Eftersom jag är admin granskar jag alla kommentarer innan de läggs ut, men det fåniga är att man inte ser till vilket inlägg de hör. Alltså, ibland vet man inte var man ska svara på dem. Nyss publicerade jag i alla fall en kommentar från en anonym filur som föreslog att vi skulle lägga ner och skrev något i stil med "Ni är alltså sju bloggare på den här bloggen – borde ni inte kunna få ur er ett inlägg om dagen i alla fall?"
Och, ja, det är väl en berättigad fråga. Ska vi ta och vara lite självkritiska, kanske? Varför är det nästan bara Andreas som skriver, med sporadiska inhopp från övriga? Varför är vi så motvilliga? Har vi inte tid/lust/ork? Vad är Argusbloggen till för? Borde vi lägga ner? Osv.
Eller också bestämmer vi oss helt enkelt för att anonyma klagomål inte förtjänar så här mycket uppmärksamhet.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
12 kommentarer :
Ang självkritik: vi hade liknande problem med vår retrogardeblogg. Nu driver jag, liksom Therese, egen blogg och jag har bestämt mig för fast uppdateringsrytm. Tre dagar i veckan. Jag känner att det är bättre att ha en låg men jämn takt. Ni kanske kan införa ett liknande schema?
Eftersom jag är den anonyme kommentatören ber jag att få bli rätt citerad: "en gång i veckan" skrev jag, inte "en gång om dagen".
Argusbloggen är en av de få bloggar jag läser. Visst kunde det finnas fler inlägg, det hade varit trevligt. Men hellre bra och tänkvärda texter än skit, det finns det nog av på andra ställen i bloggosfären. Men man kanske blir utesluten ur sistnämnda om man inte levererar X antal texter per dag eller vecka. I så fall utesluter jag hellre mej själv. Det var väl frihet och möjligheter internet skulle handla om i begynnelsen (som fri radio teve för högre kvalitet, ha ha)? Och inte regler. Jag håller på Den blinde Argus, hur ofta eller sällan texter än publiceras.
Tack, Jonas, det var fint skrivet. Jag tror inte heller vi skulle klara att ha ett schema, som Carl föreslår; i varje fall för mig skulle det leda till någon form av publiceringspanik och säkerligen resultera i diverse meningslösa inlägg ... Men, då talar jag alltså bara för mig själv.
Och anonym: Det var lustigt, för jag skrev faktiskt "en gång i veckan" först, men sedan tänkte jag "det kan han/hon väl ändå inte ha menat?" och så ändrade jag ... Vilket inlägg var det du kommenterade egentligen? Och hur kommer det sig att du ändå läser Argusbloggen, trots att vi uppdaterar så sällan?
Konstigt att ni (eller snarare du) känner dig påhoppad, när någon gillar bloggen och gärna vill läsa mer.
Man ska inte bekymra sig om sådant - skriv så ofta eller sällan ni vill, jag kommer att fortsätta läsa.
Ja, visst är känslor konstiga?
Jag tog mig friheten att radera en kommentar där jag blev kallad "idiot", om någon undrar.
Nej, lägg inte ner. Det är alltid väldigt läsvärda inlägg. Jag lutar åt att det bästa är att hålla en ganska låg takt, åtminstone inte känna sig pressad att skriva varje dag - det kan dagboksbloggar göra, men det är ju något annat.
Tack, Maja. Och Håkan. Fast det kanske mest är Andreas som ska ta åt sig äran, eftersom han är flitigast av oss.
Och Maja, det var ett väldigt roligt sammanträffande, för jag håller precis på och läser din "Myggor och tigrar" och är helt fast i den. Mannen här hemma också, han knycker den så fort jag lägger den ifrån mig. Jättebra och modig och intressant bok!
Hej. Jag är skyldig. Och oskyldig. Har saknat privat tillgång till dator alltför lång tid, eftersom jag är på väg att köpa ny och har beslutsångest vid köp av dator.
Men sen ska ni få se på attans inlägg.
För övrigt skrev jag ju flitigt här under ett par år. Men den som är flitigast är Andreas, och ni andra: Kom igen. Men gör det när ni vill och har något att lufta.
Skicka en kommentar