2016-05-03

Sibbared trollslända

[dragonfly: Cordulegaster annulatus]

Flerfärgad trollslända

meh, det där som Henrik Venant påstod, att en dagslända bara kan leva en dag är faktiskt inte sant. Den kan leva i flera år. Men är man noggrann vet man dock att en ]slända inte är ett/en troll[.
I övrigt får man gissa.


[Före, skola affischer ett sätt att använda illustrationer förmedlar kunskap om biologi, medicin, 
geografi och teknik. I höst är vi fascinerade av affischen hantverks detalj och bli inspirerad att 
bläddra igenom tunga lexikon att lära sig lite mer om livscykel  sländan och valnöt fruktmognad.
Diego Simeone fascineras av flerfärgad trollslända, men låter inte ödet avgöra final. Passa boll. ]

2016-04-26

till Jonte Sten (2)

du och dina rakblad
som du sväljer eller går på
i den grymma månaden april
du och dina blodiga drömmar
du som hellre skriker än gråter
när det inte blir som du vill
lille vän
det du inte saknar, kommer aldrig mer igen

du fastnade i en koja, en grotta, en gång
grenarna som stack
i ditt öga
du tappade en pengabörs
och hittade den aldrig igen
sen var det middag eller läxor som du sket i
sen flyttade råttorna in
det är ett särskilt ljud
en naglarna-mot-rutan-sång
när tystnaden hörs
och du sitter fast
att vakna av ditt eget skrik
en återkommande våldsam attack

du och dina rakblad
i en svart hundbajspåse
hur du seglade nykter flera år
glass och choklad
cykla cykla och alla bad
hur du började dricka igen
när solen sken kall i april
hamnade i Folkets park
en snubbe kom förbi:
”är det okej om jag röker en fet”
på en hemlig bänk av trä
och du tror att du är ung
du uppför dej som ett barn
en folköl, och du är kung
”legalize it”, säger du
som att du är tjugosju
när alla legenderna dog
och ändå är du bara du
du och dina rakblad, Jonte
du och ditt överlevande
hur står du ut

du och dina rakblad
som att verkligheten aldrig får vara här
du var så nära att dö
du började dricka igen
du var där igen
det kändes så nära, inte alls längesen
du skär, det är din natur
det började i Köpenhamn
in i röken igen
alla piller som du tryckt i dej
de är ingenting
mot in i röken igen
en öl och känslan sen
”du borde träffa en terapeut”
”det har jag redan gjort”
det är så du får ditt lugn, alkohol
första gången, när du var tolv
du drack och la dej ner
”det här är mitt golv, detta är mitt golv
här ska jag alltid stanna”
du fick brev från din mamma:
”jag hatar dej men jag älskar dej
varför!?”
så är det med alkoholen
du dör du dör du dör

2016-04-24

till min svensklärare på gymnasiet

de fuktiga röda stugorna i drömmen
och de fuktiga barrträden
hur kylan tränger sej fuktigt in överallt, uppåt
och in i märgen
och de fuktiga barrträden
som suger och suger
de halta kråkfåglarna som tappat färgen
som suger och suger
som kyler mej stel in i märgen

kommer du ihåg, Kerstin Bosemark, att du sa att jag duger
men ändå inte duger
du var aldrig min spegel
i det fuktiga skolhuset utslängt på slätten
för jag skulle följa dina regler
när jag bara ... livet ... jag suger
i mej allt, jag vill leva
jag vill undvika mörkret
jag provar alla sätten
hur getterna trivdes
i Karlslund i Landskrona
hur den gamla dansbanan rivdes
hur skorstenarna sprängdes av röken
där farfar krökade och trivdes
hur han snubblade på farmor
och du, en så levande skolfröken
fyllan då: "det är därför jag finns till
det är allt jag kan och vill"

men de fuktiga röda stugorna
hur barrträden kväver mej
när jag far genom norra Skåne och haltar in i Småland
men, Kerstin, hur du tog min hand
och ledde mej vidare in i litteraturen
du var ett rött skynke
förbi dej, till mitt eget land
jag var den brunstige kalven, inte tjuren

du, Kerstin, har jag berättat om Lou Reed
har jag berättat om resan till Schweiz
det var under de där gymnasieåren
all ångest, döden, det sprutande såret
det var Hedda och rockband från Australien
det var amerikanen på diskot, weed!
och en hypnotisör som stack nålar genom kuken
det var konstiga drömmar i natten
men ändå, nånstans: jag duger
Jack Kerouac, Duras och Lou Reed
har jag berättat om Lou Reed
är du inne på Youtube ibland
Velvet Underground var hans band
han har lärt mej mycket om humor i allvaret
om det självklara i skapandet
rakt in i din egen värld
jag håller hans vänliga hand
du gör det du måste göra
du förstör det du måste förstöra
för att skapa nåt annat
du är värd det du vet du är värd

men de mörka stugorna, Kerstin, stugor som suger
allt det mörka
det var åren när jag aldrig kunde somna
det var döden överallt
det var det iskalla havet
det var djupt
det var kraven

det var: jag står vid ett stup
igen och igen och igen
och inte att falla och landa
att bara vara kvar i smärtan
att aldrig komma hem
att inte vilja komma hem
det är så längesen
men jag kan känna smärtan
ouh! desperat tomhet
känslomässig dövhet
Kerstin! kommer du ihåg bibliotekarien, Margareta
jag träffade henne förra året
på stigen över bron
det var du och hon

du, sen gifte jag mej med en svensklärare
först kall, sen kärare och kärare
hennes familj hade en röd stuga och granar
grusvägar och stängda affärer
hon sa att jag var bra
och jag berättade om svanar
hur de alltid höll ihop
hon trodde att jag sa: gravar

jag längtade så efter dej
efter våra bråk
du sa att jag fick använda mitt språk
senare (när jag blev författare)
"men här i skolan lär vi oss punkt och komma"
det var nätterna när jag aldrig kunde somna
jag skrek dikter: renare renare!
tankarna som skenade
vet du hur det är att gå sönder
Kerstin, vet du hur det är att gå sönder
att inte kunna blunda
jag står vid ett stup
igen och igen, jag andas djupt
Kerstin, kommer du ihåg att du gav litteraturen liv
minns du att du gav mej liv
fattar du att det du gav
gjorde att jag blev jag

2016-04-23

»BOKSTÄVERNA« – dikter av Thomas C Ericsson (e-bok)

Bokstäverna - av Thomas C. Ericsson

»BOKSTÄVERNA« av Thomas C Ericsson släpps som e-poesibok i samband med Världsbokdagen 23/4!
Den fullständiga versionen av BOKSTÄVERNA kommer från tryckeriet i juni. Den innehåller dessutom fler BOKSTÄVER, samt en CD med Argus Jass Group, där  Matts Hansson tonsatt Bokstäverna med sin kontrabas.


O.B.S. begränsad upplaga. Förhandsbeställ redan nu genom att maila denblindeargus@gmail.com.    Pris: 150:-, inklusive.)

2016-04-13

vi är unga konstnärer som försöker mätta magarna, fylla dem med öl, säljer handgjorda smycken (90-tal)

kan vi inte ta dina läppar
till Jonstorps marknad
och visa alla
att hallå
vi skojar inte
vi leker bara att vi kan allt
som ni aldrig ska kunna
köpa i det ståndet
där det flyger oljiga dansbandspoeter
i varje litet hörn
av alla
glödande småbränder
som försöker skrika
ett tyst död
alla som säger
hallå! hallå!
jag vill bara titta lite
och kanske låna en cigarett
och en klunk öl
och kanske spricker bubblorna
(och vi blir bortkörda, senare den sommaren, Västervik med en särskild solnedgång, utan tillstånd, och det är dimmiga skuggor  i landsvägsnatten och: håll i mej! just nu! när vi nästan krockar med en älghona med kalv i dimmiga höga Småland … vi ska aldrig få barn tillsammans, bortkörda, och den lilla gamla blåa bilen rullar som vattenplaning, och vi somnar i en soffa i Landskrona sen, håller om varandra bland hemliga fimpar, när sommarsolen redan stiger, och vi älskar varandra, på det viset för sista gången)
och kanske ska vi stå på en bro
över floden i försvunna Europa
och se en frusen gris flyta snabbt i drömmen
kanske ska det ha gått tjugo år
andra lik som drunknar och försvinner i strömmen
och jag ska ropa:
din hjärna är fortfarande guld
och jag ska aldrig sluta tro
och kanske ska vi leva ändå 
utan att känna skuld


2016-04-09

Det sista supportärendet

Det händer att jag under lediga dagar ögnar igenom familjeannonserna, mest för att studera variationen bland dödsannonsernas små symboler. Finns det någon symbol som sticker ut lite extra, har någon hammarbyare lämnat oss, eller finns det något stiliserat, efterlämnat husdjur avbildat? Jag tittar också efter den bortgågnes födelsedatum, speciellt sedan min egen far gick bort förra sommaren.
   I dagens tidning fastnade min blick vid Per Evensens dödsannons eftersom symbolen över namnet var – en QR-kod.
Kanske var denne 86-årige man en klurig filur, som efter sitt frånfälle skämtar aprillo med oss som provar att scanna koden?
Eller kommer familjen för alltid att minnas dödsrunan som ett misslyckat försök att delge de sörjande ytterligare information…

Herr Evensens dödsannonsJag har ändå tre olika appar i min telefon, men ingen av dem kunde avläsa koden. Alltför detaljrik och med dålig kontrast länkar den mig inte någonstans. Förbryllad sitter jag vid köksbordet.
Och jag undrar om inte någon av barnen eller släktingarna hade behövt Pers assistans, att få till ett bättre original.

»Vår bästa IT-support
är nu hos sin Kerstin
i Cyberspace«

QR står för »Quick Response« och det sägs att den som frågar skall få svar, och om tron är stark så kommer möjligen svaret från ovan.
I herr Evensens fall får jag dock leva i ovisshet.

För den som vill lyckas med sitt eftermäle på detta sätt finns hjälp att få.

Under Vårsalongen på Liljevalchs har det under de senaste åren funnits (väl fungerande) QR-koder intill konstverken, en praktisk snabblänk för besökare som velat läsa mer om konstverken.
En som också läst mängder av dödsannonser är konstnären Simon Blanck. Hans fokus är i årets Vårsalong de kursiva orden, dvs de dikter eller verser som ofta finns med. Fint så.

   ∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

…och här kommer en uppdatering 2016-04-25:
Via den hjälpsamma kommentaren från Tobias (ToHell) här nedan, så visade det sig att det visst gick bra att scanna annonsens QR-kod, en Johan A. lade på Google Plus upp en version från DN's digitala utgåva, och när man scannar denna, som alltså är av bättre kvalitet, dyker denna text upp i min mobil *:

Så, om du besöker Pers egenkomponerade hemsida, och om du som jag klickar dig in på fliken »Summarum« kan du ta del av de avskedsord han skrev några månader (eller kanske ett halvår) innan han gick bort. Vid den tiden levde även hans hustru Kerstin.
   Det känns ju lite ovant och sorgligt att läsa ord som »Jag har haft ett långt liv med massor av glädjeämnen…« samtidigt som jag börjar ana att Per Evensen nog var en vettig och sympatisk man, med ett visst sinne för humor. Stavningen har jag överseende med.
   Så kanske borde vi alla skriva ett farväl till vår familj och våra vänner medan vi kan? Men kanske dölja avskedstexten lite bättre för omvärlden tills dess att döden skiljer oss åt.

För som Evensen skriver:
»…det är ju försent att skriva efteråt eller hur?«


* och att appen heter ScanLife blir ju en liten bonus.

2016-03-29

En sång en gång för längesen

jag skulle ju sjunga en hyllningssång till dej
jag skulle flyta i luften
men jag är under dej
kluven
jag är strulet, det som krånglar i plåten i motorhuven
och det är solsken någon annanstans
det är alltid i andra länder
älskling, det är bråten
allt som tynger mej
tynger dej
det är jag som krossar dina persienner
det är jag som skrämmer bort dina vänner

men jag vill sjunga en hyllningssång
men jag ville lära mej crawla en gång
jag längtade så efter kloret
men jag kunde inte andas
jag kunde bara se döden
genom en flimrande hinna
var i såret, älskling, alltid var i såret
det är därför jag fortsätter simma
jag säger: inte för att vinna
men jag kanske ljuger
för att inte försvinna

jag skulle ju sjunga en hyllningssång till dej
jag skulle spränga luften för dej
jag skulle sluta äta kött
jag skulle gå på slaka linan över hela världen
jag skulle måla allting rött
mitt sprutande blod
all over the place
den rangliga färden
another time, another place
another girl, another planet
jag sökte något, och jag fann det
jag skulle byta ut mitt kött
mot mjuka diamanter
avsågade flytande kanter
ett skepp, ett hav, bortglömda sextanter

jag skulle sjunga för dej hela natten
men jag gräver bara hål
eller tunnlar
eller! femtio gånger femtio centimeter
som en svart rutschbana neråt
helt instängt bara instängt mörker
känner du paniken!
krockar du mot liken!
hör du skriken!
det är där jag lever nu
i ett liv alldeles utan du