Kinas helveteskrets

"120 gruvarbetare döda efter en gasexplosion i en kolgruva i provinsen Shanxi i norra Kina", så löd nyheten.

Bilder från CNN och BBC News visar Helvetet; ett djupt hål, en omvänd kon, som på serpentinvägar gräver sig allt längre in mot kollagret, ner mot den lägsta kretsen. Men Dante skulle inte placerat några fattiga, underbetalda gruvarbetare där.

Nu ser man pyttebilar köra cirkel efter cirkel på smala vägar ner mot de kolgruvegångar från vilken alltför många kinesiska gruvarbetare aldrig återvänder. Samma story om igen, i England och Ruhrområdet på 1800-talet, i Kina 2007: Gruvbrytning, industrier och korrumperade chefer som offrar människor för kapitalanhopning, och aktieägare som klappar i de små händerna.

Jag skrev en kort debattartikel om en del av det kinesiska undrets baksidor i Aftonbladet, den 12/11. Här är den:

SKAKIGT PÅ BÖRSEN? SATSA PÅ DET NYA SLAVERIET!

Jag visste det ju redan för tre år sedan. Hade information från flanken; en affärskunnig vän som sa: ”Nu är det Kina som gäller!” Alla hans rika vänner var redan där. Jag sa, som vanligt, att jag föredrog ”etiska” fonder, hur katten man nu kan urskilja dem.

Sen kom alla TV–reportagen och dokumentärerna från det nya Kina och dess högproduktiva fabriker. Textilindustrier där man arbetar 16-18 timmar om dygnet. Unga människor som utmattade somnar på högar av tyg. Ogifta kvinnor, förflyttade långt hemifrån, bosatta i kollektiv med sex till tolv personer i varje rum, typ interneringsläger. Hyra och halvtaskig mat dras av från lönen. Hemresa en gång i halvåret. 20 till 24 timmars arbetsdag för att möta en order, knappt någon övertidsersättning. Kroppar som strejkar och rädsla som urholkar själen. Man måste ju skicka hem pengar till familjen i den fattiga byn. Protester få, strejker otänkbara. Så gick det när kapitalet blev sams med diktaturen.

Samtidigt: Förorenad natur och vattendrag. Två tredjedelar av Kinas vatten är besmittat, en tredjedel av fiskarna i Gula Floden dör, 700 000 kineser är sjuka av dåligt vatten. I minst 50% av fallen kör industrierna ut sina giftiga biprodukter direkt i naturen.

Så skapas den förtjänst som Kina vill öka med 400 % till år 2010. Och allt detta sker medan investerare från Väst blundar på båda ögonen och lyssnar fascinerat till kassaklirret.

Man talar, som alltid på handelsspråk, om den demokratiseringsprocess som ska följa med affärerna. Det sa också Ericsson i Burma för tio år sen.

Men i Kina, och många andra ”emerging markets” återuppstår slaveriet. Underlaget för tillväxt och garanten för investerarnas ohöljda förtjusning är en människosyn lik slavägarens: Dessa miljoner arbetande kroppar har endast ett funktionellt värde. Deras människovärde är reducerat till redskapets.

”Satsa på Kina”, sa han. Det gjorde jag alltså inte. Men för dem som gjorde det blev det högvinst. Fonder mot Kina hör till de få som rätt behändigt överlevde börssvackan i augusti-september, med kvarstående fondvinst på mellan 20 och 28%.

Vill man ha dessa pengar? Eller alla de andra som baseras på en snabbt kalkylerad vinstfaktor byggd på likgiltighet för fattiga människors villkor och värde, skenheligt försvarade med att tillväxt och demokratisering går hand i hand. Javisst, men förutsättningen för hit-smash-storvinst är att demokratiseringen går jäkligt långsamt. Så att man hinner göra kapet innan det kostar för mycket, innan löner och röster höjs.

Rich Big Boys play that game. “Emerging Markets” är deras favorit-data-spel. Live.