2015-07-30

Kort om Bernur

Det är en imponerande lista Bernur presenterar, över danska och svenska diktsamlingar han recenserat. Men jag förstår inte på vilket sätt det skulle vara ett inlägg i poesidebatten? Bernur har recenserat 32 danska och 62 svenska diktsamlingar, mer än många kulturredaktioner orkar med. Men menar han i och med detta att det kommer ut alldeles tillräckligt - kanske rentav för många - svenska diktsamlingar?

Han skriver att det kommit ut 62 diktsamlingar på 35 förlag under drygt två års tid, "vilket nog får ses som en hög siffra". Skulle önska ett förtydligande här. (Svenska klassikerutgåvor borde för övrigt inte räknas in bland nyutgiven lyrik.)

Att han trots detta missat några böcker, inklusive Peter Lindforss "Det finns mer" är uppenbart. Min egen diktsamling minns jag inte om jag skickat till honom, tror det. Men var och en gör sina redaktionella urval.

2015-07-28

Poesidebatten tar en paus

Expressen Kultur bad Malte Persson att "runda av" poesidebatten. Tyvärr gjorde han det med en väldigt föraktfull och nedlåtande artikel, det sämsta inlägget hittills i hela debatten.

Alla debattörer hade fram till dess skrivit seriöst och konstruktivt, om än från olika vinklar. Maltes bidrag mäler ut sig själv som ett tydligt beställningsarbete.

Han anklagar andra för att bedriva PR och positioneringsarbete, men det är han själv som gör det.

Här några korta punkter av min kritik: För det första nämner han ingen av de danska poeterna vid namn (men han påtalar att flera av dem är över 25).
För det andra nämner han ingen av sina meddebattörer vid namn. En av dem kallar han en "nittiotalist som skriver oslipad talspråklig poesi". De enda han nämner vid namn är några svenska poeter, nämligen Jenny Wrangborg, Athena Farrokhzad och Johan Jönson. Dessa omtalar han som någorlunda säljbara ("bredbara") och folkliga poeter. I fallet med Jenny Wrangborg stämmer det definitivt.

Men lägg märke till en sak; Malte nämner även sig själv. Detta med den luriga formeln "Ingen av oss är under 25, förstås". Ingen av oss? Plötsligt räknar Malte in sig själv som en av de folkliga poeterna utan att läsaren riktigt hinner uppfatta hur det gick till. Han skriver in sig själv i sammanhanget på ett så omärkligt sätt som möjligt.

Allt detta vitsande om margarin och bredbar står mig upp i halsen! De danska poeterna jämförs med en margarinfabrik. Lägg märke till att margarin är ett surrogat för äkta smör. Om Malte vill vara "bredbar" på detta sätt så är det upp till honom, men jag skulle betacka mig för sällskapet.

Efter detta inlägg tystnad och paus.

P.S. Ser att Aase Berg har skrivit en recension som också är ett slags inlägg om den danska poesin där hon passar på att svepa till den svenska poesidebatten. Hon anklagar - helt samkörd med Malte Persson - de unga poeterna för att vilja bli "curlade av Bonniers". Men vad ihåligt det låter här! Varför låter hon och Malte Persson sig ges ut av Bonniers då, och varför vill hon att andra inte ska bli utgivna av dem eller andra storförlag? Dörrvakter (och hisspojkar)!

Peter Lindforss har gått bort

En av Sveriges främsta poeter har gått bort. Jag fick ett dödsbesked sent igår kväll. Peter Lindforss är borta, hittad död på sin sovplats. Jag är chockad och ledsen, inte minst över att han tvingades leva som hemlös sedan våren 2014, efter att ha blivit vräkt från sin lägenhet. Det ska inte behöva vara så! Och att han ska behöva skämmas över sin situation. Han har funnits i mina tankar i allt jag skrivit under senaste året, bl.a. figurerar han i en diktsvit jag skickade Lyrikvännen för några veckor sedan för eventuell publicering. Han är den poet och människa jag haft kanske mest utbyte av under de senaste åren, inte minst i samband med att vi gav ut hans dikter i samlingen "Det finns mer" (Bokförlaget Megafon, 2014). Hur många recenserade den, en av de starkaste diktsamlingarna från 2010-talet? Då visste jag ännu inte att han just hade blivit hemlös. Peter skickade mig periodvis en dikt om dagen via telefonen. Några av alla dikter han skickat efter bokpubliceringen har jag lagt ut på bloggen. OBS! Det här är ingen minnestext, det kommer senare.

Peter hade humor och självironi. Men allt han gjorde var samtidigt på allvar.

*

Jag har alltid varit ärlig
jag ljög när det var tvunget
jag skrev skit när jag
behövde pengar
likt förbannat är jag en poet att lyssna på

- Peter Lindforss

2015-07-23

Svensk poesi inte sämre än den danska bara mer likriktad

Nej, den svenska poesin är inte sämre än den danska, även om man skulle kunna tro det utifrån en del turer i den pågående poesidebatten (som började med Anna Axfors inlägg i AB 4/7 om att förlagen sviker de unga poeterna).

Däremot är den svenska poesi som antologiseras och får uppmärksamhet generellt sett sämre än den danska.

Anna Axfors skriver på twitter att det var ”mångfald” hon var ute efter, inget annat. Peter Nyberg skriver i Expressen 21/7 att svensk poesi är för ”svår”. Ingen sätter fingret på eller talar rent ut om vad det egentligen handlar om.

Enligt min mening handlar den svenska poesins svaghetstillstånd – för vi får nog erkänna att det finns ett sådant – om något så pinsamt som estetisk likriktning. Den svenska poesin är inte alltför ”svår” – den är däremot sedan tio-femton år inkrökt i språkmaterialistiska dogmer som att: 1) en dikt får absolut inte se ut som en dikt brukar göra 2) en dikt måste avlägsna sig så långt som möjligt från det talade ordet. Det säger sig självt att det blir svårt att upprätthålla en kommunikation med en publik under såna villkor. (Finns det språkmaterialistiska dogmer? Ja, läs de första inflytelserika numren av OEI. Se hur utgivningen har sett ut.)

Det finns en relativt nyutgiven dansk antologi med svensk poesi, Ny svensk poesi från 2014, lika väl som det finns en nyutgiven svensk antologi med danska dikter. Här kan man se bilden av respektive lands litteratur. I den danska antologin med svensk poesi presenteras dikter av Ida Börjel, Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg, Hanna Hallgren, Linn Hansén m.fl. Någon bred eller muntlig poesi ingår inte i urvalet. Ur förlaget Arenas presentation:

”Mange af digtene er præget af neologismer, af udeblivelsen af fortælling og et centrallyrisk jeg.”

Med enstaka undantag är det här en presentation av den språkmaterialistiska generationen runt tidskriften OEI och dess estetiska inriktning.

Bredare poeter som exempelvis Bob Hansson antologiseras inte. Inte heller poeter på småförlag med andra ambitioner än att leva upp till bilden av den kritikeromhuldade samtidspoesin. Något liknande kan sägas om den tidigare antologin – för en svensk publik – som Bonniers utgav för några år sedan under titeln 32/2011. Också den har samma exkluderande funktion i sitt urval.

Den danska poesin i ”Nervsystem” är jämförelsevis spretigare, mer tillgänglig, har både mer humor och mer hetta. Visst finns det konceptpoesi även på danska – men den fyller sin plats i helheten snarare än att fullständigt dominera urvalet, som i svenska sentida poesiantologier.

Det behövs en större mångfald i svensk litteratur!

2015-07-18

Anna Axfors slutreplik

Rasande rolig (och skicklig) slutreplik av Anna Axfors i AB idag. - Det där med Augustprisnominerade kukar har jag aldrig provat, kanske därför jag "tvingats" ge ut på småförlag hela mitt liv. - Läs gärna även TCArgus kommentar här nedan!

Uppdatering fundering: Jag har nu läst Axfors' artikel några gånger och jag måste säga att den också är rätt bisarr. - Jag tillhör den generation som var ung vid mitten/slutet av 80-talet. Visst ville vi bli utgivna på etablerade förlag (några av oss lyckades också rätt snabbt med det). Men inte väntade vi på att gå några skrivarskolor och inte heller limmade vi på kultureliten!

2015-07-16

Gunnar Nirstedt ger sig in i poesidebatten

Förläggaren och gamle Argus-bekantingen Gunnar Nirstedt ger sig in i Axfors-debatten, med ett inlägg i Aftonbladet igår. Eftersom artikeln inte finns på nätet citerar jag här ett längre stycke:

"Det är förlagens fel att vi inte har en poesiboom som i Danmark, menar Anna Axfors (Aftonbladet 4 juli) och det förlag som nämns med namn är Bonniers. Det är märkligt med tanke på att Albert Bonniers Förlag är Sveriges i särklass största poesiutgivare. Ett sextiotal poeter är knutna till förlaget. Utgivningen ligger stadigt på minst tio poesiböcker om året. Bland senare års debutanter märks Helena Österlund, Athena Farrokhzad, Agnes Gerner och Gabriel Ilkes-Sznap.

Jag skulle snarare säga att vi i Sverige har upplevt en poetisk guldålder", skriver Nirstedt och hänvisar till utgivningen av antologin 32/2011 för en överblick.

Det är säkert sant att Bonniers är Sveriges största och kanske även viktigaste utgivare av lyrik - skam vore det väl annars. Men nog kunde utgivningen vara lite modigare? Jag lastar inte Gunnar Nirstedt för det, men till exempel kunde man väl låtit bli att lägga ner BLM inte bara en utan två gånger (1999 och 2004)?

Det där att vi lever i en poesins svenska guldålder är en illusion, även jag kan hänvisa till antologin 32/2011 för att påvisa det. Jag efterlyser en utgivning som inte så tydligt lever i efterdyningarna till språkmaterialismen. Det mesta har under senare år luktat OEI-skolans efterklang.

Uppdatering: "Många av dem som ges ut har ett sönderslipat språk", säger Anna Axfors i DN idag. Det är faktiskt precis vad det handlar om!

2015-07-13

Nya numret av tidskriften Aurora

Jag har visserligen slutat som ordförande i Romantiska förbundet, men ett tag till är jag engagerad som ansvarig utgivare och en av redaktörerna för tidskriften Aurora.

Nummer 1-2/2015 som utkommer i dagarna innehåller framförallt två exklusiviteter, en intervju med fristadsförfattaren Ragip Zarakolu och en dito sällsynt intervju med Ann Jäderlund. Temat är "Litterära förbindelser Sverige-Amerika". (Kopplingen här bestod ursprungligen av att Ann Jäderlund har översatt Emily Dickinson men intervjun tar upp så mycket annat också. Det blir en ingång till hela hennes författarskap, tycker jag.) Medverkande i övrigt: bl.a. Katarina Wallin, Per Helge, Susan Cohen, Bo Gustavsson...

P.S. Den som är intresserad av temat för sommarens stora utställning på Göteborgs konstmuseum, Den romantiska postmodernismen, kan med fördel kika i förra numret av Aurora (nr 4/2014) där Kristoffer Arvidsson (som skrev avhandlingen med samma namn som utställningen) skrev en artikel speciellt för Aurora på det närbesläktade temat "Romantiken i samtidskonsten".

2015-07-07

Axfors debattartikel har sina poänger men får hon något svar?

Det är lätt att förstå Anna Axfors frustration över läget inom svensk poesi. Den nödvändiga förnyelsen och utvecklingen av svensk poesi känns försenad med en 5-10 år. Det finns liksom ingen samtidspoesi efter språkmaterialismen.

En stor del av skulden ligger hos förlagen. Visst är det patetiskt att nästan inga debutanter ges ut, men tro inte att unga författare är ensamma om att ha svårt att få ut sina alster, det är ju snarare poesin som genre som är hotad i dag.

Anna Axfors skulle kunna vara en del av denna förnyelse, men det är för tidigt att säga. Skulle dock vara kul att få veta varför det är det norska förlaget AFV Press som ger ut unga svenska poeter som inte de svenska förlagen ger ut. Hur ser det ut med distributionsmöjligheterna; det finns praktiska problem vad gäller för poesin att gå över gränserna i Norden, även om intresset från Norge för ny svensk poesi har funnits tidigare under 00-talet (Flamme forlag).

Uppdatering: Anna Axfors får svar på tal av (sin fb-kompis) Jack Hildén. Det är, som någon sa, bra att debatten förs men jag är ganska säker på att Axfors hellre hade fått svar från någon redaktör eller chef på de större bokförlagen. Men det är notoriskt svårt att få svar från några makthavare i sådana här underifråndebatter; hur många svar tror ni jag fick från Kulturrådet på min debattartikel från 2012?

Uppdatering 2: Även Kristian Lundberg ger sig in i debatten. Misstron mot författarutbildningar/skrivarkurser delar jag. Men det är en annan historia.

Uppdatering 3: Victor Malm i Expressen uttrycker en uppfriskande tilltro till den unglitterära tidskriftens möjligheter även i framtiden. Hade han dessutom i sin uppräkning nämnt 80- och 90-talens Den Blinde Argus bland unglitterära tidskrifter hade jag naturligtvis tyckt hans lista varit ännu mer komplett...

Uppdatering 4: Läsvärd sidokommentar av Helena Fagertun på Hundra namn. Fast jag undrar lite grann varför hon, som hon själv skriver på bloggen, slutade "skriva" efter att Bonniers på ett senfärdigt och klumpigt sätt hade refuserat hennes debutmanus? Det finns ju fler bokförlag att vända sig till och t.o.m. egenutgivning! (Systrarna Brontë debuterade genom egenutgivning av Poems en gång i tiden!) - Vad gäller klyftan mellan oetablerade och etablerade har Fagertun dock rätt.