jag går bananas på endimensionella kvinnoporträtt

Kvinnor

en man, en defekt man på nåt sätt, han är skitig, men har ett hjärta av guld, han älskar den goda horan, hon som driver den rena salongen och också har ett hjärta av guld, har egentligen inget vinstintresse utan tar in unga olyckliga kvinnor och gör dem åtråvärda och alla lever lyckliga, han ser till så att ingen slår flickorna och ingen får syfilis och alla har stora vita tänder.

En så tröttsam tråkig urbota enfaldig bild av en kanske tid. Jag menar inte att alla måste vara hjältar.

Långt därifrån, jag älskar det vanliga, det som fångade mig i böckerna om ”lilla huset på prärien” var just strävan, idogheten, lyckan i det lilla, flickorna som syr lapptäcken i tokteknik,

mamman som kärnar smör, bakar bröd, har en syssla till varje dag, att livet skulle vara så organiserat som möjligt trots att man var på resa tvärs över landet. Långfredagen då den lilla Laura sparkar på stolsbenet, längtan efter att få gå i skolan och lära sig mer. Även detta ett ämne i Anne på Grönkulla, frihetslängtan och kunskapstörst, de viktigaste ingredienserna i en människas liv. Frihetstörsten som många svenskar led av, de utsvultna ölänningarna i sina små eländiga hus, där en hel by reste sig som en man och bara gick, drog tvärs över Atlanten och lämnade skiten bakom sig. Visst kom det nya hårda år, det tar flera generationer att lämna svälten bakom sig, men för varje år som går går det lite lättare. I tant Augustas hus i Skarpa Alby hittade jag en bild på en vacker kvinna med långt mörkt lockigt hår och en vit häst, bara ansikten, i svartvitt och suddat i kanterna som gick över i molnhimmel. En bild som någon sänt henne från det nya landet, där de flesta flickorna från Skandinavien fick tjäna piga, duktiga, arbetsamma, renliga. Så ock i filmhistoriens början, alla pigor porträtterades som Skandinaver.

Så den enfaldiga överrepresentationen av horor överallt och enbart dessa och kanske nån rik gift stackare, barnlös gudbevars så man kan gifta om henne när den rike mannen som givetvis är ond, slutligen fått tugga bly, alltså ännu ett offer, vad tror ni hon gör när hon sitter hemma 23,5 timmar om dygnet, jag tror att hon syr, kåpor till klanen och drömmer om frihet att få göra som hon vill.

Det var en kvinna som uppfann diskmaskinen. Bara det. Visserligen en rik kvinna som inte ville att hennes antika servis skulle bli kantstött, men hon hade väl energi nog att bry sig. Att hitta mat, få barn att överleva och uppfinna saker, springa i daggvått gräs med bara fötter, andas morgonsol, den ursprungliga amerikanska befolkningens kvinnor som bedrev jordbruk och helt ignorerades av världen, de såg Pocahontas, barnbruden och möjligen Malinche, den kvinnliga översättaren som räknas som den stora förrädaren. Det finns mer, vi är många vi är bångstyriga och vi är inga horor.

Gör en tvserie nån gång som inte handlar om 1) unga män som tävlar om att erövra byns vackraste flicka för att förlo. förlåt ta oskulden på innan de åker till college. 2) män som är defekta men ändå älskvärda, ett psyko är ett psyko är ett psyko, jag lovar 3)kvinnor som ting, vi är varken enkla eller tråkiga, vi är skithäftiga och underbara

.

Nu ska jag brottas med mina kastrerade hankatter, mvh Crazy Cat Lady

Tänk om nån ville göra en liten tvserie om kvinnan som samlade på svanar i sin lilla lägenhet på söder. VA!!!!