2015-03-30

Ny dikt av Peter Lindforss

I had to go all the way
not that I was brave
on the contrary
but the road had no exit

- Peter Lindforss

2015-03-27

Pressmeddelande Aurora och Romantiska förbundet

Jag lämnar Romantiska förbundet och arbetet med tidskriften Aurora i samband med årsmötet i vår. Det har varit (drygt) tio arbetsamma och roliga år. Jag har varit ansvarig utgivare för Aurora sedan 2008, om jag inte missminner mig.

Det är lite speciellt att vara redaktör för en tidskrift som grundades 1978 och inledningsvis fick en del stöd, men som blev av med sitt kulturtidskriftsstöd 2000 för att aldrig lyckas få tillbaka det. Upprepade gånger har jag stött på Kulturrådet och formulerat ansökningar med argument som att vi "är ett komplement till OEI och Glänta", senare "vi är den enda kvarvarande romantiska tidskriften" osv. Allt har varit att tala för döva öron.

Vi har successivt förbättrat tidskriften och publicerat unikt material trots nollbudget (pengar är inte allt, men pengar är i viss mån nödvändigt). Aurora var en bra tidskrift redan under Bengt O Björklund som var redaktör innan mig!
Nu känns det svårt att hitta fler vägar att utveckla Aurora och nu får andra ta vid.

Vill Sverige ens ha tidskrifter ägnade de sköna konsterna? Som inte lägger sin huvudtonvikt vid de akademiska teorierna?

Jag fortsätter och går vidare med andra projekt.

Här finns presentation av Auroras senaste nummer.

2015-03-20

R.I.P. Charlotta Cederlöf (1965-2015)


En poet har lämnat oss.
Hon tillhörde Den Blinde Argus redaktion några år under det intensiva nittiotalet. Vi träffades några gånger i samband med uppläsningar och Hultsfredsfestivaler. Alltid lika full av energi och glädje.
Nu har hennes röst tystnat.

Boktitlarna är som en dikt, som aldrig tar slut.
Tusen år och två minuter.
Och likväl rör hon sig.
Hello Love!

Hennes röst kommer att saknas.





(Lyssna på Charlotta Cederlöfs sommarprat från 1998 på SR.se)

Foto: Anders K Johansson, Hultsfredsfestivalen 1995

2015-03-18

Disparata författare på Release me

Det var en egendomlig om än givande tillställning på Kulturhuset igår. Release me, hette den, och var den senaste varianten på att ge uppmärksamhet åt boksläpp av författare som strängt taget inte har något gemensamt, utan ger ut helt disparata böcker.

Medverkande igår den 17 mars var Niclas Nilsson (poeten), poeten och essäförfattaren Mats Söderlund, behöver-ingen-presentation-Ann-Heberlein och den nya stjärnan, arbetslöshetsforskaren Roland Paulsen.

Det var en märklig blandning som sagt. Här några strödda intryck:

Lika generös som Niclas Nilsson verkar vara på det personliga planet, lika torr tycker jag hans poesi är. Vad kan man förvänta sig annat av en bok (Mene tekel) som gör cut-up på hela världslitteraturen, även om Niclas Nilsson föredrar benämningen collage-diktsamling.

Mats Söderlund är förvisso poet och f.d. ordförande i Sveriges Författarförbund, men nu har han slagit sig på att skriva essäböcker om teman som manlighet och kärlek (hänger i viss mån ihop). Göra män heter den senaste, och är av allt att döma en självkritisk men också manskritisk bok. Hans förläggare, chefen på Ordfront, Pelle Andersson kommenterade att boken snarare är systemkritisk. Låt gå för det. Varför skulle inte sådant som framstår som kritik av mannen och mansrollen i själva verket snarare kunna vara exempelvis kritik av marknadsekonomin?

Efter pausen äntrade Ann Heberlein (ok doktor i teologi då) scenen i stormönstrad klänning och läste rätt-upp-och-ner sin kommande novell på Novellix med titeln Fas 3. Titeln luras lite grann, i huvudsak är det en infernalisk äktenskapsskildring, men den berör också orättvisor i arbetslivet och inkomst mellan kvinnor och män, när kvinnan hamnat i sysselsättningsåtgärder efter att tidigare ha ägnat en del av sitt arbetsliv åt vård av (frisk) man och barn i hemmet. Boken kommer inte ut förrän i maj, så detta var en dramatisk smygrelease.

Slutligen kvällens stjärna, doktorn i sociologi, Roland Paulsen. Jo, denna förväntade dramaturgi hade kvällens upplägg. Omskriven och nästan omsusad äntrade han scenen – och framstod som en ung kille i synthrockarlugg. Och jo, hans nya bok, Vi bara lyder verkar vara en väldigt välskriven och intressant skildring av arbetsförmedlingen granskad inifrån, men jag hann bara läsa inledningskapitlet då jag lånade ut den direkt till en arbetslös person i penibel situation. Må boken göra sin verkan och arbetsförmedlingen läggas ner!

2015-03-17

Ragnar Strömberg om att debutera 1975

"Jag [var] visst och sant sprungen ur vänsterrörelsen, men min diktning var en utbrytning ur och en avståndsmarkering gentemot den sorts flacka, kraftlöst agitatoriska, parollskrikande "dikt" som förknippades med rörelsen. Redan titeln [utan önskningar] väckte misshag hos politrukerna och 40 år senare kan jag konstatera att ingen av de - faktiskt ganska få - som då framhölls som exempel på politiskt medveten dikt, längre skriver."

ur mail från Ragnar Strömberg, publicerat med hans tillstånd.

Kritikerdebatten

Lars Hermanssons inlägg i kritikerdebatten förra veckan var för mig det hittills mest läsvärda.

Jag hade då inte kunnat föreställa mig den reaktion den väckte; redan dagen efter gick Malin Ullgren ut i DN och påstod att Lars Hermansson (liksom tidigare Magnus William-Olsson, Kjell Espmark och Daniel Sandström) bara försvarade manliga bastioner. Och att det var onödigt att gå till läggen för att slå fast detta.

Personligen anser jag att könet nog är en marginell förklaringsfaktor i just det här fallet. Dessutom talar väl inte debattörerna med en och samma röst?

Kanske är det lite tröttsamt ändå att det är samma gamla vanliga debattörer som dyker upp igen så fort kritiken ska debatteras. Men också t.ex. Åsa Beckman har ju en i högsta grad offentlig plattform att debattera ifrån och också hon tillhör ju de vanligaste debattörerna sedan tjugo år!

Min personliga åsikt är för övrigt att Åsa Linderborg - trots sitt stundtals påfrestande Putinkramande - gör den bästa kultursidan i förhållande till utrymmet och resurserna.