Liveodds i Aleppo

Aleppo 2012.

Manifestation vid riksdagen 17 dec.

Om ni inte redan har tagit del av debatten:

• Rädda kulturtidskrifterna från schavotten – manifestation vid riksdagen
  kl. 10 på onsdag den 17 december.

• Följ vad som händer via Facebokgruppen Rädda kulturtidskrifterna.

• Skriv under Rädda kulturtidskriftsstddet.

Det goda i det onda

Kommissionärer för handel i EU fördömer den inhumana vårdslösheten i det förfallna fabrikshuset i Dhaka där nu dödssiffran stigit till över 400.
Man hoppas att den sedan länge gjorda deklarationen av kommissionären Karel de Gucht, om EU:s ideala hållning i handelsfrågor ska ha någon som helst tyngd:
"To monitor and ensure the implementation of international agreements and to tackle the unfair practices".
"Free trade to the benefit of all", har ju annars sett fler olyckor komma och gå, ju mer det bara är vissa somliga som benefittar sig.

Så det goda i det onda innehåller också en stillsam fråga om vad som är plåster på såren i redan skedda misstag, redan inkörda spår av utsugning i låglönefabriker -  detta "race to the bottom" som en BBC-reporter kallat det. 

Påven Franciskus har uttalat sig kritiskt gentemot det mördande fabriksarbetet: Han kallar det slavarbete, precis som jag gjorde häromdan. Från EU-håll hördes det här ropet. (Artikeln från Reuters.) Och idag var det 1:a maj.
Finns arbetets söner och döttrar - eller är det bara Herrarna kvar?

Bangladesh och det nya slaveriet

Trehundra i Boston är trehundra huvuden

högre än trehundra i Bangladesh

där kvinnor lagar mat sittande på huk

sällan mätta, sällan sedda i kläder från HM

De är mörka, de är kvinnor, de har barn.

Hus och fabriker inspekterade av män

Rimligt korrupta inför Foreign Corporations

Leende uppköpta, lagom verserade

Lönsamt involverade med makten

De är rika män, de har slott i England

Huset som fortsätter falla fortsätter falla

Trehundra döda i Bangladesh och HM,

Wall Mart, Benetton, med flera, undandrar

sig juridiska avtal och säkrade föreskrifter

om hus, fabriker, kvinnor och män

De är vita, de är feta, de har killer instinct

Sexhundra döda av olyckor 
i fabrikerna. Facken står

stilla i blod, damm och tårar,

maktlöshet och globalt förtryck

Foreign, foreign, foreign only, 

De har inget, de har ingen

Levnadslön, de är mörka

de är slavar, kvinnor som män.

  

Länk Här.

Utförsäljning - Riskkapitalets sjukhus får våra skattade pengar...

...men betalar knappt sin skatt:
"Capio S:t Göran har utretts av Skattemyndigheten med anledning av att bolaget betalat endast 16 700 kronor i skatt på en vinst på 481,6 miljoner kronor (Dagens Industri 7/10 2011). I går blev det klart att alliansen i Stockholm, med Filippa Reinfeldt i spetsen, låter just detta riskkapitalbolag, Capio, fortsätta som ägare till St Görans sjukhus."

Läs mer på Aftonbladets web.

Och här finns en liten granskande text om hur det Väldigt Fint allting blir när man säljer ut förskolor billigt för köparen, men dyrt för alla andra.
Och här skriver Anders Sparring om samma fenomen, ur närperspektiv.

Tågtrafiken och marknadsjepparnas slöseri

Ta och läs den här artikeln, lägg den till den senaste veckans "nyheter" om usel och snål vinstdrivande "äldreomsorg". Lägg till nedskärningar av lärare i skolan. Tänk på bankerna och bonusar som delas ut år efter år till bankpersonal som lånat ut för mycket pengar, till naivister som inte amorterar men har lån på lån och ränta på ränta. Och ju fler naivister man samlat i sitt lånebås, desto mer får man mjölka.
Lägg till...nä, förresten, ni vet.

Men läs ändå den här sakliga artikeln av Stina Bergström, trafikpolitisk talesman (kvinna) för MP.

Och den som vill ha ett betydligt vidare resonemang om hela den ekonomiska krisen kan (som alltid) ha nytta av Rasmus Fleischer på Copyriot. Det är en orädd intellektuell följetong.

The economic meltdown song. Va, nu igen?

The Economic Meltdown Song 08 (w/Free mp3!!) by rhettandlink

Eller Deja vu, anyone? som det står i den här ekonomi-artikeln från The Guardian, hittad på Pressylta Redux´artikelshop.

Tjuvarnas Fria Marknad

Och så ännu en påminnelse om den Fria Marknadens Ofrihet.
De mest gynnades monopolspel, som kunde kallas monopol-beroende skatteslöseri.

Bild: George Grosz, Republikens automater, 1920.

Stulet och kopierat: Thomas Tidholm om Arbetslösheten

"Det sades att när konjunkturen gick upp skulle arbetslösheten bli till ett minne blott. Men ingenting är i dessa dagar mer aktuellt än arbetslösheten.

Det sades att när räntan gick ner skulle arbetslösheten följa efter. Men icke.

Det sades att när inflationen gick ner skulle arbetslösheten minska, men uppenbarligen var det inte så.

Det sades att om den offentliga sektorn minskade skulle alla små entreprenörer få vind i seglen och arbetslösheten skulle sjunka. Men nedskärningarna hjälpte inte.

Man sade (i förra valrörelsen) att orsaken till arbetslösheten är den höga företagsbeskattningen. Men företagsbeskattningen i Sverige är låg. Och arbetslösheten är hög.

Man sade det ena och man sade det andra, men ingenting av vad som sades var sant om arbetslösheten.

Sanningen är att man inte kan råda bot på arbetslösheten alls annat än tillfälligtvis, eftersom den nya sortens ekonomi inte i något avseende är ägnad att minska arbetslösheten.

Hot om en minskning av arbetslösheten har tvärtom visat sig orsaka turbulens och lägre kurser på världens börser, eftersom, i spekulanternas fantasi, minskad arbetslöshet stärker arbetskraftens ställning och kan medföra vidlyftiga lönekrav, ergo minskade vinster. Man inser lätt att detta knappast främjar lusten hos näringslivet att bidra till en minskning av arbetslösheten.

Tvärtom är ett av de säkraste och därför vanligaste sätten att uppnå de ekonomiska målen i ett företag just att minska personalstyrkan med bibehållen produktion, vilket man åstadkommer genom att ständigt vara beredd att ersätta människor med robotar och/eller datorer, alternativt genom att redan anställd arbetskraft får producera mer för samma betalning.

Det är naturligtvis också en god idé att minska eller helt avlägsna personalstyrkan från sådan verksamhet som inte lever upp till redan budgeterade vinster (ej att förväxla med lönsamhet) och flytta de frigjorda medlen till sådan som lever upp, helst i något överbefolkat asiatiskt land med en jungfrulig, aldrig reglerad arbetsmarknad.

Personalminskningar är alltså vad alla företag strävar efter.

Personalminskningar tycks ha nästintill ett egenvärde.

I själva verket handlar framgång i företagandet om just detta, att vara först med att minska antalet anställda mest, och det är en tävling som aldrig kommer att ta slut. Samma sak gäller tävlingen om vilken nation som kan etablera det mysigaste företagsklimatet. Ett sådant uppnår man enklast genom att sänka alla typer av skatter som kan tänkas belasta företagsamheten och dess företagare, vilket blir möjligt om man först skär ner kostnaderna för själva befolkningen: skolor, sjukvård och annan kringverksamhet. När man gör så minskar samtidigt behovet av arbetskraft i det offentliga. Ingen av dessa sänkningar eller minskningar kan logiskt sett ha ett slut.

Allt detta sammantaget gör att arbetslösheten milt sagt knappast kommer att minska, och att man med en stigande häpnad lyssnar till ledande politikers tal om att den skulle vara Fienden nummer ett. Detta tal är vår tids offentliga lögn, varken mer eller mindre, och den som har sinne för sådant kan låta sig fascineras av hur raffinerat den döljs trots att den lyser som en fyrbåk över landen."

- - - - - - - - - -

Artikeln är ur Aftonbladet, september 2006.
Någon som tycker att den saknar aktualitet?

Texten kopierad och stulen, tillägnas Saabs arbetare,och andra anställda; kopierade och stulna.

B(u)ildt with oil in his veins?

Somliga tycker att det låter konstigt när Bildt tar ordet "människor" i sin mun.
"Marknader" verkar ligga bättre till. Idag hade det varit fint om han sagt människor, före marknader.

Politiker runtom i Europa reagerar snabbt mot Kadaffis mördande, EU-ministrarna under Ashton samlar ihop sig till ett fördömande. Bildt är naturligtvis med på det kollektiva uttalandet. Men ge honom fem minuter i svensk TV och han talar om marknader, om behovet av stabilitet, om marknadens oro, om oljan.

"I hope the Libyan leadership will refrain from aggression and intimidation against demonstrators and listen to its demanding asking for reforms," säger Van Rompoy, annars inte känd som någon vänlighetsminister.

Så mycket blod i ådrorna har inte Bildt.
Han säger: Vi kan inte ta ställning för någondera sidan.
Same procedure as last week. Diplomati för försäljare.
_____________________________________________

Tillägg: Robert Fisk på The Independent om Kadaffi.

Tahrir versus Glädjen

Min optimism var inte helt illa ute, trots att så mycket återstår.
Här en tweet från Dan Nolan, mitt i den stora rörelsen:
Stunned by the scenes of jubilation in Tahrir Sq right now! Has there ever been a greater moment of peaceful people power?? Respect #Egypt!! 20 minutes ago via web

Och den här, anonym: Kudos to the Egyptian people for blowing up every lazy Western stereotype about Middle Eastern political/social movements.

Glädjens och bedjen, eller håll tummarna, eller tänk, skriv och supporta, vad som nu passar er bäst! Detta är en stor dag i Historien. My heart goes out to Tahrir-people. Och det skäms jag inte för, även om det är lättare att skriva det på engelska. Vi har ju inte den där vackra formuleringen på svenska. Mitt hjärta går ut...

(Däremot är vi bra på att göra high-five för minsta efterrätt i TV)

Men eftertanke lär behövas. Här är ännu en länk till Robert Fisk på The Independent.

Egypten igen, en kortfattad summering...

från The New Yorker.
Samt ännu en kritisk artikel från Robert Fisk på The Independent.

Tro kan försätta berg. Vad kan kall politisk beräkning? Stelna på fotsteget? Se sig tillbaka, som Lots hustru? Missa momentet?
Som Vaclav Havel sa häromdan (i en alltför kortfattad intervju i DN): Tiden är avgörande.

Egypten - ett öppet slut?

Jag har märkt på mina "bästa" bloggsidor hur svårt det är att just nu skriva något om Egypten. Antingen får vi ur oss vår oro för kaos, diktatur, militär och polisiär rensning; de välbeställdas lite ängsliga eller tvärsäkra kommentarer om vad som möjligen kan eller borde kunna ske - och vad som inte får ske.
Eller så får vi vårkänslor av empatiskt och upproriskt slag.

När jag ser människorna på gatorna i Kairo, filmerna av deras kroppar och ansikten, är min första reaktion glädje. Det sker stora ting när ett folk har fått nog, och låter sina krafter välla fram över stadens gator.
Glädje - och samtidigt vaksamhet. För så där såg det ut också under Pragvåren 68 , när folk delade cigg med soldater på tanks.

Men, glad eller orolig, vem är jag att tala om vad som borde, eller skulle kunna, ske - när inte ens docent Leif Stenberg, Chef för Mellanösternstudie-Centrum vid Lunds Universitet - kan säga mycket mer än så här:
"Det är en styrka att protesterna nu inte har organiserats av politiska partier, samtidigt är det en svaghet att det inte finns strukturer för hur missnöjet ska förvaltas och omsättas i politik. Mohamed ElBaradei är ingen enande kraft, men en av de få som skulle kunna leda en övergångsregering inför ett val."

För dem som är särskilt oroliga över vad Muslimska Brödraskapet kan få för inflytande vid ett eventuellt maktskifte med fria val, föreslår jag en läsning på deras egen websida, bara en timmes läsning kanske, innan vi anser oss ha en susning om vad de står för.

För dem som vill bli uppdaterade av en intelligent kommentator, icke anställd vid Sveriges Radio, finns Rasmus Fleischer.
Att resa till en strand, och sitta under parasoll, när tidernas revolt pågår bakom ryggen, verkar däremot som en mycket dyrköpt icke-händelse. Sorry.
Men här kan man läsa en av de mer uppmuntrande nyheterna.
____________________________________________

Uppdaterar med två intressanta artiklar från The Guardian, den första av Slavoj Zizek och den
här om Muslimska Brödraskapets roll.
Ännu en uppdatering: Här skriver Dan Nolan om skeendet minut för minut. På några timmar förstår man vad Twitter kan betyda; det har naturligtvis aldrig hänt mig förr. Tipset kom från Thomas Nydahls blog. Även kallad: Friends are made on the battlefield.
Citat från Nolan: I have taken shelter. SO much anti-jazeera sentiment among mubarak supporters its not safe to be outside. Say a prayer for #cairo tonight.
Ännu en länk frånThe Guardian. Och en från Der Spiegel, samt en artikel av Timothy Garton Ash, från the Guardian. Torsten Kälvemark har också ett allvarsamt inlägg om läget.
Nolan: "For all latest on Tahrir sq be sure to follow evanchill. Aljazeera still exceptionally well-covered despite ALL the challenges!".
Rapport från Robert Fisk på The Independent, värd en försiktig optimism?
Och mer ändå; en intelligent analys av Paul Mason . Om massrörelsers sociala psykologi här. Och om tio hoppfulla framsteg för folket på Tahrir square, skriver Juan Cole . Samt Andrew Rawnsley från The Observer : "The west should cheer, not fear."
Ännu en läsvärd artikel från Der Spiegel .
Dagens mest bittersöta tweet: "Definite woodstock atmosphere in tahrir tonight (even though I wasn't at woodstock") - från evanchill. (Se ovan), 7.2.11.

Om regeringens vinst-(o)-etik och Bildts affär med Lundin Oil

Citerar från bloggen Nemokrati:

om Carl Bildt och Gangsterekonomin


"12 000 döda och 160 000 fördrivna i Sudan – det är pris man får betala för att oljeföretagens aktieägare ska få sitt, tycker uppenbarligen Carl Bildt som satt i styrelsen för Lundin Oil 2000 – 2006 då dödandet och tvångsförflyttningarna skedde för att ge plats åt Lundins oljeutvinning i Unityprovinsen i södra Sudan.

”‘De vinster som inte tillföll bolaget slussades till 70 procent in i diktaturens krigsmakt’ [uppger New York Times enligt Aftonbladet]. ECOS begär att svenska regeringen utreder Lundins och därmed styrelseledamoten och aktieägaren Carl Bildts skuld. . .Lundin, kända för sina lukrativa affärer i mängder av förtryckande diktaturer, har funnit det klokt att också samverka med kretsar inom Moderaterna. I Lundins ryska filial Vostok Nafta, (ägandet i bolaget kontrolleras via skatteparadiset Guernsey) med kopplingar till Gazprom och oljeoligarker, placerades Jonas Hafström i styrelsen. Han var under ett dussin år Bildts närmaste man, dessutom hög tjänsteman på UD. Anna Lindh tvingade Hafström lämna oljebranschen. Senare gottgjordes han; Bildt utnämnde vännen Hafström till ambassadör i USA.

Lundin hade periodvis vissa imageproblem; varumärket solkades en smula av blod och mord. Uppgiften att putsa Lundin låg hos Kreab. Det PR-bolaget, där Bildt varit styrelseordförande, har i evighet drivits av hans gode vän Peje Emilsson. Denne har belönats med ordförandeskap i Handelskammaren. Direktör där blir Maria Rankka, Timbro och en gång Bildt-medarbetare. Hon efterträder Peter Egardt, som varit Bilds statssekreterare och nu av högerregeringen utsetts till landshövding i Uppsala.”

Alliansregeringen har således mycket på sitt samvete vad gäller både miljön, demokratin och folkrätten. Och inte nog med det – man vill uppenbarligen fortsätta på den blodigt inslagna vägen - Bushiness As Usual.

Det visade man särskilt tydligt med sitt förslag på ytterligare 483 miljarder till miljökatastrofal betongpolitik av förstenat märke. Man har trots omfattande lokala protester obekymrat låtit Bergsstaten säga Ja till Shells provborrning efter skiffergas vilket perforerar 20 skånska kommuner i landskapets mest natursköna områden – vilket kan få lika oanade konsekvenser som BP:s djupborrning efter olja utanför USA:s kust. Det handlar om Sveriges kornbod – men för Alliansen är inget pris för högt att betala när det gäller fortsatta satsningar på fossil energi, inte ens vår egen livsmedelsförsörjning, vilket även den av Leijonborg omhuldade och Berlusconi stödda byggnationan av ESS på känslig åkermark utanför Lund vittnar om, vilken i sin tur, likt den EUpåbjudna ‘miljöåtgärden’ med övergång till kvicksilverhaltiga lågenergilampor – dessutom innebär omfattande användning av kvicksilver trots att regeringen förbjudit all användning av kvicksilver i Sverige.

Så alliansregeringen med Carl Bildt, Maud Olofsson och Andreas Carlgren i spetsen har med andra ord inga som helst skrupler utan säger bara Ja Ja Ja till allt, från att kränka både folkomröstningsresultat, svenskt territorialvatten och internationell folkrätt till utrotning av människor och djur, utan ett enda darr på överläppen, spela roll hur många lik man kliver över – inte minst har man inte heller något emot att kliva över liket efter sitt eget hemland. Med andra ord kan vi nog utgå ifrån att denna mörkblå allians inte kommer att nöja sig förrän Sverige är totalförstört. Uranbrytning i Norrland nästa, med andra ord – skit i samekulturen och den svenska naturen, de kan vi betrakta på det mausoleum Alliansen kommer att lämna efter sig som framtidens museum till nästa generation."

Läs mer på den politiska blogen/websidan Nemokrati

Kannibalkapitalismens credo

Jag tror på det Allsmäktiga Kapitalet
och på bankerna, dess avkomma,
våra småfurstar

Jag tror ock på det Heliga Ägandet
Ägarnas samfund
Skuldernas avskrivning
Konjunkturens uppgång och
Räntans uppståndelse

Jag tror på Makten
över hela jordens Rikedom
Från Mexikanska gulfen
till Afrikas köpta odlingsmarker
varifrån vi skall igenkomma
för att uttömma allt Levande
på dess inneboende värde

Jag tror ock på Korruptionens Härskara
och Girighetens Demon
på köttets försäljningsvärde
och alla fattigas nederstigning
till Dödsriket
varifrån de skall utplundras till fullo

Amen


(Bild: Helvetet, av Hieronymus Bosch)

Konjunkturkrisen, penningvärdet och egenvärdet

Ja, så är vi där igen. Krasch, pang, bom, och havererade ekonomier.

Jag ser på Borg och Littorin i TV. Ministerpojkarna som var så självförträffliga för bara ett år sedan: Hej, och hå; vi älskar företagare och entreprenörer. Älskar banker. Älskar allt som luktar pengar. Vi tror att affärer löser allt. Vi tror på en självsanerande, överlevnadsduglig, muskelbyggande fit-for-all ekonomisk superpower. Vi är på rätt kurs.

Och nu står de där snoriga, trötta och vimsiga, och upprepar sin fastlåsta retorik. Vi har kontroll. Okej. Men det ser inte så ut, va?
Kursen - ehh? Kurser - ehh?

Jag ser en stackars bankman i den kapsejsade isländska ekonomin, stå och darra på benen inför TV-kameror och en obarmhärtig norsk reporter. Byxbenen fladdrar i anspänningen. Det kallas för byxis, på gammal slang.

På andra håll börjar exmiljardärer och penningmånglare och mäklare i allmänhet gå i terapi. Ångestsyndromen sväller ut ur övertrasserade konton och okontrollerbara skulder. Några praktskitar kommer som vanligt att försvinna med vinsterna till skumma bankfack och vita stränder. De kommer att återfinnas uppsvullna och alkoholiserade på en bar i Thailand om tio år. Andra kommer att skjuta sig för pannan, som förra gången, och förrförra.

Kanske skulle de kallas förre-tagare i stället? Dessa som i förväg tar ut från sig själva och andra det som inte existerar i sinnevärlden?
Förretagarna i Tigerekonomiernas fall. Förretagarna i IT–bubblan. Förretagaren Kreuger.
Tragiskt på det personliga planet. Mytologisk sinnesförvirring på det globala planet.

För så här är det ju: Det är ett neråtköp att förtro sin själ och energi till guden Mammon. Taskigt nog för en vanlig shopaholiker, som förköpt sig själv och familjen. Svårt för ministrar och finansmän och investerare som förlagt sina högsta värden till det ekonomiska livet. När det sjunker i sparbössorna har de inget egenvärde kvar.

Somliga tar sitt liv eller försvinner i dunkel. Arbetare får nöja sig med att söka jobb på annan ort.

Ordet: Lyxproblem.
Ordet: Kroppens kapitalvärde.
Exempel: Två döda arbetare i Kirunagruvan är två för mycket.
Kontenta: Slit ut allt och alla till bristningsgränsen och get away with it.

Och så den svävande föreställningen om "The survival of the fittest"; alla marknadsfilosofers ruttnande stöttepelare. Men säg mig; var finns de nu: the fittest?
Är det inte de som om och om igen förstör världens ekonomi; samtidigt med resurserna, inklusive de "mänskliga resurserna"?

Miljardärernas natt. Etikens sophög. Till och med en Wallenberg skulle rysa av förakt. Tror jag. Men där är jag kanske lite väl godtrogen?

Bidragsberoende finansfuskare

Det är förfärligt med folk som utnyttjar statens hjälp till sjuka, till rehabilitering, till A-kassa, till ditt och datt.
O, ja.

Men när finanshajarna har jiddrat runt med andra människors hus, lån och pengar, när storbankerna och låneinstituten har schabblat bort miljarder och lagt guldtackor i sina egna fickor, si då är det fint med statligt stöd.

Då ska skattebetalarna rädda folk som redan varit miljardärer i tre decennier. Jag säger: låt dem falla i sin egen anala pöl.

Fast det är ju synd om småfolket då, som förlorar hem och bil och försäkringar. Och som får höjda skatter på grund av finanshajarnas ansvarslöshet.

Annika Lantz i P1: Bush inte ens rörde en min när han förklarade statens räddningsaktion. "Va såssigt".

Demokraterna ställde dock vissa krav på det extremdyra statsbidraget. Lite lönesänk för de som sänkt hela nationen kunde kanske vara på sin plats. Och inga bonusar till dem som förvandlar andras inkomster till trolldeg, men sina egna till guld.

Fördelen med folk som har guldtackor i fickorna är att de sjunker när de försöker simma.
Inget fjärilssim i den världen.

Regeringen har sålt en korv och en kola. Duktigt! Duktigt! Duktigt!

Såg kvartetten i TV igår. En stillsam utfrågning. Och självgoda svar. Som att Reinfeldt och Måddan var oerhört stolta över att de har så många miljarder i statskassan. Det är som om en unge skulle lyckas sälja en korv och en kola och kommer hem till mamma och berättar att han/hon gjort tolv spänn på en dag. Eller som om jag sålt nåt gammalt skåp jag fått i arv och skulle berömma mig av att ha gjort 10.000 på en dag.
Vasakronan och Vin&Sprit är sådana gamla skåp. Tillverkade av svenskt kapital och svenska arbetare och diverse råvaror.
Reinfeldt och Måddan bara fick korven, eller kolan, eller skåpet och sålde det.
Och gonar sig i TV över sin duktiga försäljning. Som nu gör att det har mer pengar i kassan än många andra regeringar i Europa.

Vad är en regering? Ett auktionsverk?

This machine kills even more...

"DRAKSÅDDENS ÅR - BOK OM IRAKKRIGET AV PIERRE SCHORI- 3987 amerikaner har nu dödats i kriget, och minst 150 000 irakier, varav de flesta varit civila. Bara ifjol kostade kriget 138 miljarder US-dollar, en summa som skulle ha räckt till att ge alla 45 miljoner amerikaner som är oförsäkrade sjukförsäkringar. Det sade Pierre Schori på ett seminarium i ABF-huset där han presenterade sin nya bok "Draksåddens år - 11 september, Irakkriget och världen efter Bush."

Citat från Palmecentrets utskick: www.palmecenter.se

Bara en alldaglig påminnelse om att det finns annat än vi och våra texter, våra jobb, våra sjustjärniga sjuhärads kulturkonflikter.
Men kolla vad krigspengar och annat skit skulle räcka till. BÅDE Vård, Barn och Kultur.

Kinas helveteskrets

"120 gruvarbetare döda efter en gasexplosion i en kolgruva i provinsen Shanxi i norra Kina", så löd nyheten.

Bilder från CNN och BBC News visar Helvetet; ett djupt hål, en omvänd kon, som på serpentinvägar gräver sig allt längre in mot kollagret, ner mot den lägsta kretsen. Men Dante skulle inte placerat några fattiga, underbetalda gruvarbetare där.

Nu ser man pyttebilar köra cirkel efter cirkel på smala vägar ner mot de kolgruvegångar från vilken alltför många kinesiska gruvarbetare aldrig återvänder. Samma story om igen, i England och Ruhrområdet på 1800-talet, i Kina 2007: Gruvbrytning, industrier och korrumperade chefer som offrar människor för kapitalanhopning, och aktieägare som klappar i de små händerna.

Jag skrev en kort debattartikel om en del av det kinesiska undrets baksidor i Aftonbladet, den 12/11. Här är den:

SKAKIGT PÅ BÖRSEN? SATSA PÅ DET NYA SLAVERIET!

Jag visste det ju redan för tre år sedan. Hade information från flanken; en affärskunnig vän som sa: ”Nu är det Kina som gäller!” Alla hans rika vänner var redan där. Jag sa, som vanligt, att jag föredrog ”etiska” fonder, hur katten man nu kan urskilja dem.

Sen kom alla TV–reportagen och dokumentärerna från det nya Kina och dess högproduktiva fabriker. Textilindustrier där man arbetar 16-18 timmar om dygnet. Unga människor som utmattade somnar på högar av tyg. Ogifta kvinnor, förflyttade långt hemifrån, bosatta i kollektiv med sex till tolv personer i varje rum, typ interneringsläger. Hyra och halvtaskig mat dras av från lönen. Hemresa en gång i halvåret. 20 till 24 timmars arbetsdag för att möta en order, knappt någon övertidsersättning. Kroppar som strejkar och rädsla som urholkar själen. Man måste ju skicka hem pengar till familjen i den fattiga byn. Protester få, strejker otänkbara. Så gick det när kapitalet blev sams med diktaturen.

Samtidigt: Förorenad natur och vattendrag. Två tredjedelar av Kinas vatten är besmittat, en tredjedel av fiskarna i Gula Floden dör, 700 000 kineser är sjuka av dåligt vatten. I minst 50% av fallen kör industrierna ut sina giftiga biprodukter direkt i naturen.

Så skapas den förtjänst som Kina vill öka med 400 % till år 2010. Och allt detta sker medan investerare från Väst blundar på båda ögonen och lyssnar fascinerat till kassaklirret.

Man talar, som alltid på handelsspråk, om den demokratiseringsprocess som ska följa med affärerna. Det sa också Ericsson i Burma för tio år sen.

Men i Kina, och många andra ”emerging markets” återuppstår slaveriet. Underlaget för tillväxt och garanten för investerarnas ohöljda förtjusning är en människosyn lik slavägarens: Dessa miljoner arbetande kroppar har endast ett funktionellt värde. Deras människovärde är reducerat till redskapets.

”Satsa på Kina”, sa han. Det gjorde jag alltså inte. Men för dem som gjorde det blev det högvinst. Fonder mot Kina hör till de få som rätt behändigt överlevde börssvackan i augusti-september, med kvarstående fondvinst på mellan 20 och 28%.

Vill man ha dessa pengar? Eller alla de andra som baseras på en snabbt kalkylerad vinstfaktor byggd på likgiltighet för fattiga människors villkor och värde, skenheligt försvarade med att tillväxt och demokratisering går hand i hand. Javisst, men förutsättningen för hit-smash-storvinst är att demokratiseringen går jäkligt långsamt. Så att man hinner göra kapet innan det kostar för mycket, innan löner och röster höjs.

Rich Big Boys play that game. “Emerging Markets” är deras favorit-data-spel. Live.