Kortessä om Ola Julén på Trombone

jag lär mig av Ola Julén
jag lär mig av mig själv
folk som inte vet nåt

Så lyder sista strofen i en dikt jag skrev för något år sedan, på temat ”Inget ljug”. Jag tog Ola Julén (1970-2013) som ett starkt exempel på poeter som inte ljuger i sina verk: eller man uppfattar det i alla fall som om de inte gör det. Ola Julén var otvivelaktigt en mycket beläst och litterärt bildad person, det framgår inte minst av Christer Bobergs nyligen utkomna essä ”Ola Julén – Orissa och bortom” (Trombone). Julén var fil. mag i litteraturvetenskap och hade gått Biskops-Arnös författarskola. Han hade husgudar som Lars Norén, Gunnar Ekelöf, Willy Granqvist och Gunnar Björling. Poeter för vilka dikten och livet inte gick att skilja åt.

Ola Julén hade sitt eget uttryck, ett icke-litterärt trots all denna litterära beläsenhet. Det är en paradox. Man kan ta honom nästan som en symbol för extrem ärlighet och nakenhet inom den yngre svenska litteraturen (en av synnerligen få svenska poeter med den inriktningen). Men Christer Boberg lyfer fram också sånt som kan tolkas som tecken på motsatsen, formuleringar i Orissa som gör att man kan tänka sig ett självcensurens raster över de korta diktraderna i boken: ”Det är ett ständigt vibrerande hat genom livet / som aldrig får uttryckas” heter det i en formulering och ”Om det som verkligen sysselsätter mig / talar jag inte med någon” i en annan. Det är en intressant iakttagelse som Boberg gör.

Kanske är det, som Boberg är inne på, erotiken som trycks ner, men det är omöjligt att veta-

I essän är det annars en talande tystnad kring exempelvis Ola Juléns pappa, författaren och litteraturvetaren Björn Julén som gick bort 2009. Jag vet ingenting om Juléns familjeförhållanden, utöver just detta släktskapets faktum. Men man kan tycka att Christer Boberg som ändå kände och umgicks med Ola Julén några år på 90-talet skulle ha kunnat komma in på detta förhållande, åtminstone om det hade någon speciell betydelse för hans verk.

I år ger Nirstedt/litteratur ut en jubileumsutgåva av Orissa, denna 200-sidiga skrift med en eller två diktrader på varannan sida. Ett både tjockt och tunt och tungt vägande verk inom den svenska litteraturen, alltså. Men jag är mest spänd på det som kom efteråt (essän utlovar ju ett Orissa och bortom). De där nerviga Rwanda-dikterna, där författarens egen ångest så att säga dubbelexponeras mot folkmordet i Rwanda, som Christer Boberg citerar delar av skulle jag vilja veta mer om. Var publicerades de? Det framgår inte.

Ola Julén har haft en omvittnad betydelse för den unga danska poesin, med dess nakna tilltal och auto-fiktiva diktjag, men det är kanske Sverige som skulle behövt honom bäst.

FLASH: En litterär händelse jag just fick vetskap om; manuset till ”Afrikas verkliga historia”, den diktsamling Ola Julén hann färdigställa innan sin död, ges ut på både danska och svenska i år, återigen av Nirstedt/litteratur.

Föreningen Arbetarskrivares antologi snart i storpocket

en människa är så mycket mer
än vad som hittills blivit sagt

Jag fick mail av en av bokens redaktörer (Henrik Johansson, den andra heter Anna Jörgensdotter); boken är snart slutsåld, vi trycker den nu i storpocket, vill du vara med?

Det gäller Föreningen Arbetarskrivares antologi "Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar" - 44 bidrag prosa, poesi och serier, av 42 skribenter och tecknare. Det är den första bok där jag medverkar på ett hörn (med en kortdikt) som har blivit en försäljningsframgång och måste tryckas i en ny upplaga! Siffrorna är visserligen blygsamma - 1.500 tryckta ex. har snart gått åt och förhandsbeställningar från några stora fackförbund gör att man vågar satsa på en ny upplaga. Men ändå, det är glädjande!

Boken kom för snart ett år sedan och är egentligen förra årets antologi. Den blev rätt uppmärksammad och utsågs av Ulrika Milles i DN till årets julklapp (jag har inte DN, så jag kunde inte kolla) har jag hört. Och den får nu ett andra liv i pocketupplagans kretslopp.

Det handlar i någon mening om arbetarlitteratur, om blicken underifrån. Det är det vi har gemensamt, vi som medverkar i boken. Den efterfrågan på boken som finns handlar väl i någon mening om en brist på just arbetarlitteratur i offentligheten, där fyller Föreningen Arbetarskrivare ett tomrum. Också att vi tror på våra ord så pass mycket som vi gör, vi som medverkar. Det ska inte vara någon andra rangens litteratur här, snarare tvärtom.

Bokens framgång kan påminna om den långsamt verkande uppståndelsen runt Jenny Wrangborgs debutdiktsamling "Kallskänken" i dess originalutgåva på Daniel Suhonens förlag Kata; så småningom 5.000 ex. tryckta och sålda, efter recensioner och fina omnämnanden av bl.a. Göran Greider. Men den bokens framgång av en ung och okänd poet på ett litet förlag är ändå unik i Sverige under de senaste decennierna, åtminstone.

(De två inledningsraderna i denna bloggpost kom för mig när jag tänkte på att ändra någonting i min författarpresentation till pocketutgåvan).

Ode till pengahushållningen

jag har inte råd
jag har inte råd
jag har inte råd
jag har inte råd

Ovanstående rader utgör början på min dikt ”Ode till pengahushållningen” ur min opublicerade diktsamling ”Tresteg” (1999). Faktum är att just denna rad, ”jag har inte råd” upprepas 12 ggr genom hela dikten, jag använder alltså denna rad som en slags återkommande refräng.

Den uppmärksamme läsaren kan ana en viss likhet med Johan Jönsons senaste diktsamling (Marginalia/Xterminalia) där skilda variationer på temat ”jag behöver mera pengar” återkommer som en övergång mellan varje enskild dikt. Närmast kommer formuleringarna på s. 22 (”jag har inte råd med de pengarna”, ”jag har inte råd med såna pengar”).

Frågan om påverkan kan vara en känslig sak. Min dikt är opublicerad men framförd ett stort antal gånger live på poetryslams och öppna scener när det begav sig. En omarbetad version finns i min diktsamling ”Muntliga dikter” från 2008 (Titel förlag). Den börjar så här:

”Pengar är ett trollspö / pengar kan inte göra dig lycklig…”

Skillnaden mellan mig och Johan Jönson är att jag ligger på de minsta bokförlagen medan han i dag ges ut på Bonniers. Men min dikt är alltså 20 år gammal, hans kom ut 2019.

Mellan politik och opolitik

Bo Setterlind
utmanar Sovjetväldet
i sin dikt
och det faller
(en händelse som ser ut som en tanke)

Dikten ”Mellan frihet och förintelse”
är skriven i vrede
i upprördheten efter sovjetarméns
massaker på civila
i Vilnius den 11-13 januari 1991

Det blir det sista Bo Setterlind skriver
han går bort två veckor senare
dikten slår hårt och snabbt
som ett samvete
humanismen besegrar stridsvagnarna

till Bo Setterlinds dikt ”Mellan frihet och förintelse”
publicerad i SvD den 15/1 -91
och i Aurora nr 1-2/2019

Alfabetpoeter (S=Sandell)

En av de poeter som jag troligen har flest böcker av är Håkan Sandell. I bokhyllan trängs just nu nio av hans diktsamlingar, plus en handfull antologier. I dagarna har han släppt en ny samling MUSIK AV ALDRIG OCH INGENTING (ellerströms förlag). Har inte läst den ännu, men står naturligtvis i bibliotekets reservationskö.
Men det är ibland spännande att gräva ner sig i en författares tidiga verk och försöka få en bild av "konstnären som valp". Även om Håkan Sandell har vandrat en helt annan väg sedan den tidiga debuten så har hans första dikter en stark och hypnotisk charm.
Den första diktsamlingen jag köpte av Håkan Sandell var troligen EUROPÉ (Bakhåll 1982). En litet häfte i A6-format med ett färgsprakande omslag av konstnären Enrique Battista, Clemens Altgård fotograferade den unge poeten. I en katalogtext skrev Sandell "jag ville använda Cendrars' telegramstil i en dikt om det moderna livet".
Håkan och jag är jämnåriga, vilket säkert gjorde identifikationen starkare. Dikterna var korta och bildrika, något som tilltalade en nyfrälst poesiläsare med huvudet fyllt av postpunkpoetiska texter. Håkan har nog helt andra referenser, troligen har han läst mer poesi än lyssnat på musik. Med mig förhöll det sig tvärtom. Men hans dikter andas musik. Snabba bilder. Högt tempo. Alla dikterna saknar punkt. Ofta skrivna med gemena bokstäver. Orden färdas som spjut genom ett sårigt tonårshjärta. 

Promenaderna
Känslans
Tygbitar mellan tändstickorna i asken
Cigaretten lik en lilja eller en raket i käften
Tigandet som liknar en svordom



                   *



Han var föreståndare för kungliga
                     teaterns kostymavdelning
Och jag var poet
Mitt usla poem
'Frukt'
Jag steg ut på gatan till diktens lyktor







Den efterföljande diktsamlingen EN POETS BLOD (Bakhåll 1983) gjorde lika starkt intryck. Sångerna togs till en annan nivå. Den unge poesiläsaren kunde hitta en själsfrände i varje strof. Alla händelser som beskrivs i dikten hade jag själv upplevt, eller drömt om att jag upplevt. Världen i Vimmerby var så mycket mindre än den i Malmö och Köpenhamn.


snö åt whiskyn, snön man
sticker stjärnraketerna i för
dess fäste Nyårsafton 1981
för att efter festen vakna
                 under blött matta
ta sig ner till bangården
och ta Morgontåget Till Malmö

När man läser Sandells verklista så märker man snart att den haltar en hel del. I de senare böckerna är de tidiga Bakhållsutgåvorna inte med, ofta inleds verkförteckningen med SKAMPÅLE (Gedins 1990). Ibland startar hans bibliografi med CATHY (1981), ibland med EUROPÉ (1982). I Kungliga Bibliotekets databas Libris (nationalbibliografin) är hans tidigaste angivna verk FRUKT (Bakhåll 1981). Denna titel verkar dock inte finnas på så många bibliotek. Endast som läsesalslån på Lunds Universitet. Jag beställde en kopia av den då den endast bestod av ett vikt ark i ett LP:format. I antologin MALMÖLIGAN (ellerströms 1992) står tryckaren och förläggaren Örjan Gerhardsson och vecklar ut diktsamlingen FRUKT. På en annan bild ur samma antologi återges en teckning av Ola Åstrand där Håkan Sandell vecklar upp en "dragspelsdiktsamling" med titeln CATHY. Vad är myt och vad är verklighet? Ibland är det omöjligt att försöka reda ut alla snårigheter i poesins värld. Men i efterordet till MALMÖLIGAN skriver Peter Luthersson en initierad essä om Malmöligans tillblivelse, uppgång och fall. 

Inkonsekvenserna i Håkan Sandells bibliografi har säkert sina förklaringar. 

FRUKT

...

En rockflik sveper mörker

En lampa

Någon går förbi ett fönster

Stup

Ospruckna skott

Bodensee

Som botten av ett skyltfönster

Himmel ringen kring nattpupillen

Ser det än minns det ej

Citroner

En stjärna

Likt en pressad växt

Natten bränner ljus

Rökiga morgon

Långsamt

Skärps färgerna

Silver

En bil kör bort brister

Vindens heta japanpapper

Fåglarna blåser

Sångbubblor

Hör svaga intryck

Fyllda av saft som druvor

Kärnornas dröm

Sång som läppar

Smältande luft

Rosen särar sina blad

Gatornas små solar

Elektriska meloner

Nätter varma som honung

Som åska

Hänger trädkronorna

Skyarna dröjer

Mörkret sjunker och stjärnorna stiger

Jorden är en klocka

Blixt

En viskning staniol

Klingar

Mot stenläggningen

Med detta begär

Brännande som ett gift på tungarn

- Skall vi gå mot ett allestädes

                                                 Juli 1981

Fler S-poeter;
Carl Henrik Svenstedt (f 1937)
Ingela Strandberg (f 1944)
Ragnar Strömberg (f 1950)

Nytt på redaktionen

musiken börjar sent
du väntar in den halva ditt liv
tills den äntligen börjar
med sin stund av magi
var kommer saxofonen ifrån
varifrån den falska sångens beröringskraft

var kommer redaktionen in
som analyserar detta
ska den inte ge ny kraft
ska den inte expandera sångens uttryck
med att släppa fritt alla vindar
som blåser över munstyckets eld

Lyrikvännen söker nytt folk
låt dem göra det
det kan inte bli mer förvirrande än förut
när poesikriget rasade
låt det bli ett lyckat vaktombyte
och viska in lite oordning i hörnen

låt materialisterna vänta utanför dörren
i åtminstone 20 minuter
låt outsiders komma in bakvägen
så kommer det att ordna sig
och bli ett spänstigt
changing of the guards

till tack

du stod alltid bakom mej
även när jag inte föll
du stod alltid bakom mej
som vi kunde skratta
som vi kunde prata
som vi kunde lyssna på lokalradion
skånska orter och ord
de där dagarna med sovmorgon och te
som vi kunde äta kebab i Helsingborg
på väg till sjukhuset på åttiotalet
i bilen med Eldkvarn, sprutor mot allergin
när kebab var alldeles modernt
du stod alltid bakom mej
du kom till fängelset
jag var tjugo år
du hade hyrt en teve
du stod alltid bakom mej
vi hade våra duster
vad är ett liv utan duster
du stod alltid bakom mej
jag önskar att jag kunde lindra dej
suga bort din ångest
som du sög bort min
du stod alltid bakom mej
jag kommer alltid att vara skyldig dej

Fläckar av Henry Parland

En retweet från en viss @CAltgrd gjorde mig uppmärksam på att Henry Parlands samlade verk ges ut i en s.k. textkritisk utgåva, fritt tillgängligt online, genom det Svenska litteratursällskapet i Finland.

Henry Parland var en förgrundsgestalt inom den finlandssvenska modernismen trots att han gick ur tiden redan vid 22 års ålder. Här ett smakprov, ur Idealrealisation från år 1929:

I. Fläckar.

I.

Dagarna växa –

en rad vita spöken

– gengångare

som återkomma och försvinna.



II.
 
Den sjuka natten

blek och tyst

lyssnar

till de unga lövens

förvånade prassel.

Röda eldar

fräta dess barm,

fräcka fåglar

jubla och sjunga

Sol!   Sol!



III.

Visst

är havet som en kvinna

trots oljefläckar drivkanistrar. *

– – – –

Det tycker om

att flirta med solen

och klä sig naket

för månsken.




*I kommentarerna till den utgåvan står det t ex:
»3. drivkanistrar: Behållare eller dunkar av metall innehållande smuggelsprit som lämnats att driva i havet i väntan på att plockas upp; under förbudslagstiden (1919–1932) lade sig fartyg lastade med sprit på internationellt vatten utanför finska kusten och alkoholen hämtades i land med snabba båtar.«

© Henry Parlands Skrifter. Digital textkritisk utgåva. Svenska litteratursällskapet i Finland.