Nu när de stora bokförlagen har lyckats få ut böcker med alla sina uppburna författare i tid till Bokmässan i Göteborg kanske vi som ligger på väldigt små bokförlag också kan få en chans? Jag väntar mig varken presentationer eller författarintervjuer men kanske recensioner av hittills inte uppmärksammade böcker, nu i svallvågorna efter de stora namnen.
Eller hur Åsa Beckman, litteraturansvarig på DN, förlagets storlek eller sekelgamla kulturella kapital ska väl inte spela någon roll för bedömningen? Det har du i alla fall påstått i din egen tidning.
De stora bokförlagen Bonniers, Wahlström & Widstrand och Norstedts har som bekant varsin dag i veckan då de kan förvänta sig att få sina böcker uppmärksammade i tidningarna, men kanske kan de små förlagen ändå få dela på en dag? För min del skulle det gå bra med måndagar.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
20 kommentarer :
Det har mycket att göra med att de riktigt små förlagen inte annonserar i Svensk Bokhandels kataloger, och det är utifrån den som kritikernas och redaktionernas recensionslistor sätts samman.
Oj, det visste inte jag!
Men är det ändå inte rätt konstigt, för kulturredaktionerna kan ju inte vara omedvetna om det här problemet, alltså att böcker från små förlag recenseras i mycket mindre utsträckning. Varför är redaktionerna så slöa? Hur svårt kan det vara att ägna lite tid åt att kolla upp de små förlagen också, för kritikerna vet ju att de finns?
Det är synd att det inte är som med böcker som med viss sorts musik. Att det kan vara coolt att vara den där föregångaren som snokar upp något obskyrt som ingen annan har hittat.
Du har rätt KG, men en tidning som kommer ut dagligen - exempelvis DN - skulle ju möjligen kunna upptäcka något utanför det som den har planerat att skriva om under flera månader.
Visst. jag försvarade inte ordningen, beskrev den bara. Nu finns ju hströms småförlagkatalog också men jag vet inte om den slagit igenom så mkt. Men miniförlagen har ju ett ansvar också, att ha nån typ av distribution och vilja att nå ut, annars är det kanske inte så stor idé att typ DN uppmärksammar en bok.
Jag tror att litteraturen (förutom deckare och chick lit och dylikt) är något så pass obskyrt i sig att det inte är någon mening med att försöka vara en föregångare och snoka upp (ännu) konstiga(re) diktsamlingar.
Jag tror du har rätt, Göte.
Vad gäller miniförlagens ansvar så tycker jag ändå att kulturredaktionerna kunde tänka på att det hos miniförlagen inte finns någon större budget för distribution och liknande. Små förläggare brukar ju ändå ha en hemsida och skickar väl i de flesta fall ut recensionsex – det tycker jag kunde vara tillräckligt för att få en sömnig kritiker att vakna upp.
Eller menar du, KG, att DN inte vill uppmärksamma en bok som inte finns till försäljning i bokhandlarna? I så fall tänker jag att det är större chans att bokhandlarna köper in boken om DN recenserar den.
Faktum kvarstår att det i en del fall är nästan lika mycket bokförlaget som blir recenserat som själva boken. Alla vet ju att en bok utgiven av exempelvis Bakhåll får få eller inga recensioner, medan en bok på W&W automatiskt får många flera. Och då tillhör ändå Bakhåll vid det här laget de väldigt etablerade småförlagens skara!
En diktsamling på ett stort förlag får en helt annan tyngd i tidningens eller recensentens ögon än en på ett litet förlag - redan innan boken så att säga ens har öppnats för läsning! Det är en utmaning mot förmågan till självständiga bedömningar, som ibland är en bristvara på recensentfronten, tycker jag. Helt ärligt tycker jag att man bör försöka korrigera denna missvisning vid läsning och tänka på att det faktiskt är verket som ska bedömas, inte bokförlaget!
Fast då måste jag säga att mina böcker blev ungefär lika mycket recenserade när jag gav ut dem på Bakhåll som på W&W (fast det kanske inte gäller alla Bakhållförfattare). Aftonbladet och G-P har till exempel alltid recenserat mina böcker medan Expressen aldrig har gjort det.
Okej, Helena, det var nog rätt ovanligt. Men jag tycker alla såna här uppgifter är intressanta; varför recenserar vissa tidningar och andra inte.
Men tidningarna går i stor utsträckning, ja, nästan helt på säkra kort. Stort förlag, känd författare - ja, det är väl det hela? Och jag antar att de flesta böcker INTE blir recenserade.
Kolla lyriken från de stora förlagen också. Inte ens den blir väl recenserad särskilt brett?
Jag har skrivit två romnaner som kommit ut på Bonniers. Debuten inbringade ett drygt trettiotal recensioner (men inte i DN och Expressen), den andra ett tiotal.
För försäljningen av en bok tror jag inte att recensionerna har särskilt stor betydelse, det är resten som gör att en bok säljer, intervjuer, tevesoffor etc.
Min andra roman har sålt i 267 ex, tror jag, så där kan man konstatera att tio recensioner inte har någon betydelse. Åtminstone inte för romaner, då...
Jag vet inte riktigt vad ni är ute efter som författare, men om man vill nå ut med det man skriver så måste förlaget fullkomligt bomba media med boken, och som sagt, tevesoffan och reportagen med kidsen är ett måste...
Vill man ha prestigefyllda stipendier och en Position kan kanske andra vägar vara viktiga (och även MÖJLIGEN recensioner), fast det är ju också ett ganska osäkert kort.
Jag är inte ute efter något som författare (inte i den här diskussionen i alla fall) utan jag är intresserad av någon sorts rättvisa. Det är säkert naivt och helgalet osv att tro att kulturredaktionerna ska behandla små och stora förlag med samma intresse och respekt, men tycka kan jag ju få göra i alla fall.
Jo, och om du vill ha mer tyckande så tycker jag precis som du.
Recensionernas funktion i den litterära offentligheten är att tala om för allmänheten att en ny bok har kommit ut, samt ge ett kortare eller längre omdöme om den. Det fungerar ju inte riktigt om böcker med lika seriös satsning som någon annan slentrianmässigt förtigs bara för att de kommer ut på ett mindre förlag.
"Rien n'est si désagréable
que d'être pendu obscurément."
(motto till Röda Rummet)
Karin, du har bara delvis rätt i sak. Visst är det svårt, för att inte säga omöjligt, för tidningarna att recensera allting. Jag anser att recensenterna på svenska dagstidningar bör prioritera seriöst syftande svensk skönlitteratur. I själva verket prioriterar de ju faktiskt böcker från Bonniers, Norstedts och Wahlström & Widstrand. (Jag tror inte det förekommer att en ny diktsamling från Bonniers går orecenserad faktiskt.) Böcker på övriga förlag får så att säga dela på det utrymme som händelsevis blir över. Listan över prioriterade förlag är inte helt konstant, för ibland tillkommer ju mindre förlag som får extra uppmärksamhet, trots allt.
En personlig anekdot kan exemplifiera detta.
Min kompis - åtminstone umgicks vi en del på den tiden - Per Planhammar hade gett ut en debutroman på Brombergs 1990. Den blev väldigt glest recenserad, i alla fall uppmärksammade inte DN den.
Tre år senare kom han ut med sin andra roman, denna gång på Gedins. I den vevan ringde det någon från DN:s kulturredaktion till DN/Expressens redaktionsarkiv där jag dåförtiden jobbade och beställde upp "klippen om Per Planhammar".
Då var jag tvungen att säga:
- Det finns inga sådana klipp!
Varvid recensenten replikerade:
- Men vi recenserar ju alla debutanter!
Vilket de alltså inte gjorde, vare sig då eller senare.
Andreas, jag kan inte inse att vi inte skulle vara överens i sak?
Och efter att ha funderat på det här en stund, det vill säga din diktsamling, så tror jag att det enda du kan göra för att få upp antalet recensioner är att ligga på de redaktioner som fått din bok. Samt möjligen skicka ut fler.
Den enda jag sett lyckas med det tilltaget är Marcus Birro, men han har ju faktiskt skapat sig en position i offentligheten på egen hand. Och utan att komma ut på ett stort Stockholmsförlag.
Så GÅR gör det nog, om man är beredd att jobba för det...
Det här handlar inte bara om min diktsamling, även om den naturligtvis finns med i sammanhanget, det sticker jag inte under stol med. (Jag har trots allt retat mig länge på de förhållanden jag tar upp.) Med tanke på att det är min tredje diktsamling och jag har jobbat på den i åtta år är det sant att jag tycker den vore värd samma uppmärksamhet som andra diktsamlingar. Vad det gäller Marcus Birro tog han vägen att bli känd genom media, snarare än genom kultursidorna, han uppträdde på ett clownartat sätt i flera av Robert Aschbergs program. Jag hade en del kontakt med bröderna Birro innan de slog igenom och jag vet ungefär vilka vägar de har tagit, jag har också en hyfsad respekt för dem trots allt. Marcus Birro klagar _alltid_ i sin egen blogg över att han inte blir tillräckligt recenserad för övrigt.
Vad det gäller förlaget Titel, som Mats Barrdunge startade men som jag också har gått in och jobbar med, så har vi inte bara gett ut min diktsamling utan ytterligare utgivning är planerad, vi har tänkt oss flera intressanta utgåvor framöver. Naturligtvis blir det svårt - men inte omöjligt i och för sig - att driva bokförlag när medieuppmärsamheten är nästintill noll. Väl att märka; jag begär ju inte stort uppslagna presentationer utan bara samma bedömning som böcker på andra förlag får!
Jag håller med dig om hur det borde vara.
Och utan att vara någon specialist på området undrar jag om det finns några poeter som slagit igenom genom kultursidorna? I och för sig kommer väl saken i ett annat läge om poeterna även själva recenserar på någon större tidnings kultursida.
Och då talar jag om poeter som inte fyllt sextio sjuttio eller så..
Vad gäller Birro håller jag också med dig, det är inte genom kultursidorna han blivit känd, utan genom media. Å andra sidan gäller ju det i stort sett hela hans generation, vad jag kan se, eller kan du nämna några undantag?
Att starta förlag låter spännande och i och för sig är det ju enklare att ligga på kulturredaktioner då man inte talar i egen sak. Jag kan bara önska dig lycka till och jag tror att du har rätt, om det du ger ut är intressant så kommer det att ge resultat, fast inte utan en hel del jobb förstås.
Tack Karin.
Fast det handlar inte om att nå ett genombrott genom kultursidorna, utan om att kultursidorna på ett rimligt sätt ska avspegla det litterära livet. Det tycker jag inte de gör i dag, då både estradpoesin, småförlagen och även de litterära tidskrifterna är i stort sett osynliga. Undantag finns, som OEI, men de har ju så extremt mycket försänkningar inom etablissemanget.
Här ett citat ur min diktsamling:
"Litteratur handlar om att göra ett genombrott utanför institutionerna, utanför kultursidorna och utanför marknaden."
"Litteratur handlar om att göra ett genombrott utanför institutionerna, utanför kultursidorna och utanför marknaden."
Varför efterlyser du då mer uppmärksamhet från desamma?
Ja, det är väl paradoxalt. Men litteraturen är ju redan skapad, i det stadiet man ger ut en bok. När nu kultursidorna ändå existerar vill man väl om möjligt ha en rättvis bedömning. Men nog talat i egen sak.
Skicka en kommentar