2015-05-25

Knausgårds-debatten lite på avstånd

Apropå en nu aktuell debatt: Det här tycker jag är bland det bästa jag läst om Knausgård och Larsson, en flera år gammal Fokus-artikel av Therese Eriksson. Den håller fortfarande!

Det verkar vara en hel del som är känsligt i den debatt som har blossat upp och som jag känner att jag helst vill hålla lite på avstånd. Jag tycker det är synd att Bear Books har raderat sin bloggpost Witt-Brattström vs Knausgård och jag undrar varför det gjordes.

Jag hajar det där med det homosociala som Ebba Witt-Brattström vill lyfta fram i sina artiklar, men hennes personangreppsnivå väckte ingen större sympati hos mig. Att författare har sina moraliska brister må vara hänt, enligt mig.

2015-05-24

onkel vanja eller bob dylan fyller hundrafem

vi och våra flickröster sjöng salvelsefullt
where have all the flowers gone
long time passing
when will they ever learn
och de som var äldre än vi satt bakpå cyklar och mopeder
med midjekorta täckjackor(och såg ut som mellanölsdrickare och boffare)
med stjärnor på muddarna
och sa saker som
vem vågar skaffa barn liksom
det vet vi inte hur länge freden/jorden varar
och så lyssnade de på ted gärdestad
som hotade att hoppa ifrån eiffeltornet
och ingen snackade om att han ville ta livet av sig
det var vad vi gjorde på sjuttiotalet

när undergången hela tiden flåsade oss i hälarna

2015-05-23

mer dels åldern

varken sprit eller kärlek
ger mig den effekt jag söker
den utomjordiska sinnliga
sciencefictionkänslan
jag vill att folk ska bli roliga intressanta och
föra härliga konversationer
eller kyssas på halsen
så öronen fladdrar
och det händer aldrig
varken med vin
eller människor
så jag läser en bok

med katten intill mig

2015-05-19

Hajattack i Sharm El-Sheik

Vintern 2010 inträffar en rad hajattacker i turistorten Sharm El-Sheik i Egypten.
En känd idrottsprofil bloggade om det, och tog parti för hajarna.




Ljud via Google Translate. Historien har jag uppsnappat från Aftonbladet.

2015-05-18

Att fortfarande läsa poesi

När jag var på biblioteket häromsistens och lånade böcker av Carolina Thorell och Åsa Maria Kraft reagerade bibliotekarien:

Tänk att någon fortfarande läser och lånar poesi!

Ja, det är ett smalt fält, replikerade jag. Sen gick jag min väg.
Här
är den enda avvikande recensionen jag läst av Åsa Maria Krafts bok "Randfenomen", av Sohrab Rahimi.

(Jag minns Sohrab Rahimis bloggpost som betydligt längre och hårdare i sin kritik, men det är möjligt att jag minns fel.)

"Kom och sitt med mig en stund" av Peter Lindforss

Kom och sitt med mig en stund
världen är åt helvete
men det finns ögonblick
där värmen gör sig påmind
jag tänker inte ljuga om kärlek
men i mörkret har jag sett
någonting som strider mot allt förnuft

2015-05-13

Samtidspoesins konventioner

Den ”utspridda rösten” är en konvention inom samtidslyriken, till det yttre manifesterad genom att orden, satserna och ibland även stavelserna sprids ut över boksidorna, gärna långt ute i marginalen – alltså utanför själva den naturliga satsytan.

En annan konvention i svensk nutidspoesi är ”systemdiktningen”, att hela diktsamlingen bygger på ett koncept där de olika avdelningarna markeras genom att man klipper in citat från avhandlingar, ordböcker, informationstexter etc.

En tredje konvention, som hänger ihop med föregående, är besattheten av citat, öppna eller dolda. Med fördel bygger man hela diktsviter på citat ur andra författares verk utan att redovisa det. (I den snällare varianten redovisar man textstölderna.)
Nej, detta anser jag inte jämförbart med Eliots metod i The Waste Land som ju nästan helt och hållet är en originaltext.

En fjärde konvention är att läsa myter – som till exempel den om Orfeus och Eurydike – genom någon etablerad teoretikers glasögon, till exempel är fortfarande den postmodernistiske gurun Maurice Blanchot gångbar.

Carolina Thorells ”Jungfrukällorna” (Bonniers, 2015) uppvisar en provkarta på dessa konventioner, oftast de snällare varianterna, där den yttre formen – och ibland även tematiken – påminner mest om Katarina Frostenson. Också Ann Jäderlunds kursiver finner sin plats i diktsamlingen.

Där finns stunder av en egen renhet, men alldeles för få sådana för att diktsamlingen ska kunna vara mer än högst halvbra. Ändå hyllas den av kritiker i DN, SvD och Aftonbladet. Vad är jag för slags elak dissident som har svårt att se något av djupare värde i Bonniers trendskapade – naturligtvis vill den vara nyskapande – poesi?

2015-05-11

årets första

årets första fjäril var lika osynlig bredvid
den terrakottafärgade ytterväggen
som en bofink
jag lyckades smyga nästan ända fram
och tittade den djupt i ögonen
katterna satt på rad i fönstret
som fåglarna i en gammal Cohensång
är du färdig med dammsugningen än
sa de och glodde anklagande på mig
ja, sa jag, vill ni ha mat?