Den länge efterväntade boken Poesiåret 2023 (Örnen och kråkan) har nu kommit ut. Den bekräftar att intresset för poesi är i stigande, men att huvudingången för unga och inte längre så unga poeter har flyttats till communityn, uppläsningen, stencilförlaget och bort ifrån de stora förlagen som behåller sin andel lyriska utgåvor men inte visar någon större engagemang i utgivningen. Mellanstora förlag ger inte ut någon poesi alls. Det är MWO som skissar denna utveckling.
Snyggt är annars hur Fri Press i Poesiåret 2023 lyfts fram som det kanske viktigaste förlaget bland de minde och oetablerade som Örnen och Kråkan inte offrar någon enskild betraktelse över.
Det är nämligen
två diktsamlingar utgivna på detta charmiga förlag – som jag själv är partisk inför
- som avslutar årets upplaga. Det är Eric Fylkesons Flyktdjurets dikter,
som tillsammans med Peter Lindforss postuma De långa resorna är över ges
det sista ordet av redaktören. Fri Press behåller laddningen i dikten, den som
en gång i tiden odlades av Poesiförlaget och andra undergroundrörelser.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar