BOFH, del 43

Jamen, jahaja, BOFH-dags igen, men allt jag har är några gamla spridda anteckningar och frågan är om det går att få någon ordning på dem. Hm, få se nu ... Jag kom in genom dörren på verkstan någon vanlig novembereftermiddag. Ja, så var det. Kanske början-mitten på november. Inte helt aktuellt, men ni får hålla till godo; det är inte så lätt att både hinna jobba och hålla reda på Sven. Hur som helst hälsade han mig med följande kommentar:

– Du ser ut som du har sålt smöret och tappat pengarna, men du ser lite ungdomlig ut!

Jag visste inte om jag skulle bli glad; det är ju roligt att se ungdomlig ut, men frågan är hur gammal man ser ut när någon använder det som en komplimang.

– Ja, det blir ju inget smör när man är ung ... sa jag.

Sven tyckte kanske att han hade varit för snäll, så han kastade en blick på min fuskpälsjacka och sa:

– Det där är väl det sportigaste du någonsin kommer att sätta på dig.

– Ska du säga, sa jag, du med din beachvolleyväska.

Sven blev lite sur och gick och åt av Kjells mat. Jag gjorde honom sällskap i köksavdelningen eftersom jag hade med mig en burk "Medelhavsvega" från Ica. Det är dyrt med färdiglagad mat, men jag vägrar numera förvara eller laga något ätbart i pentryt eftersom såväl disktrasor som små djur krälar/kryper/flyger runt där.

När jag sedan skulle börja jobba gick det inte så bra.

– Det går inte att logga in, sa jag.

– Vad står det? frågade Sven.

– Det kommer upp en ruta ... Och gissa vem jag ska kontakta?!

– BOFH! tjoade Sven och kom över till min arbetsplats.

Han joxade med något tills inloggningen fungerade, utropade "magi!" och slog sig ner bredvid mig. Kjell passerade förbi med något slags ritmaterial under armen.

Kjell: (till Sven) Körde du servern i natt?

Sven: Ja, den blev så glad så.

Kjell: Blir det mer minne?

Sven: Nej, men det finns 30 gig ledigt ... Frågan är om man ska trycka på en firewiredisk på den där rackarn?

Kjell: (skrider vidare mot dörren) Jag går ut. Jag återkommer.

Sven: Nähä, skit i det då, jävla konstnärssjäl ...

Jag: (passar på att ta upp frågan om ny layout på tidskrift.nu) Hur blir det med färgen då, va, va, färgen, hur blir det med den, snälla säg ...?

Sven: Nä.

Jag: Det blir inget?

Sven: Jag vill inte ha vitt.

Jag: Jo, det kommer att bli så fint och lättläst.

Sven: (läser från någon kvällstidning.se) Men! "Familjen Olsson har hamnat i knipa efter otaliga snabblån". Well, I could have told you that one ...

Jag: Varför går Firefox och dör en gång var femte minut?

Sven: SBS.

Jag: Nej, möjligen var det den sbs:aren som satt här före mig ...

Sven: Jag vet faktiskt inte.

Jag: Vilket bra svar.

Sven: Du har väl addat konstiga grejer på Facebook.

Jag: Nej, jag läser artiklar. Det är ett ganska normalt beteende.

Sven: Den brukar bli så där när man har gjort för mycket.

Jag: Då får jag stänga den eller stänga av hela datorn.

Sven: Men jag är inloggad där så det får du inte göra.

Jag: Jag skiter väl i Firefoxen då och använder den andre.

Sven: (tittar på min skärm) Men vad gör du, kopierar du från Aftonbladet?

Jag: Ja, jag gör länkar till recensioner och citerar lite ur dem och det ska jag slippa göra när du och Janos har gjort om på tidskrift.nu.

Sven: Nä.

Jag: Vadå nä?

Sven: Jag har ändrat mig.

Jag: Så det ska fortsätta vara så här?

Sven: Det ska vara för jävligt i all evighet amen.

Jag: Jaha, och då kan vi väl ändra färgerna till orange och lila också?

Sven: Ja, med små hakkors på.

Han går ut och röker. Jag fortsätter med recensionerna. Efter en stund kommer Sven in igen i sällskap med Maja.

Sven: Nä, ska vi göra lite vitt?

Jag: Jaaa!!!

Maja hämtar kaffe och sätter sig vid en av datorerna.

Maja: Brukar ni alltid jobba på kvällarna?

Sven: Jag brukar aldrig jobba på mornarna om jag inte har sovit här. Jag tror inte det finns någon som är så morgontrött som jag.

Ett ihärdigt pipande hörs.

Maja: Jo, jag.

Sven: Jag är skeptisk.

Pipandet fortsätter.

Sven: (till Maja) Din bok ligger på tangentbordet, men du kanske vill ha den där.

Maja: (flyttar på boken så att pipandet upphör) Kaffet var gott.

Sven: Jag förstår inte varför man gör äckligt kaffe. Det är som med mat, jag
förstår inte varför man gör äcklig mat. Det är så onödigt. (till mig) Och nu sitter du och bofh:ar. Du blir tyst och så säger man någonting och så börjar det knattra.

Jag: Det är synd att det hörs.

Sven: Du får väl skaffa ett tyst tangentbord. Apples nya tangentbord är så smart för att man måste hålla in capslocktangenten lite längre och om man bara råkar slå till den SÅ BLIR DET INTE JÄTTESTORA BOKSTÄVER. Så smart och så enkelt.

Jag: Men kollar inte folk innan de skickar iväg det de skrivit?

Sven: Man kan ju tycka att de borde göra det.

Lite senare på kvällen dyker Magnus och Lukas upp; Lukas jobbar som ostavsmakare och bjuder på kalas borta i köksavdelningen. Sven tycker att gorgonzolan luktar som hans fötter. Efter maten ägnar sig Sven och Magnus åt Facebook på varsin dator. Om någon minns, så tävlar Sven och Magnus om vem som har flest kompisar.

Sven: (till Magnus) Men har du addat Björns syrra?

Magnus: Har du inte sett min lista?

Sven: Men den är ju så lång ... Få se om hon är något snygg? Och så använder du jävla tattarexplorer.

Magnus pratar tyst, så det är svårt för mig att skriva vad han säger. Sven har knepiga kompisar på det sättet: Janos pratar för fort och Magnus pratar för tyst.

Sven: Nähä, no hångel ...Men du kan ju för fan inte adda en gammal Kellysdörrvakt!

Magnus: Men vi var ju med i samma orienteringsklubb.

Lukas: (till Magnus) Vad får du ut av det där?

Magnus: Det är massa barndomskompisar, det är väl kul att se vad de har gjort.

Lukas: Dem vill man ju inte träffa.

Magnus: Varför är ni så sociofoba?

Sven: (till mig) Men håller du på och bofh:ar nu igen?

Magnus: (tittar upp) Va?

Lukas: (till Magnus) Men fattar du, du sitter bredvid henne och snackar strunt. Hon outar ditt outande på Internet.