Det sexuellas humor

Mycket av det man upplevt på detta känsliga område kan räknas till humorgenren. Ja, inte när man var tretton och satt på en kall busshållplats med grabben som viskade i örat: Ta på den, ta på den. Och man faktiskt hellre hade köpt en varmkorv och cyklat hem. Men tog gjorde man.

Sen blev ju allt lättare. Man hade pojkvän som var bra i sängen, fast och trofast. Efter fem år nya friheter, nya konstiga sexuella upplevelser. En natt med någon man verkligen trodde sig gilla, men visade sig ej göra. Romans med en som var hur kul som helst att prata med, men sen försvann i samlagets dunkla frånvaro. Romans och vänskap med stans snyggaste bög. Man försökte. Jeez, vad man försökte. En natt på tåg med en grönögd från Amsterdam. Vi hann bara till det saliga förspelet. Två veckor med den vackra långa mörka pojken (som jag bestämde mig för så fort jag såg honom). Glada som hundar, skrattande hela vägen hem från en utflykt på Gärdet och avslutade utan sorg. Den pojken skrev det vackraste kärleksbrev jag fått. Jag tycker fortfarande om honom. Jag tror fortfarande han är rolig. 

Sen en kanadensare som påstod att det var första gången han upplevde ”both sex and romance”. Det var han det. Inte jag. Sen tursamt nog en varm jugoslav som ständig uppvaktning under sommardagar på en ö i Adriatiska havet. Han reciterade Poe´s Annabel Lee för mig och hade en smeksam läggning. Men när han kom till Sverige hade jag redan träffat någon annan. Min blivande  man. Honom ska jag väl inte recensera, bara lite; He had what it takes.  

Och Älskaren, den danske, med vilken jag bröt ut i skrattanfall mitt uppe i hela härligheten för att det lät så i överkant. Skrattade båda, föll omkull, fortsatte. Och det är inte sant som Kundera påstått att skrattet tar död på erotiken. Inte när den är stark. Vi grät varje gång vi skildes. Det var allvar. Förälskad skrattlystnad. Charm och skuggor.

Sen finns det naturligtvis helt andra "seriösa" sexualiteter, med ritualer och masker och svarta mässor i bakgrunden. Carmina Burana. Eyes wide shut. Allt väldigt humorfritt. Men det får ni läsa om någon annanstans. Varning dock för Marquis de Sade, alla franska intellektuella mäns våta dröm; han hör till gruppen begåvad psykopat, schizoid och förfrämligad. Noll värme. Kvinnorna sprang från hans slott, men själv trodde han att de njöt. Inte så intelligent. Man kan bli feminist för mycket mindre. Men man blir inte feminist bara för att män är fumliga i åldern 16 till 56. Det går ju över.

----------------------------------------------------------------------------

One should say before sleeping, "I have lived many lives. I have been a slave and a prince. Many a beloved has sat upon my knees and I have sat upon the kness of many a beloved. Everything that has been shall be again".
W.B.Yeats

Och därmed blir det bloggpaus även här, för min del. Men ni kan hitta mig senare på Gabis Annex eller björnstrand backwater.