gammal och enkel att reproducera utifrån den mest grundläggande kunskapen om kärnfysik, kemi och sprängmedel. Speciellt med den radikalt mycket högre datorkraften som existerar idag gentemot Manhattanprojektets dagar. Allt man behöver är ett gäng hyfsat begåvade ingenjörer och en tillräcklig påse med pengar.
Det är lönlöst att tro att man kan lösa kärnvapenproblemen genom att bannlysa en teknik. Kärnvapen är ett politiskt problem och måste lösas politiskt.
Gabrielle, ingenjörskonst och naturvetenskap är bara olika uttryck för samma djupgående kreativa förmåga som genomsyrar mänskligheten. Mästerverk inom konst, musik och poesi är varken djupare eller grundare än Einstein och andra giganters ekvationer. Man kan känna precis samma känsla av vördnad när man studerar båda.
SvaraRaderaAtt komma på en elegant teknisk design, lösa en knepig ekvation eller skriva en prydlig snutt programmering är precis lika vackert och djupt som att skriva en dikt eller skapa en vacker staty.
Att säga att den ena på något sätt synar mänskliga motiv djupare än den andra är en illusion då båda har samma drivkälla, skapandets glädje och lusten efter kunskap.
Jag gör inte en hierarki mellan konst och ingenjörskonst/forskning. Båda delarna är ovärderliga.
SvaraRaderaJag hävdar bara att konsten - och då menar jag inte mellis - ofta kräver en annan självkännedom än det tekniska/vetenskapliga arbetet.
Arkitektur är ett strålande exempel på en kombi. Och arkitekturen har också en annan makt, över våra stadsrum, än de andra konsterna.
Dessvärre är teknikens makt den allra största, och farligaste, varvid självinsikt, resultat-överblick, långsiktighet, blir än viktigare.
Naturligtvis skulle jag inte tro någon av er tekniker om mindre gott, eller mindre kvalité, än Céline eller Hamsun (båda med tvivelaktiga politiska instinkter), problemet är magnituden av tekniska beslut, ofta över folks huvuden.
Men visst, Brooklyn bridge och Heisenbergs osäkerhetsprincip, t.ex. är båda vackra. Den senare borde man lyssna mera på.
I går var jag ute och tog en promenad och fick en rolig idé! Tänk om vi skulle göra ett konstnärligt/vetenskapligt projekt ihop – några kärnkraftskramare och några motståndare – där vi allihop, var och en och tillsammans, undersöker vårt omedvetna. Alltså tanken är att vi så ärligt som möjligt och på olika sätt skulle försöka gräva ner oss i det som ligger dolt bakom intresset/drivkrafterna/kärleken å ena sidan och rädslan/oviljan/motståndet å andra sidan. Vilken form det ska ta sig utåt kan man diskutera – en bok, en utställning eller någon sorts psykoanalytisk happening – men det vore coolt om det gick att ta del av både som konst och som vetenskap.
SvaraRaderaJag är definitivt med på en sån grej! Spännande ide.
SvaraRaderaGo for it! Låter kul! Finsn det någon som känner en psykolog som kan hjälpa till att utforma ett sådant projekt? :)
SvaraRaderaÅ, vad roligt! Och visst, vi måste så klart ha en psykolog med oss :-) Jag kan kolla lite bland facebookvänner och andra. Vad säger Gabi och övriga i diskussionen om idén?
SvaraRaderaJa, som idé är det roligt. Men jag kommer länge att begränsa min energi till egna projekt. Så utan mig vet jag inte vad ni ska ta er till :)
SvaraRaderaJo, för katten, locka in Anita Goldman. Och den där Rosling, han är ju ett unikum. Kanske Åsa Nilssonne, mindfulness-gurun, skulle vara road.
Undrar om man inte skulle kunna utforma detta som ett studentarbete... typ ett exjobb inom konstfack och/eller för psykologi-studerande.
SvaraRaderaEn sak att undersöka är exempelvis hur bra de "yttre" argumenten... d.v.s. när vi alla säger "Jag är för/emot kärnkraft av dessa skäl"... faktiskt stämmer mot de mer omedvetna drivkrafterna. En kvalitativ undersökning... något av en granskning.
Jag har ju också en bok att skriva klart först och främst, men jag tycker absolut att vi kan undersöka idén på olika håll, nu när vi i alla fall är tre som vill vara med. Vi kan väl fråga runt lite och sprida tanken och se om fler är intresserade ...
SvaraRadera