2018-09-12

Tidens gång i poesin

Den svenska poesin har på ganska kort tid rört sig från språkmaterialistisk dominans till Elis Burraus dubbel- och trippelironier. Dessutom finns där en ganska stark strömning av politisk plakatpoesi, vilket jag alltid tyckt är jobbigt.

Den allvarliga, existentiella lyriken har dock fortarande svårt att finna en plats vid bordet (såvida inte Jila Mossaeds dikter har bokat just en sådan plats),

Bland de diktsamlingar jag läst i sommar har i alla fall Jila Mossaeds ”Vad jag saknades här” varit starkast, jämte en återupptäckt från det nyligen förflutna, Paul Nilssons ”Splitter” som kom 2002 på Serums avläggare, skriftserien Fakir.

Vet inte varför jag missade den när den kom. Dåförtiden var den något av en ropandes röst i öknen. Men orden håller fortfarande streck; här en av dikterna.

Jag är journalisten
som får skriva vad som helst
i artiklar som aldrig publiceras

Jag är poeten
med ett alltför begripligt budskap

Jag är yttrandefriheten
folkets åsikter
av folket avvisade som idiotiskt svammel

2018-09-01

Requiem över poesins inkubator

det är inte affärer, det är någonting annat

hur enkelt var det inte att hitta in
i den svåra litteraturen
när Janus fanns

1983 i Merano i Italien
när Eric Fylkeson och Magnus Palm mötte Bo Cavefors
för att lyfta bort skandalen från hans huvud
och reda ut begreppen
kring den förmodat osäljbara litteraturen
”Caveforsskandalen” evaporerade redan då
se Janus nr 28

hur enkelt var det inte att röra vid undergroundens smycken
när man läste RIP
med Sture Dahlström i tankarna
och allt detta folk från underjorden som lyftes fram och upp i ljuset

hur enkelt var det inte att resa
mellan orden
när Transit visade vägen
genom ett stelfruset, förandligat Rilke-Europa
som förvandlades till ny energi för orden

hur enkelt var inte det stora allvaret i Vår Lösen!

och de underliga äventyren i autofiktionens värld
(ekot av en hyresvärdinna)
i Görgen Antonssons Amalgam
som man levde med under kvällar och nätter

hur stort var det inte att fortfarande beröras
av den lilla tidskriftens charm
när Serum återkom i gräset!
man trampade inte snett med dem
förutom –
det var ungdomligt naivt och entusiasm som i sig var värd beundran
och ryckte en med

detta är ett requiem
för litteraturtidskrifterna jag älskat
hur enkelt var det inte att gå med dem
in i det svåra, vresiga gräset

2018-08-15

I augusti

Peter Lindforss hade sin rymddräkt
förlåt sin sovsäck

allting mycket jordiskt
förutom himlastormarna

jag kallar på hans vänner
för att lära känna honom

hans ovänner lämnar jag i sticket
isvatten på en uteservering

behövs liksom drömmarna om att få finnas
som aldrig var inställsamma

3.8.18

2018-07-30

Hjärtstartaren

Defibrillering

Då hjärtat jagade Lena
fanns ingen säker plats i sikte.

Sen stod maskinen där emellan oss,
ingen lag kräver någon utbildning.

Andas in innan användandet av apparaten.
Bara hennes liv står på spel,
du ser bilder och hör talade instruktioner.
Ett elektriskt kaos pågår i hjärtat.
Uppnås en normalrytm efter strömstöten?

Håll undan händerna, en chans kvar.
  
 

2018-07-08

sommaren


dagen nu
hur natten skar dina sår
gryningen nu
måsarna och städpatrullen
klarvaken klockan sju
du har sovit i några timmar
containern med avklädda kroppar
måsarnas avklippta tår
du fastnar i Kim Larsen
du fastnar i en annan tid
hur natten skar dina sår
hur du är en liten pojke
fyrtioåtta år
livet nu
hur du hatar och älskar
tåget nu
du bär hennes cykel på ryggen
hon pratar om höstens regn
och mörker
hon längtar dit
du suger i dej solen
den är vit den är vit den är vit



2018-06-21

Cavefors ett legendariskt förlag

En avhandling är kanske inget man sträckläser, men Ragni Svenssons ”Cavefors – Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959-1982” (Ellerströms) är ändå väldigt spännande läsning, för oss som vuxit upp med och tagit stora intryck av Bo Cavefors förlags utgivning.

Det var naturligtvis en väldigt omedveten eller för-medveten form av läsning från min sida; jag sträckläste utan att veta riktigt vad jag sökte. Å andra sidan kastade jag mig feberaktigt ut i en del av den allra svåraste litteraturen.

Låt mig säga så här: det var inte Cavefors utgivning av marxistiska klassiker i pocketformat som lockade; den de så här efteråt blivit allra mest kända för. Nej, det var lyriken och de konstnärliga verken som lockade, och det i högsta grad. Jag visste inte ens att det var Cavefors som låg bakom en stor del av den utgivning som intresserade mig, jag bara läste.

Salvador Dalis hemliga liv i två band, jaha det var Cavefors som låg bakom den! Percivals Tema på tiden, jo jag tog stora intryck av detta allkonstverk av en svensk föregångare, men jag brydde mig inte om vilket förlag han låg på. Eric Fylkesons antologi ”Utan titel” med bl.a. Gunnar Lundkvist och Paul Fried, det visste jag var Cavefors. Alexander Weiss (Peter Weiss’ brorsa) lite bittra, existentiella diktsamlingar slukade jag. Sen inte minst Bruno K. Öijers kanske mest provokativa två böcker, c/o Night och Chivas Regal; fast dem köpte jag några år efter Cavefors förlags nedläggning och framtvingade konkurs på den stora utförsäljningen av hans boklager som, om jag minns rätt, ägde rum i lokaler på Stockholms universitet med anknytning till Akademibokhandeln.

Att förknippa Bruno K. Öijers poesi för hårt med Cavefors är dock att bidra till myten eftersom Bruno debuterade på Poesiförlaget och sen gav ut sin andra bok på W&W, dit han sedan återvände efter utflykten till Cavefors. Men visst innebär böckerna på Cavefors en slags höjdpunkt i Brunos tidiga författarskap, och man kan undra över hur förlagsbesluten gick till, varför W&W släppte honom till sina djärvaste konkurrenter.

*

Och ändå. Bo Cavefors måste ha haft fingret på pulsen inte bara under 60-talets vänsterradikala pocketboom utan även under 70-talets mer individualistiskt mörka upproriska poesi. Det värmer hjärtat när man kommer till följande centrala rader i Ragni Svenssons avhandling:

”I mitten av 70-talet publicerade sig nämligen poeter som Eric Fylkeson, Per-Eric Söder, Bruno K. Öijer, Anne-Charlotte Alverfors och Jan Östergren på Bo Cavefors förlag. Att några av dessa poeter med sin bakgrund i litteraturens ’underground’ redan tidigt befäste sin roll som litterära outsiders är sedan tidigare välkänt.”

Det bestående intrycket efter avslutad läsning är ett av generositet hos Bo Cavefors gentemot ”sina” författare, samt indignation över hur hans bokförlag blåstes på (det ekonomiskt fördelaktiga) prestigeuppdraget att ge ut nationalupplagan av Strindbergs samlade skrifter vilket i förlängningen ledde till förlagets konkurs 1980. Vare sig det nu berodde på ett fatalt missförstånd eller om det var av politiska skäl Kulturrådet tog tillbaka sitt löfte att låta honom ha hand om denna utgivning.

Det är dags, sent omsider, för en rejäl upprättelse av Bo Cavefors.

2018-06-01

hennes underbara ögon

stenarna på bänken
stenarna på stranden
stenarna i havet
solnedgången
allt du aldrig fick
det rinner blod längs handen
hennes underbara blick