Gubbar med vagn och andra dikter: Magnus Grehn och Mikael Ekström

Behändig, är nog den bästa beskrivningen på den här boken. Två övervintrande punkpoeter med uppbackning från en vänskapskrets av skapande människor skriver nostalgiskt bl.a. om förflutna synder inom punksvängen. En formatmässigt liten bok med ett mindre antal dikter. Samtidigt är den förvånansvärt tungt vägande med tanke på att den rör upp så mycket ungdom som visar sig ligga begravd strax under skinnet på 50- och 60-åriga gubbar. 

Gubbar med vagn och andra dikter är ett grupparbete i diktsamlingsform mellan Tranås-bibliotekarien och punkaren Magnus Grehn (12 dikter inklusive titeldikten) och punkmusikern Mikael Ekström (9 dikter). Omslaget är missvisande, då det föreställer en lantlig figur med häst och vagn a la Döderhultarns alster. Medan titeldiktens gubbar med (kund)vagn står i sina medelålders-paltor inne på stormarknaden.

 

                            Gubbar med vagn – veckohandlar

                            Gubbar med vagn – har kepsen på

                            Gubbar med vagn – ser lätt förvirrade ut

                            Gubbar med vagn – undrar över middagen

                            Gubbar med vagn – ser sorgsna ut

                            Gubbar med vagn – vad tänker de på?

                            Gubbar med vagn – kör hårt och bestämt

                            likt en bil på E4an                 

 

Magnus Grehn mixar ömsint existentiella betraktelser med minnen från gamla punktider i Tranås med omnejd. Hans väg går genom ekluten, bort från "Instängdhetens negativism" Citat från dikten Siktlinje.
Mikael Ekström (som driver skivbolag) sitter mer fast i rockträsket, där Backyard Babies har menlig inverkan på folks mående (tinnitus och bakfylla). 
Korsbefruktningar uppträder även här, i ett Peptalk inför en poesifestival, lagt i Bengt Cidden Anderssons mun.

                             Jag tycker att ni måste brinna lite
                             det måste se ut
                             som att ni tycker det är kul
                             om man ser på repetitionerna
                             så är det en jäkla fart
                             men ni måste ha det på scenen också

Diktsamlingen igenom lider Magnus Grehn och Mikael Ekström av fantomsmärtor efter den punk som varit, som kom och gick i samma andetag. Mikael Ekström skriver:

 

                            När Jocke och jag

                            återförenade DMU

                            efter fler års tystnad

                            spelade jag in låten

                            Hur fan kunde vi bli lärare?

En evig fråga att ställa till åldrande rebeller som gjort tveksamma yrkesval. Därmed inte sagt att vare sig Grehn eller Ekström gjort något fel som valt det dubbelseende de visar upp mellan DIY-kultur och undergroundarbete inom den etablerade kultursektorn.

Boken, som är utgiven av Magnus Grehn Förlag, rekommenderas innerligt.

Fotnot: förkortningen DMU i ovanstående diktstrof står för bandnamnet Den Mediterande Uttern.