Varje kväll ställde jag tillbaka Ola Magnell-skivan på dess plats i skivhyllan
jag hade en släng av ordningssinne
på den tiden
Varje morgon letade min kompis Leif
Andersson - som tillfälligt bodde hos mig -
upp den och spelade den hela dagen när jag var på
jobbet
tills Leif en dag sa nedslagen:
"Jag hittade den inte. Onkel Knut. Är den
försvunnen?"
Nej, den var bara allt för noggrant undanstoppad. Sen
dess lät jag den ligga framme. Outsiderdansen pågick
*.
När Leif kom hem till mig
brukade han annars mötas
av "Blonde on Blonde" på högsta volym. Så
spelade musiken roll i våra liv medan vi letade.
Och letade
*
Långt senare träffade jag Ola, ödmjuk, hans diktbok (samlade sångtexter) sålde dåligt, han letade styrka, han trevade sig tillbaka till turnéer, hans väg kunde inte vara annorlunda
Träffade Ola Magnell på Mosebacke 1996. Jag var där för att uppträda med Argus Jass Group. Ola var där för att ta en öl. Vi hade ett kort samtal om musiklivet i Kalmar. Jag nämnde Kung Tung och Onkel Kånkel och Bult, medan Ola gillade Ragnarök bättre.
SvaraRadera