Alfabetpoeter (X = Lan Xu)

JAG ÄR

Jag är skriet som skär sönder en oktobernatt

sammandragningen och värken av

en pågående revolution

Jag är mina föräldrars svårförlösta kärlek

Jag är ett långsamt tåg mot Peking

ogiltig biljett och obestämd ankomst

en främmande far på perrongen

höstlöven jagar efter en liten flicka

fjärilsknuten i hennes hår ramlar i en vattenpöl

Jag är ett svartvitt foto på Himmelska fridens torg

cyklister och stenlejon längs Chang’an-avenyn

klänning och glass under fotografens parasoll

rödgardister i sina gröna uniformer

Jag är en brännande juli utanför sommarparadiset

gröna vinrankor fulla med nyckelpigor

politiska möten och tal i högtalare och överallt

slagord som fastnar i halsen

Jag är såpbubblor och fantasier

blåsta med vassrör av lekande barn

ginkgoträdet delar upp himlen

tomheten som ekar runt Förbjudna staden

                    (ur JAG ÄR, Ellips förlag, lilla e nr 5, 2022)

OLIKA HAV

Tel Aviv, augusti 2016 (till Amos Oz)

Korsar Tel Aviv korsar ett annat hav

surfarnas längtan bakom vågorna

hemligheterna under deras hud

på balkongen hos Ilana Goor

galopperar bronshästen mot horisonten

i Amos Oz varma knä ligger katten Freddy

han ser in i det förflutna med sin mjuka blick

ingen rädsla

Korsar Ben Gurion-flygplatsen

korsar plattformen i augusti

en ung man håller sitt vapen under solen

allvar och vemod i hans ögon

ett gammalt par kramar om varandra innan avresan

saknaden i deras kroppar

ingen rädsla

bara sorg

                                (ur OLIKA HAV, bokförlaget Korpen 2025) 

Om Lan Xu: född 1968 i Chengdu i Kina. Kom till Sverige 1992 och är numera bosatt i Stockholm. Verksam som poet, översättare, kulturskribent. Debuterade 2022 med det lilla dikthäftet JAG ÄR på det finlandssvenska förlaget i Vasa Ellips. I höstas kom OLIKA HAV. 

Banden till födelsestaden Chengdu och det forna hemlandet Kina är starka. I bägge hennes diktsamlingar återges dikterna både på svenska och kinesiska. Barndom, ungdom, uppväxt, politik är starka teman i debuten. I OLIKA HAV utforskar dikterna tolv olika städer, med samma skarpa blick som i debutdiktsamlingen. Smaker, dofter, historia, minnen. Allting fångas upp  Alla hav och minnen är förenade med varandra. Vattnet flyter som språket. Tidlöst, gränslöst. 

Foto: Liu Lifen (från "Poesi i baren" under Vimmerby Berättar 18/10, 2025.)

Fler X-poeter: 

(eftersom det finns så få svenska poeter som inleder sina efternamn med bokstaven X, så har några Ax-namn tagits med)

Linnéa Axelsson (1980)
Sture Axelson (1916-1976)
Sun Axelsson (1935-2011)
Anna Axfors (1990) 

Alfabetpoeter (V = Vennberg)

 

ETT PAR ORD OM POESIN

I smått kan också poesin ha egen existens.

Bara på backtimjan lär det finnas sex insektsarter.

Vem har räknat örterna där poesin kan livnära sig?

Också i skuggan av Jupiters månar kan den andas.

Ändå är poesin det som inte tjänar någonting till.

Den räddar ögonblick ur vår personliga glömska:

en kärlek som snuddade vid oss,

en röd båt halvstjälpt i snön,

ett godståg på Nynäsbanan

medan vi styr våra steg mot Värdshuset Postiljonen.

Idel ting som varken stör eller tröstar,

men knappast heller angår någon.

Vår värld är vår och vi skall bära henne. 

Skaffa oss ett skelett för våra privata vävnader.

Upp, diktare, och rädda något ur vår samtida glömska,

om så bara ett skyfall över Humlegården

eller ett tortyrens skrik från Vietnam.

Någon kanske frågar efter någon av oss

i nya generationers programmerade tillvaro.

Skapa på bara:

en poesi som räddar ur hela släktets glömska. 

Eller ur planetsystemets glömska

när de julianska dygnen börjar krympa under iskristallerna.

En kinesisk krönika

att av osynliga händer överräckas åt Vintergatan.

Återstår så till sist

Guds glömska ur vilken ingen kan rädda oss.

Poesi är det som inte tjänar någonting till.

Men också växterna söka efter sin föda

som om de hade ögon. 

ur Sju ord på tunnelbanan (Bonniers, 1971)

Fler V-poeter;

Maria Vedin (f 1956)

Magnus William-Olsson (f 1962) 

Maria Wine (1912-2003)

Rolf Wohlin (f 1938

David Väyrynen (f 1983)

Alfabetpoeter (U = Utvik)

Ibland fastnar man i ett författarskap bara genom att öppna en bok för första gången. Känna dess tyngd i handen. Läsa de inledande raderna. Låta ögonen röra sig sakta över sidorna. Bli inbjuden till någon annans universum. I språket. I bilderna. I rytmen. 

Magnus Utvik är en poet som följt mig sedan jag läste hans debutdiktsamling Jorden 1989 (Gedins). Många av dikterna i hans första böcker kretsar kring landskap som känns nära; skog, hav, himmel, Byxelkrok, Värnamo. I detta lilla ryms Allt.

Det har blivit en handfull diktsamlingar hittills, plus några romaner och fackprosa. Nu är det över tjugo år sedan Utvik gav ut någon diktsamling. Den sista dikten, i den senaste diktsamlingen (2020) lyder såhär;

Jag lyssnar på en kvinna som spelar cello

och natten är ett ännu större instrument

Det är först när jag sitter tyst och lyssnande vid köksbordet

som dörren bakom mig öppnas

som jag kan se elden i den döda fågelns öga

som jag kan luta mig ut i natten och med blicken

följa konturerna av en avlägsen släkting utan namn

med ett språk utan ord

I morgon skall jag gå mot de tomma bodarna

och fylla fickorna med flata stenar

Jag äter bara den delen av mig själv som inte längre andas

Jag är ensam här i huset    skuggorna flyter mellan rummen

Havet i stilla rörelse som ögonen hos ett barn

svävande bort i drömmen

Väntar på en ny diktsamling av Utvik  

Diktsamlingar av Magnus Utvik;

Jorden (1989)
Ögat (1990)
Om du inte talar (1991)
Solen har ingen skugga (1996)
Genom mörkret går jag med dig tillsammans med ditt mörker (2000)

Fler U-poeter;

UKON (pseud. Ulf Karl Olov Nilsson, f. 1965)
Robert Ulvede (f. 1965)
Jan-Olof Ullén (f. 1934)
Marie Under (1883-1980)

Alfabetpoeter (T = Tranströmer)

Poeterna bor i min bokhylla.

De står uppradade som vårdkasar.

Bildar en kedja av eld och trygghet.

De samtalar stilla med varandra

om nätterna.

Ibland tar de en flygtur i rummet.

Luftar sidorna och sprider ut

orden, som små stjärnor. 

Jag försöker förgäves fånga några

i mina utsträckta händer.

Den mest svårfångade är Tranströmer. 

Hans bilder är aldrig överexponerade.

Kontrasterna mellan ljus och mörker,

liv och verklighet framkallas med 

en metafysisk precision. 

ÖRNKLIPPAN

Bakom terrariets glas

reptilerna

underligt orörliga.

En kvinna hänger tvätt

i tystnaden

Döden är vindstilla.

I markens djup

glider min själ

tyst som en komet. 

(ur Den stora gåtan, 2004)

(Tomas Tranströmer 1931-2015)

Fler T-poeter:
Tomas Tibern (1966-2022
Thomas Tidholm (f 1943)

Märta Tikkanen (f 1935)
Ragnar Thoursie (1919 - 2010)

Alfabetpoeter (S=Sandell)

En av de poeter som jag troligen har flest böcker av är Håkan Sandell. I bokhyllan trängs just nu nio av hans diktsamlingar, plus en handfull antologier. I dagarna har han släppt en ny samling MUSIK AV ALDRIG OCH INGENTING (ellerströms förlag). Har inte läst den ännu, men står naturligtvis i bibliotekets reservationskö.
Men det är ibland spännande att gräva ner sig i en författares tidiga verk och försöka få en bild av "konstnären som valp". Även om Håkan Sandell har vandrat en helt annan väg sedan den tidiga debuten så har hans första dikter en stark och hypnotisk charm.
Den första diktsamlingen jag köpte av Håkan Sandell var troligen EUROPÉ (Bakhåll 1982). En litet häfte i A6-format med ett färgsprakande omslag av konstnären Enrique Battista, Clemens Altgård fotograferade den unge poeten. I en katalogtext skrev Sandell "jag ville använda Cendrars' telegramstil i en dikt om det moderna livet".
Håkan och jag är jämnåriga, vilket säkert gjorde identifikationen starkare. Dikterna var korta och bildrika, något som tilltalade en nyfrälst poesiläsare med huvudet fyllt av postpunkpoetiska texter. Håkan har nog helt andra referenser, troligen har han läst mer poesi än lyssnat på musik. Med mig förhöll det sig tvärtom. Men hans dikter andas musik. Snabba bilder. Högt tempo. Alla dikterna saknar punkt. Ofta skrivna med gemena bokstäver. Orden färdas som spjut genom ett sårigt tonårshjärta. 

Promenaderna
Känslans
Tygbitar mellan tändstickorna i asken
Cigaretten lik en lilja eller en raket i käften
Tigandet som liknar en svordom



                   *



Han var föreståndare för kungliga
                     teaterns kostymavdelning
Och jag var poet
Mitt usla poem
'Frukt'
Jag steg ut på gatan till diktens lyktor







Den efterföljande diktsamlingen EN POETS BLOD (Bakhåll 1983) gjorde lika starkt intryck. Sångerna togs till en annan nivå. Den unge poesiläsaren kunde hitta en själsfrände i varje strof. Alla händelser som beskrivs i dikten hade jag själv upplevt, eller drömt om att jag upplevt. Världen i Vimmerby var så mycket mindre än den i Malmö och Köpenhamn.


snö åt whiskyn, snön man
sticker stjärnraketerna i för
dess fäste Nyårsafton 1981
för att efter festen vakna
                 under blött matta
ta sig ner till bangården
och ta Morgontåget Till Malmö

När man läser Sandells verklista så märker man snart att den haltar en hel del. I de senare böckerna är de tidiga Bakhållsutgåvorna inte med, ofta inleds verkförteckningen med SKAMPÅLE (Gedins 1990). Ibland startar hans bibliografi med CATHY (1981), ibland med EUROPÉ (1982). I Kungliga Bibliotekets databas Libris (nationalbibliografin) är hans tidigaste angivna verk FRUKT (Bakhåll 1981). Denna titel verkar dock inte finnas på så många bibliotek. Endast som läsesalslån på Lunds Universitet. Jag beställde en kopia av den då den endast bestod av ett vikt ark i ett LP:format. I antologin MALMÖLIGAN (ellerströms 1992) står tryckaren och förläggaren Örjan Gerhardsson och vecklar ut diktsamlingen FRUKT. På en annan bild ur samma antologi återges en teckning av Ola Åstrand där Håkan Sandell vecklar upp en "dragspelsdiktsamling" med titeln CATHY. Vad är myt och vad är verklighet? Ibland är det omöjligt att försöka reda ut alla snårigheter i poesins värld. Men i efterordet till MALMÖLIGAN skriver Peter Luthersson en initierad essä om Malmöligans tillblivelse, uppgång och fall. 

Inkonsekvenserna i Håkan Sandells bibliografi har säkert sina förklaringar. 

FRUKT

...

En rockflik sveper mörker

En lampa

Någon går förbi ett fönster

Stup

Ospruckna skott

Bodensee

Som botten av ett skyltfönster

Himmel ringen kring nattpupillen

Ser det än minns det ej

Citroner

En stjärna

Likt en pressad växt

Natten bränner ljus

Rökiga morgon

Långsamt

Skärps färgerna

Silver

En bil kör bort brister

Vindens heta japanpapper

Fåglarna blåser

Sångbubblor

Hör svaga intryck

Fyllda av saft som druvor

Kärnornas dröm

Sång som läppar

Smältande luft

Rosen särar sina blad

Gatornas små solar

Elektriska meloner

Nätter varma som honung

Som åska

Hänger trädkronorna

Skyarna dröjer

Mörkret sjunker och stjärnorna stiger

Jorden är en klocka

Blixt

En viskning staniol

Klingar

Mot stenläggningen

Med detta begär

Brännande som ett gift på tungarn

- Skall vi gå mot ett allestädes

                                                 Juli 1981

Fler S-poeter;
Carl Henrik Svenstedt (f 1937)
Ingela Strandberg (f 1944)
Ragnar Strömberg (f 1950)

Alfabetpoeter (R = Runefelt)

I slutet av 70-talet gick jag på gymnasiet i Hultsfred. En kompis gjorde mig uppmärksam på att det fanns något som hette poesi som påminde mycket om de rocktexter vi var hänförda av. LP-konvolutens texthäften summades och analyserades under raster och håltimmar och sena nätter. Det lyssnades mycket på Dylan, Lundell m.fl. under denna tid. Sen kom punken och texterna blev lite mer oartikulerade.
På biblioteket vimlade det av spännande böcker på avdelningen Hc.03/Hce.03. Och det fanns även en avdelning för "samlingsalbum", Hc.03(s). Där hittade jag en av de böcker som jag säkert  lånat och läst mest av alla, "20 Nya Poeter" (FiB:s Lyrikklubb/Tidens förlag 1974).  Bruno K Öijer och Mikael Wiehe hade jag läst tidigare, men många av de andra namnen blev nya bekantskaper för mig, som följt mig genom livet sedan dess. Bengt Berg, Ylva Eggehorn, Erik Fylkeson, Willy Granqvist, Göran Hägg, Börje Lindström, Göran Sommardal, Jacques Werup m.fl. Men det var Eva Runefelt (f. 1953) som jag förälskade mig mest i. Alla andra såg svåra och otillgängliga ut på författarporträtten i boken. Evas porträtt var annorlunda. Halva hennes ansikte var skuggat, ena ögat tittade blygt från boksidan. Hennes dikter var direkta om vardagen bland verkliga människor, hemsamariter, barn, möbler och längtan.
Har ständigt återvänt till Runefelts dikter. Hon har dock publicerat sig väldigt sparsamt, ett knappt dussin diktsamlingar på 40 år. Alla lika personliga i sitt uttryck. Senaste diktsamlingen Minnesburen kom 2013 är en suggestiv diktsvit om livet olika nyanser.


"Två timmar att sova
och sömnens ljud sväller i huvudet
lakanen vänder mig ryggen
- du dansade
   du fortsatte dansa bortvänd
och väggarnas mönster iakttog mig mer

Alla utkastade livbojar
- trasiga pappershattar som gungar
vid varje dörrhantag

Dina händer som sugande vatten
sörplar sig slingrande bort ur slasktratten
när jag sköljer ner den brännande smaken
av dina ord

Festserpentinerna slaka som utpumpade magskratt
De gula, smala tungorna av papper
ramlar som döende maskar från ärmfållen"

ur dikten UTEBLIVET HJÄRTA, (20 nya poeter, 1974)



Fler R-poeter;
Anna Rydstedt (1928 - 1994)
Niklas Rådström (f. 1953)
Lars Mikael Raattamaa (f. 1964)
Ulrika Revenäs Strollo  (f. 1968)

Alfabetpoeter (Q=?)

Varför är det så ont om poeter som börjar på bokstaven Q?
Hasse Alfredson konstaterade detta redan 1968 i sin finurliga berättelse "Varför är det så ont om Q". Det verkar som om Q-hunden glufsat i sig så många Q:n att poeternas efternamn också strukit med, speciellt de svenska.

Jag har endast lyckas hitta den franske surrealisten Raymond Queneau (1903-1976). På svenska rekommenderas hans "Hundra tusen miljarder dikter" (Bakhåll 1991), som Lars Hagström gjort en fantastisk översättning av. Diktsamlingen består av 10 sonetter där alla versraderna är skurna så att läsaren kan kombinera dom hundra tusen miljarder gånger.

Fler Q-förslag mottages vänligen och bestämt.

Q-poeter;
Charlotte Qvandt (f 1983)

Alfabetpoeter (P = Palm)

Det finns poeter som skriver sin tid. Som låter sina ord ackompanjera skeenden som ligger långt utanför litteraturen. Där liv och dikt flätas samman med natur och psykologi. Göran Palm (1931-2016) tillhörde den grupp poeter som banat nya vägar att uttrycka sig på och visat på nya litterära landskap.
Hans mäktiga epos Vintersagan Sverige (utgiven i fyra delar mellan 1984-2005), skriven på blankvers, är troligen ett av de verk som kommer att fortsätta läsas långt in i detta årtusende. Det är en dikt som, likt Selma Lagerlöfs "Nils Holgersson", färdas genom Sverige och kommenterar vårt land och dess människor på ett sätt som inte journalisterna eller historikerna kommer i närheten av.
2016 kom alla fyra delarna ut i en samlingsvolym med ett nyskrivet förord av författaren. Person- och ortsregistret är på arton sidor och sträcker sig från ABBA till Öxabäck. (Bara dom namnen innehåller två stora berättelser om Sverige.)


Om Vimmerby skriver han bl.a.:

"Det borde inte finnas någon här
i Småland som är världsberömdare
och svenskare än Ingvar Kamprad till
Ikea. Men det finns det, för det här
är Astrid Lindgrens barrskogstäta värld.
Från Eksjö ner till Vimmerby finns gott
om skyltar som vill få bilisterna
att vika av mot RUMSKULLA eller
mot SEVEDSTORP och ofta lyckas, för
med särskild färg och stil vid dessa namn
står KATTHULT respektive BULLERBYN,
två namn som väcker minnen eller barn
i varje Volvo, Nissan eller Ford
som far förbi. Det är rätt kargt och mörkt
kring Lönneberga och Mariannelund,
som redan Albert Engström kände av,
men lilla Katthult är sig likt som ett
ur snåren nyss befriat småjordbruk,
och gårdarna i Bullerbyn står just
så tätt som i den bok som Astrid skrev
om dem. Till min och andras häpnad är
det ganska långt från Lönneberga upp
till Katthults gård, där Emil-böckerna
blev film, dessutom är den gården än
idag i lantligt bruk av en familj
som inte låter sig bekomma av
att snickerboa, kor och flaggstångstun
på somrarna beglos av Emils fans."

Fler P-poeter;
Malte Person (f 1976)
Per Planhammar (f 1965)
Agneta Pleijel (f 1940)
Ralf Parland (1914-1995)

Alfabetpoeter (O= Ortman)

ur En passage av Peter Ortman (1939-2008) 

Den första snön var så vacker i år

men mina skor var så tunna så tunna

Satt inne och tänkte diverse

att allt var ett misstag

att det bara blev så

att man inte vet varför

att man vet en och annan sak som alla vet

att det finns ingen jämlikhet

att vissa (dom flesta) är födda i fel familj

att världen förblöder

att antingen eller eller både och och

är en möjlighet

att dagarna går och där gick den och

när jag dragit rullgardinen och

ligger med borstade tänder och tänker

tankar som knappt är tankar

den första snön var så vacker i år

men mina skor så tunna så tunna

...

(Bonniers 1976)

(omslagsfoto av Nils Bjärvall)

 

 

Fler O-poeter:

Ulf Olsson (1961-2025)

Eva-Kristina Olsson  (f 1958)

Tommy Olofsson (f 1950)

Anders Olsson (f 1949)

Olle Orrje (f 1937)

Ulla Olin (1920-2009)

Alfabetpoeter (N = Nelvin)

Ibland hittar man otroliga fynd i varuhusens rea-backar. Det kanske är lite glesare mellan guldkornen nu för tiden, men under 80-talet kunde man gör riktiga kap, både LP-skivor och böcker. Ett av de främsta fynden var Åsa Nelvins diktsamling "Gattet - sånger från barnasinnet". (Inhandlades på Tempo, troligen i Linköping 1985, för 3:-. Ordinarie pris var 70:-, enligt den röda prislappen som jag låtit sitta kvar. Oslagbart reapris!)
Åsa Nelvin (1951-1981) var en mångsidig konstnär som kom in på scenskolan i Göteborg redan som 15-åring. Hon målade även tavlor och debuterade som författare med en barnbok när hon var 18 år. Hon hann ge ut fem böcker, varav två romaner, under sin alldeles för korta vistelse på denna jord. Diktsamlingen Gatten kom ut postumt ett par veckor efter att hon tagit sitt eget liv -81.
Dikterna drabbade mig direkt. De var skrivna av en Människa som hade en otrolig förmåga att fästa sina känslor på bokens sidor. Även om jag inte då kände till hennes historia med sjukdom och ångest så kändes dikterna starkt personliga. Nakna och utlämnande.
Det har varit glest med artiklar om Åsa Nelvin, men de senaste åren har hennes namn nämnts allt oftare. Bl.a. i ett specialnummer av Lyrikvännen (6/2002) och ett fantastiskt specialprogram av SVT:s Kobra 2014.

Se! Läs! Berörs!

"växtvärken plågar mig

jag blöter sötaktiga kökshandduken

vrider ur den

lägger den över mina ben

inte för att försona sig med smärtan

men mina fötter växer, spränger fram

jag kommer att springa snabbare

chanserna chanserna ökar"

(2014 hade SVT:s Kobra ett minnesprogram om Åsa Nelvin.)

Fler N-poeter;
Fredrik Nyberg (f 1969)
Cletus Nelson Nwadike (f 1966)
Ulf Karl Olov Nilsson (f 1965)
Marie Norin (f 1967)
Johan Nordbeck (f 1953)
Sven Thomas Nordlöf (f 1950)

Alfabetpoeter (M= Moodysson)

För snart 30 år sedan arrangerade Den Blinde Argus sina första uppläsningar. Den 28/2-87 fyllde vi Arbis i Línköping med ett späckat program av poesi och musik. Lukas Moodysson, Andreas Björsten, Carl Henrik Svenstedt, Ulf Olsson, Gunnar Nirstedt & Ett Slag, De Båda Karpfiskarna m.fl. Det var fullsatt och festligt.
Ett par månader senare (25/4-87) drog sällskapet vidare till Kulturhuset i Stockholm för en hel eftermiddag med poesi. Argusuppbådet hade då utökats med bl.a. Håkan Sandell, Catharina Edin, Hans Sjöberg, Annika Lang & Silent Rumbel m.fl.
Sveriges Radios musik- och kulturprogram Cult (P3) var på plats och bandade nästan en timme som sändes i etern veckan efteråt. Stort pådrag. Mycket publik. Mycket på grund av den unge Malmöpoeten Lukas Moodysson som precis släppt sin debutdiktsamling "Det Spelar Ingen Roll Var Blixtarna Slår Ner". Lukas & co hämtade upp oss i en minibuss i Linköping, delar av Malmösällskapet fick sitta i lastutrymmet där bak. Vi stannade och tankade minibussen i Nyköping och köpte ett par kvällstidningar som hade översvallande recensioner av "Det Spelar Ingen Roll...".
Under uppläsningen på Kulturhuset stod Lukas och bläddrade i det medhavda manuset och hade väldigt svårt att bestämma vilka dikter han egentligen skulle läsa. Han verkade inte särskilt nöjd med något han skrivit. De flesta pappren hamnade på golvet.
Men jag tror att han läste dikten "Credo Sanguis" (utdrag nedan).

...
Jag spänner en sprängfylld blodkropp
Jag spänner nervtrådar
bara ett mjukt snitt
bara ett mjukt snitt
bara en bön: så här vill jag försvinna
Du måste vara rosenkransen
jag lindar runt mitt hjärta
Sömnen griper oss med spikar
...

(2014 gav DBA&Megafon ut den retrospektiva diktsamlingen 

"Någon Har Kidnappar Golvet Under Mina Fötter", 

där många av Lukas texter från åren 1984-1992 finns samlade. 

Några av dom tidigare opublicerade.)

Fler M-poeter;

Anna Mattsson (f 1966)

Roger Melin (f 1953)

Jonas Modig (f 1946)

Gabriela Melinescu (f 1942)

Harry Martinson (1904 - 1978)

Alfabetpoeter (L= Lillpers)

Allting rör sig. Med en sådan självklarhet. Det vardagliga och ofattbara.
Och hennes röst som tränger igenom bruset.



snö nu
över de sista och någon mening
innersta rester
som vi hoppas vintern
ska lösa upp, föra bort

(Industriminnen, 2012)

Fler L-poeter;
Jörgen Lind (f 1966)
Kristian Lundberg (f 1966)
Erkki Lappalainen (1946-2010)
Ulf Lundell (f 1949)
Arthur Lundkvist (1906-1991)

Alfabetpoeter (K= Klemets)

Sitter och sorterar gamla tidskrifter, brev och minnesbilder som samlat damm i bokhyllan alldeles för länge. En del är daterade så långt tillbaka som 30 år, men det känns som om det kunde vara alldeles nyss. Ett liv förflyttar sig så fort genom tiden.
En gulnad fotostatkopia dyker upp, där Hans Sjöberg skrivit en kåserande text om en gammal fotbollsspelare. I en ruta längst ner på sidan återfinns en dikt av Kennet Klemets. Bägge dessa personer dök upp i många tidiga Argussammanhang. Tidskriftsnummer, antologier, uppläsningar.
Kennet gav under ett par år ut ett handfull nummer av tidskriften Houdini (mellan åren 1988-1989 enligt Kungliga Bibliotekets databas). Houdini var en syskontidskrift till Den Blinde Argus. Delar av Houdinis redaktion anslöt sig sedan till DBA-gruppen. Kennet Klemets flyttade till Göteborg och utvecklades till en enastående poet och träffsäker översättare.

Den gulnade fotostatkopian var hämtad från Metallarbetaren, januari 1996. Kennet skriver en liten höstbetraktelse.

Klarar vi värme? I augusti
kryper de kluvna djuren fram,
blinda, blöta, främmande,
vi dödar dem, de dör
och blir till höst,
allt skarpt, klart, slut

vi sveper fram bland löven,
lyser, behöver ingen annan
än oss själva,
så mörknar det,
vi kröks inåt,
allt blir psykologi,
vi köper sprit och husdjur,
längtar efter värme


Året efter debuterade Kennet med en liten silverglimrande diktsamling som avslutades med raderna;

jag ska sluta med två tomma händer

som jag började

med tunga ögonlock, stora öron

som morfar, bilder av buddha

ett upphört motstånd 


Avslutningsvis några fina rader om poesi hämtade ur "Att Skriva"  av Marguerite Duras (ellerströms 2014), översättning av Kennet Klemets

"Det borde finnas ett skrivande som är icke-skrivande. En dag kommer det. Ett kortfattat skrivande, utan grammatik, ett skrivande med enbart ord. Ord utan stödjande grammatik. Vilsna. Skrivna, där. Och genast övergivna."

...

Lyssna på Klemets http://podpoesi.nu/poeter/kennet-klemets/




Andra K-poeter:
Mare Kandre (1962-2005)
Sandro Key-Åberg (1922-1991)
Willy Kyrklund (1921-2009)

Alfabetpoeter (J= Jacobsson)

"Att skriva är i första hand att vara motståndsman", hävdade Magnus Jacobsson i en intervju i DN (1/8-86). Tidningsklippet är gulnat och ramlar ur hans debutdiktsamling "Furst Kropotkin" (Bonniers 1982). Hur många motståndspoeter finns det idag? Förlagen verkar rädda att föra fram samhällskritiska röster nuförtiden. De verkliga motståndspoeterna är hänvisade till internet och egen utgivning. För trettio år sedan vågade t.o.m. Bonniers ge ut Göran Greiders "Sjundenovemberdikter".

Nu är det annat klimat för de som brinner, de som står i opposition mot det etablerade. Man får leta efter dom i cyberskogen.


Vid floden stod jag
och en klocka av mässing
hade man hängt runt halsen
och min svarta rock
var prydda med röda tofsar

Och allt det som hade hänt
mitt liv var strött som pulver
på ett löv i min hand
Gnistrande klorofyll

Lenin sa: Jag vill revolution
jag sa: Alla vill revolutionen
 lövet var så tunt och
darrande
en skog döljer alltid ett hjärta

                                ur Furst Kropotkin av Magnus Jacobsson

Fler J-poeter;
Arne Johnsson  (f 1950)
Anders Johansson (f 1947)
Elsie Johansson (f 1931)

Alfabetpoeter (I= Isgren)

"Isgren har ett omöjligt uppdrag. Han skriver tigandet, tystnaden. Och han har gjort det i fyra samlingar som samtliga utkom under åttiotalet. Efter det: bara tystnad. Jag hittar inga som helst offentliga noteringar, inga dikter, inga artiklar. Den senaste diktsamlingen utkommer 1988 – och avslutas med den suggestiva dikten Naivitetens recitativ vars sista meningen förtjänar att citeras: 'Ha!' "

(Ovanstående rader av Kristian Lundberg (Aftonbladet 1988-12-19) 

Vad jag är:

en dröm som håller mig vaken. Ingenstans,

någonstans på ett torg: Place Égale,

där allt är främmande och nära.

- Konny Isgren läser en längre dikt (inspelad 1989 av Eric Fylkeson och Ted Dluzewski).

Fler I-poeter; 

Folke Isaksson (1927-2013)

Roy Isaksson (f. 1948)

Malin Isaksson (f. 1972)

Alfabetpoeter (H = Harding)

Första gången jag såg Gunnar Hardings (f. 1940) mustasch var på omslaget till den legendariska antologin "20 nya poeter" (FIBs Lyrikklubb, 1974). Tillsammans med Rolf Aggestam gjorde han urvalet och de båda redaktörerna satt och flinade på bokens baksida. Harding hade en cigarett i ena mungipan (det var helt OK på 70-talet). Antologin blev min inkörsport till diktens värld. Ackompanjerad av poeterna i antologin; Bengt Berg, Eric Fylkeson, Willy Granqvist, Eva Runefelt, Bruno K Öijer m.fl. började en livsresa som fortfarande kan föra mig till nya landskap. Gunnar Harding medverkar inte själv i antologin, men jag sökte snabbt upp hans dikter och översättningar av amerikansk och fransk poesi som bl.a. återfanns i Lyrikvännen. 

Läsvärda böcker; Lokomotivet som frös fast (debut 1967), Guillaume Apollinaires fantastiska liv (1971), Den vrålande parnassen (1976), Stjärndykaren (1987), Beat! 2005 (antologi tillsammans med Per Planhammar).

Andra H-poeter; 

Britt G Hallqvist (1914 - 1997) 

Rut Hillarp (1914 - 2003) 

Åke Hodell (1919-2000)

Alfabetpoeter (G= Granqvist)

Willy Granqvist (1948 - 1985). En av vårt lands mest särpräglade poeter. Lågmäld ton med starkt integritet. Under många år var han knuten till knuten Sveriges Radios kulturredaktion där han bl.a. under en period ansvarade för radioprogrammet "Dagens dikt". Mellan 1974 och 1976 gav han ut tre diktsamlingar som snabbt etablerade honom som en av sin generations främstapoter; Kropparna och rummet, En mun samt En ängel i vår tid. Redan i inledningsdikten i debutsamlingen Kopparna och rummet kombinerar han sitt intresse för modern filosofi och naturvetenskap. Dessa bägge element utvecklar han sedan under sitt författarskap som omfattar 8 diktsamlingar och ett par prosaböcker. Tonen i hans poesi blev med åren allt svartare.  Willy Granqvist gick bort alldeles för tidigt 1985. 

ett språk att gripa med hela dagen ut ett språk i huvudet, 

i gräsets ömma fullbordan 

DET ENKLASTE 

det enklaste är det svåraste det svåraste: 

ansiktet som lyser handen 

som ger styrka och flykten till och från 

Fler G-poeter; 

Maria Küchen (fd. Gummesson) (f. 1961) 

Gunilla Gränsbo (f. 1961) 

Göran Greider (f. 1959)

Alfabetpoeter (F= Falkenland)

Christine Fakenland är född 1967 och uppvuxen i Bohuslän. Hon började på prästgymnasium i Göteborg men hoppade snart av studierna och flyttade så småningom till Stockholm. Debuterade -91 med diktsamlingen Illusio, som raskt följdes av ytterligare tre. Intresset för religion och har dock följt hennes författarskap sedan dess. Ett annat starkt tema i hennes texter är psykoanalysen, särskilt i den kritikerrosade romanen Öde som hon både fick Sveriges radios romanpris och SvD Litteraturpris för 2003. "För hennes poetiska självlysande språk och gripande människoskildring. Öde är en roman som berör och dröjer sig kvar", skrev Sveriges Radio i sin motivering. Det gäller för övrigt hela hennes författarskap. Christine Falkenland har nu flyttat tillbaka till västkusten! 

Vad är rädsla annat än en skälvning 

innan det händer som man fruktar 

natten är så stor

jag kan inte lyfta min hand 

du lärde mig aldrig hur 

  ur BLODBOK (Gedins, 1995) 

Fler F-poeter; 

Henrik Franzén (f. 1961) 

Eric Fylkeson (f. 1950) 

Gösta Friberg (1936-2018)

Alfabetpoeter (E=Ekelöf)

Det är svårt att komma förbi "E". Särskilt om man fått för sig att skriva om Gunnar Ekelöf (1907-1968), den kanske mest kanoniserade poeterna i Sverige. Från hans debut med sent på jorden (1932) har han mutat in ett elldeles eget universum. Jag väljer därför att istället skriva några rader om hans pudel Ecoute, vars hår han lånade till en kofta. Ekelöf brukade ägna sig åt handarbete mellan skrivpassen. Han både broderade och stickade flitigt, även om resultaten inte alltid var så lyckade. Ullen från sin favoritpudel lät han en äldre kvinna karda och spinna. Efter Ekelöfs anvisningar stickade hon sedan en grå vacker kofta.

"Världen är ett oregerligt garnnystan. Att skriva, måla, komponera musik, är att dra trådar ur detta nystan och väva dem till ett drömtyg - konsten". 

Fler E-poeter; 

Johannes Edfelt (1904-1997) 

Lina Ekdahl (f. 1964) 

Per Engström (f. 1963)

Alfabetpoeter (D= Diktonius)

Elmer Diktonius (1896-1961). Den svenska poetiska modernismen föddes i Finland! En handfull epokgörande poeter såg till att nya ord färdades över vattnet. En av de mest färgstarka var Elmer Diktonius som fortsatte utforska de finlandssvenska uttrycken efter Edith Södergran. Hans första diktsamlingar var inte bara nyskapande, de andades också både poetisk och politisk radikalism. Att han studerat musik i Frankrike, England och Tjeckoslovakien satte också sina spår i poesin som ofta har mycket musikaliska inslag. Hans vilda poesi blev med åren lite mer stillsamma och naturlyriska. I Maskinsång utvecklar han ljuddikten efter dadaistiskt mönster (något som senare 60-talspoter anammade). Elmer Diktonius var troligen först i världen med att använda smiles inom poesin.

(Orlodoffa doschkoff o r l o - o r l o - o r l o :) 

Olja och olja (h a - s å j a g s k r a t t a r !) 

mänskosvett och olja och blod (h e - s å j a g r y t e r!) 

 Musklerna tvinar. (h i - s å j a g f l i n a r!) ... 

 (ur Maskinsång, 1930) 

Läsvärda Diktonius-samlingar, vars titlar också berättar lite om hans litterära utveckling; 

Hårda sånger (1922), Taggiga lågor (1924), Gräs och granit (1936), Jordisk ömhet (1938). 

Fler D-poeter: 

Ann Margret Dahlquist-Ljungberg (1915-2002) 

Tage Danielsson (1928-1985) 

Olof von Dahlin (1708-1763)