Poeten Harald Forss fångad vid en läglig timme

 Harald Forss, 1911-1996

Så länge evigheten fortfarande lämnar nya tidssplitter efter sig

(det vi kallar för tider och dagar)

ska Harald Forss besjunga sina kärleksdagars entropi

och kasta vilsna ilskna blickar ner i djupet

dit döden och ömkligheten i allas vårt liv

stund efter annan dragit sig tillbaka

för att återfinna den stora lidelsen – romantiken

den som fortfarande bär upp vår närvaro i tiden                          

till ljudet av en själslig vibration vi ännu inte vet

kostnaden för eller namnet på –

såvida inte romantiken själv är svaret på allt det

som leker i vår häg och får vårt sinne att brinna

Så länge vi inte är döda har vi tiden på vår sidaHEt

 

 

Enligt stämpeln på insidan av boken

är detta (som jag läser) ett läsexemplar

av Harald Forss ”Än sjunges hjärtas lov”

upphunnen och upphittad på antikvariat sommaren 2024

alltså 44 år sedan den gick tlll trycket

då frågar jag mig förbryllat: vad skulle det annat kunna vara

ett festivalexemplar, något att skylta med

men aldrig någonsin någonsin läsa i?

 

med förlov sagt, Harald, du var en vresig gammal man 

när jag träffade dig

med våldsamma gester styrde du upp klotet

och tog då och då fönstervägen bort från det

debatterande sammelsurium som ofta blev följden av ditt

ledarskap, du kunde inte på annat sätt

uttrycka din ilska över den stillastående luften här inne

du ville alltid revolt, att din vidbrättade hatt

skulle kastas som en handske

i ansiktet på den som vurmade enbart för skönhet

och milda fläktar