2021-04-18

Mina vänners positioner

Peter Lindforss dyker upp när man
som minst anar det
med en oskriven dikt i bakfickan
och en mörkblå skepparkavaj från Filadelfiakyrkan
jag skulle säga att han var omvänd
om det inte hade funnits en sådan
kontinuitet i hans ögon
varje morgon en kopp kaffe
och ett toalettbesök i kyrkan
det gick att leva så också
idiotiskt att supa ihjäl sig
när det blivit vår
jag tänker på mina vänners positioner
i ett spel om vinst och förlust
där bönderna
var dagens skörd av odödliga dikter

*

Nicko Smith skriver om Peter Lindforss utifrån hans senaste/sista bok.

2021-04-17

John Peter Gister igenkänd

Idag såg jag John Peter
sitta på en uteservering vid Fridhemsplan
det var årets första varma dag
han var inblandad i nån sorts
transaktion
med sina vänner vid samma bord
han bar överrock, hatt, mörka glasögon
som om han både ville och inte ville
bli igenkänd
men hästsvansen och uppsynen
avslöjade honom
märkligt hur ens döda vänner
överlever en själv

2021-04-14

Svensk underground

den har en startsträcka på 100 år
det är värt att lyssna efter
den kommer att återuppstå
antologierna kommer att behöva revideras

vi spränger banken
när litteraturstödet återinförs
plakaten vänds upp-och-ner och bak-och-fram
när tiden är inne

poesins agenter
fotokopierar evigheten
som ligger lugnt
och ser på

2021-04-11

Att uppleva tilltalet

– om Maria Tonkins diktsamling Maria av Egypten

I den kristna sfären kallas det för ”tilltal”. Upplevelsen av att Gud talar till en, Han/hon har ett budskap.
Helgonet Maria av Egypten, som levde på 300-talet i Alexandria, var med om det. Hon tog sig av en ingivelse med båt till Jerusalem, tillsammans med en skara pilgrimer. Där, i födelsekyrkan, framför en ikon av jungfru Maria, mottog hon följande budskap på så sätt att hon hörde en röst som tycktes komma inifrån ikonen: ”Gå ut i öknen. Korsa Jordanfloden och du ska finna överväldigande frid.”
Tidigare hade hon levt erotiskt utlevande som aktris, sångerska och kurtisan i Alexandria. Ekon av det skulle finnas kvar i hennes kropp länge. Men så småningom, som en eremit i öknen, fann hon friden, den frid som sägs övergå allt förstånd.

Nej, det här handlar inte om en helgonberättelse, eller gör det det? Det handlar om en nyutgiven diktsamling, en diktkrans, av Maria Tonkin med titeln Maria av Egypten (Black Island Books, 2021).
Min beskrivning här bygger i huvudsak på uppgifter i efterordet till boken. Och diktsamlingen kräver nog en viss förförståelse. Rent språkligt/lyriskt innebär Maria av Egypten inte några större överraskningar, då den rör sig om ett ganska traditionellt lyriskt idiom. Det fåtal metaforer texten innehåller är visserligen ditsatta med säker hand.
Den springande punkten här handlar snarare om frågeställnngen: Hur förhålla sig till en svit dikter skrivna i jagform utifrån ett kristet helgons perspektiv? Dikter skrivna utifrån en avlägsen tid och en avlägsen plats, på sätt och vis också utifrån en avlägsen föreställningsvärld, som det ju är, även om Sverige förmodas vara ett kristet land.

Men det mänskliga är tidlöst om än i religiös dräkt:

Över de ömma ställen där männen rört mig / glittrar floddroppar, blandade med mina tårar

Minnen av den erotiska utlevelsens styrka blandas med upplevelserna av frid och överjordiskt ljus, ibland i samma dikt. Här finns en hängivelse i den röst som möter läsaren och en inövning i allvaret som jag tycker bådar mycket gott för Maria Tonkins (f. 83 med tre diktsamlingar bakom sig) fortsatta diktning.

Den avslutande diktsviten Kvartett för tidens ände skildrar ett människoöde under andra världskriget med djup existentiell klangbotten. En annan Maria får här träda fram, denna gång i dikter i du-form. Det rör sig om poeten, medlemmen i motståndsrörelsen och ortodoxa nunnan Maria Skobtsova från S:t Petersburg som levde i exil i Paris och drabbades av världshändelserna som så många andra. Dock är ödet individuellt. Det har i hennes fall t.o.m. ett nummer inristat från koncentrationslägret Ravensbrück. Skobtsovas öde har inspirerat Maria Tonkin till att pröva sina vingar i den annaachmatovska formen. Slutet ör mycket starkt:

och du, fånge nummer 19263,
byter en del av brödransonen
mot tråd till en sista textilikon,
aldrig fullbordad, av befrielsen.

2021-04-08

Stavgång

det finns sådant jag inte kan göra längre
och risken är hela tiden att jag blir sämre

men småfåglarna flyger upp mot himlen
när jag kommer förbi och sätter stavarna i marken

vi närmar oss
lyrikens expansiva tid

friskheten sätts på kartan
av Uje Brandelius
så varför inte
även av mig

2021-04-05

När ljuset kom från Åkarp

På den tiden
när ljuset kom från Åkarp
och Poul Borum kallade mina dikter för ”slarv”
levde jag oskyddad
vinden kastade upp
en näve tid
när jag gick förbi
en del av det fastnade i håret
och visade mig vägen
Budskapet var ”läs & skriv väl”

2021-04-02

Mellanspel 2

”Mina” författare var alltid de som bröt sig ut
vad ville jag dem
gensvar från det inre
till det yttre
jag kunde ge er namn
men det är onödigt
ni vet själva
vilka som är odödliga poeter
och vilka som bara låtsas