2026-08-24

Nicko Smith recenserar Louise Halvardssons ÅSEXUELL - en våt kärlekshistoria (Poesiwerken Publishing, 2026)

Nedanstående recension är skriven av Nicko Smith, poet och kulturskribent som är bosatt i Vasa. Han har under ett antal år drivit poesibloggen NICKOPOET.com, det främsta forumet för svensk- och finlandsvensk poesi. Genom recensioner, intervjuer, dikter, betraktelser så är han troligen den skribent som har bäst koll på den svenskspråkiga poesin. Hans egna diktsamlingar är också väl värda att läsa, t.ex. "Bipolära skeppsbrott i Österbotten" (2016),  "Järnjungfrupoesi" (2022), "Dikter i urval" (2023).  /red.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 



Författare: Nicko Smith
Publicerad: 2026-08-22, nickpoet.com


Det börjar som en ganska absurd kärlekshistoria. En kvinna blir förälskad i en å.

Inte särskilt många diktsamlingar har en sådan öppningsreplik. Men Louise Halvardssons Åsexuell gör det och vägrar sedan släppa taget. Här finns en å som heter Assman, en poetisk kärleksrelation som är både erotisk, komisk, ekologisk och stundtals ganska sorglig.

Halvardsson har byggt hela samlingen kring ordet ”å”. Det blir inte bara ett vattendrag utan också ett språkligt lekfält. Samlingen är indelad i avsnitt som ÅterstodenÅsynenÅtrånÅrsverketÅverkanÅtskiljandetÅngern och Återfallet. Inför varje del får vi en ordboksdefinition, nästan som om poeten försöker skapa ett helt eget lexikon för denna märkliga kärlek.

Och det fungerar.

För Åsexuell är lika mycket en bok om språk som om sex och natur.

Det är också där Halvardsson är som bäst. Hon tar vardagliga saker och vrider dem ett halvt varv. En flytt blir en separation. En badtur blir en erotisk akt. Vattennivån blir en känslomässig temperaturmätare. En burk med innehåll från ån blir en kärleksrelik i skafferiet. Till och med Blocket, bostadskön, Instagram, Platsbanken och bussarna får plats i denna märkliga romans.

Det gör att dikterna aldrig känns särskilt högtidliga.

Och tur är väl det.

Halvardsson skriver med en punkpoets direkta blick. Hon är inte rädd för kön, kroppsvätskor, ålder, celluliter, svett, urin eller dålig lukt. Tvärtom använder hon det som motmedel mot den romantiska naturbilden. Ån är inte någon vacker liten metaforisk bäck som skimrar i kvällsljuset. Den kan vara kall, grumlig, stinkande, lerig och full av sådant som människor slänger i den.

Precis som kärleken, alltså.

Det finns också en tydlig humor i hur berättarjaget behandlar ån som en faktisk partner. Hon visar bilder på ån när andra visar bilder på partners och hundar. Hon leker med tanken på jobb som å-ambassadör och åsköterska, räknar på avståndet till sin älskade och börjar till och med notera andra vatten på närmare håll. Och när tvivlet kommer googlar hon frågan: är det normalt att vara attraherad av en å?

Men under humorn finns hela tiden frågan: Vad är egentligen en kärleksrelation?

Måste den bygga på två människor? Måste den vara sexuell? Måste den vara ömsesidig? Och vad händer när den ena parten i relationen inte kan svara, protestera eller flytta med?

Där blir Åsexuell mer intressant än den första idén kanske antyder. Förhållandet till ån är dessutom märkligt asymmetriskt. Jaget kan älska, längta, bli svartsjukt, flytta och ångra sig. Ån bara ligger där. Eller rinner. Den är både älskare och landskap. Både kropp och plats.

Och kanske är det just det som gör separationen mot slutet så effektiv.

När berättarjaget flyttar till staden försvinner inte ån. Den fortsätter att rinna. Det är människan som har lämnat. Där finns plötsligt något betydligt sorgligare än alla tidigare sexuella ordlekar. Stadens vita väggar, hyreshus och spårvagnar ställs mot vattnet, gräset och kroppen. Avståndet blir konkret: över hundra kilometer.

Då blir Åsexuell också en bok om att lämna en plats man egentligen inte är färdig med.

Och det är kanske här Halvardssons punkbakgrund blir tydligast. Hon skriver inte den där sortens poesi där man försiktigt står bredvid känslan och betraktar den. Hon kastar sig rakt ner i den. Ibland med huvudet före.

Det kan också vara samlingens svaghet.

När samma sexuella bildspråk återkommer gång på gång tappar vissa dikter lite av sin kraft. Det som först känns provocerande blir efter ett tag en del av systemet. Ån har blivit så sexuellt laddad att nästan allt kan tolkas som sex. Ibland önskar jag därför att Halvardsson hade hållit tillbaka en aning.

Men samtidigt är det svårt att klaga på att en bok som heter Åsexuell är just… åsexuell.

Detta är en märklig och ibland överraskande diktsamling om begär, natur och behovet av att höra hemma någonstans. Den handlar om en å, men egentligen handlar den lika mycket om människan som står bredvid den.

Om att vilja bli sedd.

Om att vilja bli berörd.

Och om hur svårt det kan vara att lämna något som aldrig ens kunde följa med.


2026-08-10

Ny diktsamling av Lennart Sjögren!

Lennart Sjögren (född 1930) har släppt en ny diktsamling, kanske den trettioandra i ordningen sedan debuten 1958. Det är en stor litterär händelse inte bara i Byxelkrok och på Öland utan även i Sverige och övriga världen. Ett hundratal personer hade samlats i Borgholms Folkets Hus för att fira detta boksläpp, med uppläsningar, musik, föredrag, film kaffe och bulle. Tillställningen orkestrerades av Litteraturnod Vimmerby.

Omslagsillustration: Eva Forsberg
Omslagsillustration: Eva Forsberg




Till er

gråa kalkstenshällar mot Kalmarsund

vill jag en sen vinterdag

ställa frågan om livet


Inte för att få ett svar

men för den sena dagens skull

och för att det är brukligt att ställa frågor

som inte har något svar


När det är som nu är sten var liv


När jag sluter ögonen

tycker jag mig höra sorlet ur den tid

när fisklikt simmade omkring

som snäckor, som räfflade stavar och annat

långt innan ni kallades ortoceratiter

i ert vatten utan namn och utan svindeln


Ni ger mig svindeln


Var ni då helt fria i er tanke

eller drömde ni om en annan frihet

än den tiden gav

Och nu när ni är så nära varann

säg mig vad ni vet om tiden och dess natur

varför det blev så här med de levande

och med de döda


Ska ni en gång bryta er loss ur det förstenade

och återgå till ert unga liv

eller har ni i det förstenade

ett liv jag inte känner?




2026-04-08

"Eyeless in USA" - 7.IV.26

 


     Ett finger 

     på avtryckaren


     Ditt finger


     I Fiendens Öga





           (dikt av Thomas C Ericsson, ur "före detta", 1992)








2026-03-19

Gerda Antti (1929-2026)

Får någon vecka sedan avled författaren Gerda Antti. Hon föddes i Övertorneå 1929, men hennes nyfikenhet och kunskapstörst tog henne snart ut i världen. I Stockholm fick hon jobb hos en fotograf och där träffade hon på Kisa-författaren Walter Ljungquist (1900-1974). Efter några år flyttade de till Walters hembygd. I ett torp i Lindhylta utanför Kisa startade Gerda sin författarbana. Jämte skrivandet var hon också verksam som politiker, nämndeman och debattör.

Här följer några dikter ur Gerdas första och sista böcker. Hennes författarskap startade 1961 med den lilla diktsamlingen Här och Nu (Bonniers). Sedan skrev hon med jämna mellanrum romaner och noveller om helt vanliga människor i en helt vanlig landsbygd. Men det är i de små korta texterna jag tycker hon var som skarpast. Inga onödiga ord. Inga snåriga ordbroderier. Bara det viktigaste.




ur HÄR OCH NU (Bonniers, 1961)


(Gerda Antti, fotograferad 2025 av Torbjörn Gustafsson)

TILLAGA DAGEN


Tillaga dagen, koka den, stek den,

eller varför inte stuvad dag?

I vilket fall som helst, förändra den,

ty dagen som den kommer är rå.




SOM KROPPEN SVÄVAR


Liksom kroppen svävar

mellan stegen

så svävar jag 

mellan rop och eko.

Mitt rop är min födelse,

mitt eko min död som rullar

hän emot evigheter. 



FJÄRILEN


Någon gång, men ingen såg det

lämnade en nyfödd fjäril

karmen till vårt österfönster.

Svag men stark och målad med

härlighetens stämplar i sitt mönster.


Puppan hänger ännu i oktober månad kvar,

den slänger lätt och dött där

när det blåser litet. Jord skall

du åter varda, men den som var där

är ej längre där. 





ur TANKAR OM TIDEN SOM VI LEVER I (Almlöfs förlag, 2024)


INTE ETT PISS


Inte ett piss!

Det säger jag varje dag

när jag öppnar brevlådan.

Likadant med telefonen

inte en jävel har ringt till mig!

Men du själv då?

När skrev du senast ett brev till nån?

När ringde du upp en vän?

Ja, där ser du!

Vi är likadana nu.


Att läsa ord

det är att lära.

Höra ord

det är att lyssna.

Men att få byta ord

det är att få leva.



FÖR MIN FRAMTIDS SKULL


För min framtids skull,

var jag i dag på banken

där jag satte in den första hyran

för den nya plats på jorden

där jag nu skall leva tills jag dör.

Ja, så skönt att ändå leva,

men skönt ändå att jag i förväg har betalt

den allra sista plats på jorden

den som finns på kyrkogården.

Den plats där man bor helt ensam.

Bara med en skylt att titta på

för den som går förbi.





ur LIVETS ALLA DAGAR  (Almlöfs förlag, 2025) 


Du har så gott om tid, 

så säger du

och därför gör du ingenting.

Men att du har så gott om tid,

vad gör du med den då?

Bara låta tiden gå.


Men livet, mitt liv

det behöver jämt veta

att jag är med hela tiden

och i mitt eget liv. 


Så det är livets alla dagar

de som du har med dig

där du nu ligger i din kista.

Det är de dagarna du levde

där du levde.


Men lever du nu,

det gör du väl inte?

Men livet, liksom almanackan,

liksom solen, natten, dagen,

ljuset, mörkret,

de fylls alltid på

med alla nya dagar

som då har med sig

det som alla dina dagar

helt var fyllda av. 



Men om livets själva mening

som det pratas, viskas, andas om

om det finns inget intyg

själv vet jag ingenting.


Men det har man ju ändå fattat

och hört och sett och tänkt uppå

det finns ju där i bröstet

och i skallen likaså.


Man undrar ju och tänker

att någonstans finns det ett kontrakt

från den som gav mig livet

men det har jag förlagt!








Böcker av Gerda Antti:

Här och nu (1961), diktsamling

Kväll efter kväll (1965), novellsamling

Inte värre än vanligt (1977), novellsamling

Ett ögonblick i sänder (1980), roman

Jag reder mig nog (1983), roman

Det ljuva livet (1983), kåserier

Hjärndöd (1985), debattbok, tillsammans med Lars Leksell.

Det är mycket med det jordiska (1987), roman

Fjärrvärme (1991), roman

Varav hjärtat är fullt (1993), roman

Bara lite roligt (1994), roman

Dessa dagliga dagar (1996), kåserier

Livet skriver kapitel (2001), roman

Ungdjävlar (2005), novellsamling

Carl von Linné (2007), vernissagetal

Min man David (2008), roman

Adamsons (2012), roman

Livet omkring (2015), “tankeprosa”

Här i världen (2020), “tankeprosa”

Sånger från Kisa (2022), sångtexter

Alla mina dagar (2022), “tankeprosa”

Tankar om tiden som vi lever i (2024), dikter

Livets alla dagar (2025), dikter

2026-02-24

”Eyeless in Kyjiv” 24.II.26


De snabbt tillkallade 

militärfordonen,
river upp moln av damm
som hindrar de förbipasserande
att se vad det är som egentligen pågår. 


Vi sitter på ett café en bit bort 

och känner doften av rök och död 

komma över oss. 

Gatan fylls av kaos och förvirring. 

De skadade bärs bort 

på provisoriska bårar 

och passerar oss på några meters avstånd. 


Efteråt minns jag  

bara flickans hår, 

som ligger kvar 

som en röd gloria 

runt hennes huvud. 


Två bortsprängda ögonblick 

som bränt sig kvar i minnet.




2026-02-05

Bland smådjur och harkrankar

Catharina Edin
räddar smådjur och harkrankar, det fjärde häftet i Skuggserien utkom sent i oktober.
Ola Lindvall skickade iväg några frågor till författaren…


Ola: Du växte upp i Norrland, och bor sedan länge i Stockholm. Hur kom det sig att du började intressera dig för poesi när du var ung? (du medverkade ju bl a i vår tidskrift Den Blinde Argus ett flertal gånger).
Catharina: Så fort jag lärde mig skriva, började jag skriva dikter, alltså när jag var sex år. Det var mitt naturliga uttryckssätt, tror jag. Jag minns en rad jag skrev som barn, som jag gillar: »julen kommer lika tyst, som när en mygga bryter ett ben«.


Finns det något i Arvidsjaur som du saknar i din vardag?
Jag saknar allra mest utsikten mot bergen, som man har var man än befinner sig i Arvidsjaur, och enkelheten i livet, närheten till allt, och kontakten mellan människorna som bor där.


Vad kan du annars längta efter?
Jag längtar alltid till nästa jul!


Vad läser du just nu?
Jag läser W Somerset Maughams roman 'The Merry Go Round'.


Finns det några svenska eller utländska poeter/författare du kan rekommendera?
Jag kan rekommendera den brittiske poeten Ted Hughes, som för mig är den störste av dem alla.
Bland svensk poeter, vill jag nämna Göran Palm, jag läste honom som tonåring och han hade stort inflytande på mig i några år, jag hade t o m några av hans dikter på väggen, inramade som tavlor, jag älskade verkligen honom.


Du verkar vara väldigt produktiv och har berättat att det i dina anteckningsböcker finns fler än tusen dikter och du har periodvis också skrivit en hel del på engelska, och flitigt publicerat dig online.
Vill du berätta något om den något ovanliga tillkomsten av din första bok, som gavs ut i USA 2017?

Det var min vän Jan Freundschah, som jag träffat på en engelskspråkig sida där man publicerade sina dikter – hon tyckte väldigt mycket om det jag skrev, ja, hon älskade det så mycket att hon dessutom började översätta mina svenska dikter med hjälp av Bing, och till slut hade hon en hel bok, som hon gav ut i flera hundra exemplar, på egen bekostnad. Helt otroligt!
 

Det brukar heta att man ska läsa mellan raderna – vad är det man kan hitta där?
Mellan raderna hittar man mig, hahaha.


Förutom smådjur och ditt skrivande – vad intresserar dig?
Jag har fyra vuxna barn och två små barnbarn, vi har alltid varit väldigt nära varandra och träffas ofta. Jag är intresserad av bildkonst och teater, film och heminredning, jag tycker om att vara utomhus, promenera, fika, träffa kompisar -


När du tar med familjens hund på promenad, brukar du mata änderna i Årstaviken då?
Jag glömmer nästan alltid att ta med nånting, men jag lägger en förmögenhet på fågelmat varje vinter och matar småfåglarna på andra ställen, som t ex på vår balkong!


. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tre dikter ur häftet Catharina Edin  Räddar smådjur och harkrankar




jag skriver vägnät

tar staden med mig
vart jag går

gatuslagsmål, vägförbindelser
rentav tågräls

alla gator är en och samma




*




jag har människor flanerande
i mitt inre

jag är en enda lång
boulevard

där jag tar slut, börjar jag om





*



  
i akvariet förvarar jag fisk
tills de kan stå på egna ben

jag uppfyller deras önskningar

räddar smådjur och harkrankar 
från drunkningsdöden

de får all min tillgivenhet

om natten vandrar jag dit
där det trollas med ljus och mörker



. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Häftet finns att låna på Kulturbiblioteket i Kulturhuset i Stockholm, och att köpa på St Paul Bok & Papper, S:t Paulsgatan 22-24, vid Mariatorget i Stockholm.
Vill du beställa så kontakta Ola på Instagram @dubbelpoeterna