En uppläsningsuppgift som heter duga

När jag någon gång i början av 90-talet skrev till Ulf Lundell och föreslog att han skulle komma och vara med på en poesiuppläsning med Den Blinde Argus, svarade han ungefär att ”han gjorde aldrig uppläsningar, rockmusiken var hans grej”.

Jag vet inte om man ska se det som en paradox, men Lundell genomför just nu tidernas uppläsningsprojekt, möjligen endast bräckt av Johan Jönsons tilltag att läsa ur hela sin ”riktningssvit”, tre drygt tusensidiga diktsamlingar, under en vecka på Rönnells (3 830 s).

Vad landar Vardagar-sviten på? 4 000 sidor, något sådant? Fast med betydligt mer text på varje sida än i Jönsons diktböcker. Allt detta har han tagit sig an att genomföra, uppleva och göra mänskligt tillgängligt i en ljudbokstudio.

Men jag borde alltså ha skrivit ”inläsning” snarare än uppläsning. Publiken i studion är väl inte så stor, men den lär ändå existera i form av ljudbokstekniker eller producent med uppgift att vaka över inspelningen och se till att rösten går fram.

Hittills finns följande inspelningar tillgängliga:

Vardagar    – 15 h 59 m

Vardagar 2 – 16 h 48 m

Vardagar 3 –  26 h 59 m

Vi landar på ca 59 timmar effektiv speltid. Lundell måste ha ägnat en heltidsvecka åt detta, lågt räknat. Det enda det kan liknas vid är en serie maratonkonserter, men här pratar vi betydligt mer intima spelningar.

 I februari släpps inspelningen av Vardagar 4 enligt en källa på Ulf Lundells fanssida på facebook. Någonstans måste Lundell tycka att det här är rock ’n’ roll.

Jag brukar inte lyssna på ljudböcker men kan tänka mig att göra ett undantag. Lundells resonemang i Vardagar 3 om att det som kallas auto-fiktion kan innehålla drag av hitte-på medan fiktiva verk tvärtom ofta utgår från författaren själv är värda att återvända till. Lundells dagboksromaner (som man kanske kan kalla dem) är ett utmattande men fascinerande projekt.