John Peter Gister tillbringade det mesta
av sina dagar som bokad poet
inne på backstage-området
där han minglade runt
iklädd svart kostym, halssmycke
axellångt hår och en förbannad
talförhet
”Den här killen är det ordning på
trots allt, om man jämför med andra
knarkare och fyilon inne på området”
kanske några tänkte när de mötte honom
välklädd på Hultsfred
eller Borlängefestivalen Love & Peace
Själv gjorde jag mig inga illusioner
om att hans attachéportfölj skulle
innehålla annat
än 6-8 flaskor vin
vilka var hans vänner och nödvändiga färdkost… dryck
sedan han gick bort hade vår gemensamma diktbok
från 1991
stigit i värde med 300 procent på antikvariatet
Intresset ökade för en poesi utan skyddsnät, han slog
i marken ett flertal gånger men kom aldrig ner
som en svävning i orden
läste han sina strofer
medan örnfjädern fladdrade
i den milda närvaron från
tusentals kroppar som gått till vila framför Hulingen
så tjänade han dem
genom att stänka ut
innehållet i den sista vinaren som
ett offer till jordiska
gudar
så skapade han ett mentalt
rum omkrig sig där elakheten och fattigdomen
upphörde att stjäla allt
syre
tiden där människosjälarna
strömmar mellan himmel och hav var inne
drömmarna som sugs av månen
skulle hitta sin
reservoar där gudarnas händer blänker
guldringeförsedda
som av inre solar
du säger att natten är inne
men sinnet känner ingen
tillbakadragen tystnad
du ville hela tiden ge dem
mer
brinnande rader och fler lyssnande ord
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar